Drehbank*
Augusti har av de senare blogginläggen att döma varit rätt bistert. Upplyftande läsning må jag säga. Helt otroligt bistert faktiskt, rätt intressant att jag leker bitter på internet som en annan. Tja, vad ska jag skylla på; livskris?
Så mycket för den summeringen. Bättring nu dock för imorgon är det september! Oj oj oj.
Jag kan inte hantera nederlag har jag lärt mig under denna veckan. Speciellt inte när det kommer till saker som jag vill kunna hantera bra. Jag kan kanske ta att jag förlorar i hockey mot min spelnarkoman till bror, men jag tar inte en förlust i basket. På den nivån är det.
Nu är min A-fil väldigt suspekt - rinnig. September börjar inte med glada miner förrän imorgon, jag ska ta till vara på tiden och vara lite mer bitter nu.
Oj, vad en helg hade suttit fint då.
Öppen för förslag
Hösten (börjar på måndag!) (vet att årstidslåten hävdar att september är sommar, men vem går på det?) är faktiskt också välkommen. Tog en rask promenad innan tretimmarsfrukosten och det kändes som att mössan kan var befogad any time now. Annars har dagen bjudit på sol, vilket var ett tag sedan man förärades med. Färgstatusen lyder annars: askgrått. Skönt att alla modemagasin (för vi bryr oss faktiskt?) går ut med att man ska vara lätt solbränd. Splendid.
---
Lyckades bli lurad till en tennismatch igår, ute faktiskt i det ljuva vädret. Synd bara att planen låg i skuggan och dessutom lutade. Time flies. Dags att börja träna snärtar med far och rätt avstånd till bollen som han själv uttryckte det.
---
Glass morgon middag kväll. Works wonders.
1.1
"Sovmorgon"
Jag är en riktig drömmare och brukar allt som oftast komma ihåg vad jag drömt föregående natt. I natt var det tomt. Bara sömn. Inte ens happy place. Vaknade upp och tänkte på jobbet. Det är som ett gift liksom, all vaken tid och tankeverksamhet tillägnas detta. Var inte ens sugen på frukost imorse. Värst av allt:
A-filen föll mig inte i smaken imorse...
Erase and Rewind.
Eller låt oss spola fram några veckor, fort som satan.
Egentligen igen idé att skriva något idag. Ni inbitna vet redan hur väl allt fungerar just nu.
Tröstlöst.
Kan inte bli något vettigt skrivet idag, förlåt.
Låt mig dra en jämförelse; det jag upplever nu är i klass med den rehabträning som jag precis genomgått - själv.
En känsla som jag faktiskt inte önskar någon - otillräcklighet.
Som jag sa när jag kom till Fritsla: " Jag är så inte en country-person"
Nu låter det: "Jag är så inte gjord för att jobba"
Regnar inne just nu, "wipersarna" är ur funktion.
Knackigt.
Låt oss staka ut fakta.
Jag har en vagel. Stress. Måste vara stress, min mamma säger att det är stress.
Två dagar är inte mycket.
Två dagar är på tok för mycket. Skulle vilja dra det till den punkt att det är en dag för mycket.
Jag är 19 år gammal. Inte så att man börjar darra när man ser mig. Charmerande.
Satte i mig en hel påse Never stop and it didn´t do the trick.
-----
Ni vet hur det är när man ska byta lösenord på något, då måste man ju ofta ange det förra man hade. Det är något som jag aldrig begripit riktigt. Säg att någon hackat sig in på din sida; för det första så ska de ha cred för det - att de ens orkade och bröt sig in på just din sida. För det andra - har de då inte redan knäckt lösenordet och på så sätt blir angivandet av det förra för att kunna skapa ett nytt inte ens värt namnet utmaning?
För att bibehålla min ståndpunkt i fråga om oviktiga saker som denna vägrar jag nu att ge ut mitt förra motto utan kör helt enkelt på ett nytt.
Nya mottot lyder:
men jag är tamigfan bra på Tetris!
Spontana reaktioner på den?
How ´bout a round of applause?
Standing ovations..
I bring you; ME!
Ni märker ju själva hur bra första dagen på jobbet har gått.
Inom vårt energidrycksbolag (kontraktet säger att all bloggning är förbjuden) har vi visioner, vi har mål och konkreta vägar att nå dessa. Man kan väl säga som så att jag inte bidrar med något faktiskt, mer än koldioxidutsläppen. Jag är ett fenomen och gör allt för att upprätthålla min ställning som fenomenkapten. Senaste projektet går ut på att bli sparkad från jobbet så snabbt som möjligt, vilket absolut inte ska ses som något svårt med tanke på hur min utvecklingskurva ser ut.
