Grej of the day.





Second place är sååå first loser.

Det är inte för inte vi tar den i tvåan.

Lägg ned, lägg på, lägg av, lägg ut. Utlägg.

Ice baby Ice baby, humdrumdidrum, klurig text på den där. Just nu sitter massorna hemma i stugorna och väntar på något smaskigt skvaller att sätta tänderna i. Vad har vi att erbjuda just idag? Får jag rekommendera dagens zombie? En tonårstjej med extra allt? Eller vill ni hellre läsa om det där djupa, mystiska, ingen-förstår-sig-på-mig-dravlet?

Gårdagens komplimang löd (och de haglade verkligen in..):
-Ulle, din röst låter nästan lite sexig nu. Ja, alltså, den har blivit lite..hum.,
-Sexigare?
-Mystisk.

Vi har ju alla vårt sätt att tacka för oss. Någon roffar åt sig micken och säger; Nej, allihopa, nu kan ni börja deppa för nu går jag. En annan glider sakta med säkert bort, nästan omärkbart. Jag är lite mer; a short drop with a sudden stop.
Annars är jag rätt dålig på hej då-delen, brukar sluta i kvävda tårar och allmänt hulkande.
Jag ska nog sluta säga hej då.
Där har vi det! Jag ska en gång för alla bara ta mig dit jag verkligen vill vara och stanna där, det måste ju fungera?

Iår fyller flickan 20 år, Dylan hade skapat storverk när han gick i kvar i Kindergarten. Nej, men alltså, jag känner mig ändå i fas med vad som ändå ska ha hunnits med. Måste säga att det känns förjävla bra.

Att Linda Rosing gått och blivit 35 är ju helt obegripligt, när tusan blev hon det? Hur blev hon det? Är inte hon en sådan person som ständigt  är 25? Hur som så är ju 35 något att fira naturligtvis och vad passar då bättre än en brösttårta?
"Det är ju lite jag"
Jotack, härligt att du bjuder på dig, fem poäng.

En reality check hade ju suttit fint, är det helt okej att kräva information från vem som helst?


Oh-a Bad Gastein.

I said oh-a Bad Gastein. Skaplig upplevelse som närmast kan beskrivas som; jag vägrar åka hem. Galet sorgligt med sista åket, sista friterade maten, soppan utan smak och det konstanta öldrickandet.

Men, man märker att man är hemma när morötterna flödar och teet har smak igen. Det är rätt skönt det med.
Läget är lite;

I´ve had wasabi where no woman should ever have wasabi.

Mycket av allt. Om jag kunde ger en gnutta, ett litet uns av hur bra det var, förbered er då på en riktigt bra vecka. Själv tänker jag leva på detta i cirkus två veckor, för sedan drar vi ju  iväg igen. Viva Italia!

Nu är man dock så trött att ingenting riktigt går ihop, mentalt är man kvar i Bad Gastein, så skrämselhickan kommer nog först imorgon, beware!

(O/Ö)känd radiokanal.

Frekvensen är bortom min vetskap, men jag passar in bra på deras slogan "...med det bästa från igår".
Ryktet säger att jag ska åka iväg på fredag och ämnar icke att vara hemma förrän söndag, kanske en dag senare än förutspått men never the less. Jag laddar. Jag har pre-packat dvs. vänt på sakerna som legat kvar i väskan sedan Trysil.

Apropå Trysil, kul att ni frågade, och ja, det var hur bra som helst. Jag kommer till och med trotsa mina regler för er skull, bildkavalkad coming up. Varför gör hon inte som alla andra får, skapar ett facebookalbum? Bra fråga. Min teaser i vardagen.

       


Kan vara årets bild, redan. Se på min tjocka dvärg till bror. Priceless.

I övrigt ser ni två lagom morgonpigga päron, Ulrika i extas(?), Sir Dog, Himlen för norrmän vulgo för andra dödliga, the holy tea moment, stor giraff med stort suspekt hål, Ulle irrar.

Very well.





What if leaving is a loving thing?



Fritt fall.

Snöfall på morgonen. Det är då jag bara vill vira in mig i mitt täcke och skrida ned till vardagsrummet för att inta position; burr. Men nej, jag åker väl och packar tapeter i åtta timmar istället. Ser dock fortfarande snöfallet som en gåva till mig och ett bevis på att karman kanske inte är så dålig ändå, trots den otroliga besvikelse som överröste mig igår. Finns få saker som verkligen når mig, det är en utav dem.

Jag är känslig för misslyckande.

Men!

Fri tandvård i två år till (!), den satt ju som ett smäck, rund kloss i runt hål etc etc.

Bara  40 minuter kvar nu som Perris skulle ha sagt.


Karma

Den där Gus, när tårarna rann ned för kinderna (ja, jag grät för att vi skulle åka hem, men bara från Grums till Göteborg, en sisådär 22-23 mil) som bäst under hemfärden får jag sms om läget hemma. Hon uttryckte sina "omtankar" och sin "oro" över pensionärernas, kanske lite mer begränsade framfart, nu med isen och sådär. Tror bestämt att frasen: "pensionärer faller till höger och vänster." samt min nya favorit "Ännu en dag att se fram emot för stadens pensionärer" nämndes utan omsvep.
 Mikaela har en tveksam relation till sin farmor förvisso. 

Gårdagens hån kan därför ha lett till denna morgons niederlage. Vänner, vi snackar inte bara klassikern att försova sig, vi talar även om en tallrik fil (med intentionerna att imundiga detta i bilen), en isfläck och brådis. Jag tror ni är med på vad jag menar och vips så låg jag där på marken, kvidandes med fil över hela mig och bara kände att: "Fan, vad det är gött att vara hemma..." 

Trysil var.


 Fotograf: Marodören aka Mats F.


Älska hetsen!

Äntligen har det börjat! Bilderna trillar in och Facebook går på högvarv. Stackars satar som behövt vänta hela tre dagar innnan de kunde ladda upp sina bilder, eller kanske hade de så kul att det var först nu de var kapabla att ladda upp bilder.
För vem hade egentligen roligast på nyår?


Tävlingen pågår fram i mars, då kanske man borde se sig om efter andra event.

Åh, till mig?




Förbanna mass-smsen.
Nästa år, skicka inget, eller vänta, är det en bekräftelse på att jag står kvar i din telefonbok? 
I´m touched.




Det kommer inte komma någon resumé utav året, det kommer inte komma något topplista över saker som varit bra.
Det är ett nytt år nu, och det lär troligen inte komma några mål, löften eller förutsägelser heller. Det är ju bara Ulrika när allt kommer omkring.

Är det bara tolvslaget som räknas eller är det hela dagen? Jag vill hävda att hela dagen får gå som måttstock för hur året kommer att bli. Smashing pretty much covers it.

RSS 2.0