Observationer under dagen:
- Hisingen Island [ Ajlä:nd ] är stor
- Det finns mycket att göra på Hisingen Island [ Ajlä:nd ]
- Folk borde skaffa sig något vettigt att göra på Hisingen Island [ Ajlä:nd ]
- Mycket bilar på Hisingen Island [ Ajlä:nd ]
- Mycket hus på Hisingen Island [ Ajlä:nd ]
- På tok för många affärer på Hisingen Island [ Ajlä:nd ]
- Naturdietbars mättar faktiskt (tänk vilket misslyckande annars)
- Coop Forum är gigantiska
- Coop Nära inte fullt så respektingivande
- Det finns idioter
- Jag är en utav dem
Mer om mig:
- Jag har mentalitet skogsmus
- Är bevisligen inte född till säljare
- Blev påkommen som en "icke-konsument" (får ligga lågt med spiderman-dräkten hädanefter)
- Besitter hyfsat lokalsinne
- Kan inte tanka
- Än mindre förstå hur man sätter fast tankmojen så att man slipper ha en krampaktigt tag om tankmojen.
Positiva konsekvenser av Mein Arbeit:
- Mina parkeringsskills förbättras
- Min engelska förbättras (mycket beroende på den enorma mängd ensamhet i bil där jag samtalar med mig själv på engelska)
Ämne: En bra och en dålig.
Ett extrakt av mailet: Jag kunde inte låta bli. Man kan väl säga att den inte riktigt framhäver din intelligens (försök till invävd komplimang)
Wreck of the day.
Stort tack till Benjamin.
Solen kommer på besök.
Nu under min ledighet har jag unnat mig själv lite alone time, ni vet den tid man lägger ned allena på sig själv. Nu kanske ni tänker, men det gör du ju alltid Ulrika. Tro mig vänner, dessa veckor har varit extrema. Vad som genast uppmärksammades var hur brunheten sköljdes av i direkt anslutning till ombordstigandet på planet. Det är det där flybolaget Sterling som suger åt sig allt. (Danskjävlar.) Allt är avskrapat och borta, nu tvingas jag alltså ut på altanen och pressa i blott 25 grader - skandal!
17 dagar med sol har jag lyckats skrapa ihop i sommar, en eller två dagar under våren också när skolan inte var allt för betungande. Solarieöarna, Kroatien och Italien har varit vårens/sommarens skörd. Jag har ju ännu inte kommit mig för att tala om Italien, lite småtråkigt kan tyckas, och jag förstår er iver att få smaskig information. Den ligger och ruvar än så länge, men det kan bli dags för en liten upptakt.
Men inte inom de närmsta dagarna inte. Nej, hör och häpna, för första gången är jag faktiskt upptagen på riktigt. Förlåt till alla er som känner er blåsta nu. Jag har ett otroligt späckat schema dagarna framöver, faktum är att de blev aningen mer späckade än vad jag planerat. Tydligen åker jag till huvudstaden redan imorgon, som om jag inte hade melt down innan, kom detta som en kalldusch. Vad gör man på Odenplan en tisdagkväll? På mitt schema står det rensning av minibar, läsning och allmänt osocialt beteende. Ska bli rätt spännande och jag har redan hittat en person (Pernilla känn dig täffad) som kommer att få betala alla framtida terapiutgifter. Lyckat. Därtill, som om inte huvudstadsbesök var gott nog, ska jag få den äran att se hemvisten för Jillan och Mange, metropolen - Fritsla. Det luktar träningsläger.
Nu luktar det sömn (inget gult kletigt från ögonvrån utan det där andra).
Håll till godo kära vänner, kan tänka mig att någon typ av uppdatering kan erhållas runt söndag, ja inte innan. Nämnde jag att jag var upptagen?
Rebusar är ju livat!
goes 
hoping for good 
So long.
Under och Efter.
Jag var verkligen toksnygg igår, mina dansanta skor var på och håret lockigt (Röta*) - all to waste.
Nu lät jag väldigt bitter, men faktum var att fotbeklädnaden inte riktigt fick bekänna färg, utan det var mer min rear end och back som fick sig en körare. Trevligt det med naturligtvis, all motion är likt publicitet - bra motion. Alltså inte att publicitet är bra motion, kan ju vara det, men menade mer... Järnspikar.
Som en motpol, antagonist, kontradiktion till gårdagen vaknade jag idag upp som ett vrak. Älskar den känslan när man känner sig bombad och håret står på ända. Idag har jag då alltså inte gjort någonting vettigt alls. Låg och vred på mig till OS och såg när Nadal mötte någon stackars chilienare. Jag insåg när jag såg dem spela att tusan, jag håller nog ändå deras klass. Hånskratt. Inte ens OS med sina dvärggymnaster, ej heller Fab 5 eller Poor little rich girl kunde stilla mitt sinne. Därför åkte jag för att undersöka herrskapelsen, vilken bjöd på många trevliga överraskningar. Fick smaka på det ena och det andra. (rys.)
Min poäng som jag slutligen skulle komma till var då att jag trots tappra försök til uppryckning; vi snackar ansiktsmask, nagellacksmålning och hårtvätt så känner jag mig sådär trevligt osexig. Ni vet, amerikansk tant i husvagn. Jag vill inte ens börja beskriva hur otroligt osexig jag är just nu. Skrattar åt det lite själv faktiskt. Här sitter jag, men turkosa strumpor (matchade nästan tröjan, skar sig bara en aning), dessa har jag stoppat in i mina slitna, knarrande Shepherdtofflor. Inte nog med den "miss matchen" jag har även gördel på mig, gammal Rehband-gördel som ska värma ryggen så att jag faktiskt står ut med att sitta. Jag toppar med ett nopprigt linne. Priceless. Det enda som faktiskt sitter någorlunda är lillfingernagel men till och med den har tappat gnistan.
Och som om det inte var nog med galenskaper för en kväll, mor hade lyckats rota fram ett par pepparkakor till kvällsfikan. Jag infann mig aldrig.
------
"Inte så att jag har någon större ruljangs på hanar..."
Caroline,20.
Även stavningen på ruljangs är ett aber.
------
*Röta, västkustsk (säg det fort) term för tur.
------
Skrämselhicka inför ovissa saker, bara att luta sig tillbaka och njuta.
Kan du lösa dina problem? Ja. Varför oroar du dig då?
Kan du inte lösa dina problem? Nej. Varför oroar du dig då?
Sov gott, funderar själv på att dra över 4 timmars-strecket. Wish me luck.
Värmland.
Har ni träffat min tvilling fröken Klant? Jag rekommenderar ett möte, hon är en stark personlighet. En levande människa, ja lite som en gayvimpel. Man tackar.
Otroligt underligt.
***
Jag lovade ju trots allt; Ungerskan vann i tiebreak. Halvtyskan tog det dock med samlat sinne. Någorlunda samlat sinne.
Tusan alltså, man skulle vara bra på tennis, det hade varit något.
Rumour has it.
Det sägs att jag inte bryr mig om vad folk säger.
Men det skiter jag i.
(För jag är så fräck)
Regn och rusk.
Man måste älska Göteborg. Man bara måste. Man måste älska alla de stackars satar som gör tappra försök att ta med ett paraply ut i dessa orkanvindar. Nej, man måste inte älska dem, jag skrattar mest i mitt stilla sinne och njuter av att jag sitter i en varm bil utan minsta tanke på vad paraply heter. Faktum är att jag skrattar lika högt varje gång någon lyckas få sitt paraply ut-och-in vrängt. Jag n j u t e r.
Att tänka på till nästa gång:
- Svamla inte
- Sluta dregla
- Försök att inte se så pårökt ut
- Inte bre på fullt så mycket i hopp om att verka övertygande (smöret i småland börjar sina)
- Framför allt; sluta upprepa allt han/hon säger likt något kognitivpsykologikör.
Jag vill inte säga katastrof, men ni märker ju själva.
Annars känner jag mig lite som rollfiguren Bella i Martina Haags bok Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra). Jag är inte fullt lika illa däran som hon är, har inte kommit till delen där jag ljuger om att jag är akrobat - än. Hur som så måste jag sluta ljuga i mitt CV och acceptera att jag inte alls har bestigt Mount Everest ej heller fått en förfrågan om VD-posten på Microsoft. Det går inte riktigt hem hos arbetsgivarna där ute tror jag, men man ska ju inte döma hunden efter håren.
Hade man dömt mig efter håret idag hade min mor fått rätt när hon ville skicka iväg mig till en institution. I looked like a c r a z y person. Lite för friskt vågat med moussen kanske, men sedär, en erfarenhet rikare. Det är det senaste. Jag söker inte jobb, jag söker erfarenheter, vilket låter så mycket mer levande. Jobb låter tråkigt och tvångsmässigt, erfarenheter däremot.. Oj oj oj oj oj.
Och så fick man höra don´t worry be happy på hemvägen, bull´s eye!
Jag är som klipp och skuren.
Skottskadad
Somna in nu.
Åsnor.
Jag hade en plan för någon minut sedan, ett scenario, färdigt för mig där livet lekte. Underbart, jag är bäst på att drömma mig bort. Varit upp i 32.5 h snart. Och om 3-3.5 är det okej att gå att lägga sig. Vill nog hävda det ändå, just idag kan vi väl låtsas att jag ska jobba imorgon.
Finns mycket saker som känns långt borta.
När allt annat är falskt och fel.
Vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
----
Oh heliga 15kronorsnagellack, måste du svika mig direkt. Vi kunde väl sluta en pakt. Bara du och jag. I oändligheten, du hade fått omsvärma mig med dina gyllene toner och jag, badat i ditt ljus likt trollsländorna som leker med ringarna på vattnet. Om det var du, du och jag i en evighet skulle jag hålla dig ömt och kärt. Om du vinner mig är jag din för evigt.
----
Jag var kusligt nära att bli ivägskickad till drogavvärjning imorse.
Nej, men om man skulle försöka vara normal, har väl aldrig skadat någon.
----
Happyspiral.
I´m a mess. Tror att ni bara får acceptera det för tillfället.
----
Way out West var riktigt fint igår. Håkan, blivit ett smygfan, det är stämning. Neil kan än han med. Keep on rockin´ in a free world. Recklessly.
----
Dags att skapa sig en någorlunda verklighet igen.
Dagens härliga bitterhet är konsekvensen av ingen sömn på snart 30 timmar. Ingenting som jag rekommenderar.
Ta hand om varandra.
Simple life.
----
Urtypen för festivalmänniska (det finns fördomar om allt och alla) är ingen kategori som jag själv skulle vilja skriva in mig under. Jag fäller dock inga tårar för detta, visst jag känner att jag skulle kunna vara så cool, men för tillfället har jag inte det i mig. Go´ stämning i hela Slottsskogen och galet mycket människor, det är en trevlig tillställning helt enkelt. Jag trissar upp stämningen lite med att få mig en släng av feber och halsont. Jag tycker på något sätt att det ska kännas att man är på festival. Värmeböljorna som kommer över mig och som är helt omöjliga att stoppa är också ett uppskattat inslag.
Mycket fina lirare idag.
Ett piller eller två senare.
Manhunting.
Det var nu jag tänkte skriva lite om Italien, men det kräver en större insats en de tio minutrarna som jag förväntas vara vaken nu. Istället tänkte jag nämna att morgondagens gryning innebär starten för Way out West. Jag som inte ens är musikintresserad. Det var i alla fall vad min far tyckte. Du har ju aldrig varit på något sådant här innan. Ska man ens bevärdiga det med ett svar? Hur som, efter some serious googleing har jag då än en gång fått bevisat för min att det finns oändligt många vackra människor. Många bor av en händelse på andra sidan Atlanten och spenderar en hel del slantar på att se sådär vackra ut. Jag är dock inte den som är den och nöjer mig med en kopia. En kinestillverkad Louis Vuitton. Bildlig beskrivning, vill alltså inte komma åt never full-väskan, eller jo det vill jag ju, men mina 75 000 är inte där de borde vara.
Ville bara dela med mig, och det är väl därför ni är här, visst?
And, raindrops keep fallin´ on my head.
Freshly squeezed
Jag kämpar fortfarande med min Borderline (en sjukdoms egennamn, måste väl ändå betyda stor bokstav?) In i det sista är jag en pedant.
Ett ständigt aber som ligger där i mitt undermedvetna och bara vill äta upp mig. Lustig, jag och Anna diskuterade just hur vi skulle lösa födofrågan om vi blev strandsatta på en öde ö. Skulle vi börja gnaga på varandra? Antag att jag dör, sa jag till Anna, skulle du äta mig då för överlevnad. Ett simpelt ja till svar. Aningen stött frågan jag vilken del, nu tänkte jag, sätter hon denna point blank, så bör vänskapen ifrågasättas. Efter en dags betänketid säger hon helt plötslig utan någon som helst anknytning:
- Dina armar.
- Va?
- Ja, jag skulle äta dina armar.
Bra då vet jag. Långärmat from now on.
Detta var en utav de större "passusarna" jag tillägnat Anna. Kan inte lova att det inte händer igen.
Borderlinen då, jo, ena stunden är jag fullt duglig och njuter av min ledighet och andra stunden är jag fullkomligt värdelös, som inte orkar göra någonting. Hade mycket viktigt att ta mig för idag. Fem OC-avsnitt senare gick det upp för mig och jag gick in i vad man i folkmun kallar en dipp. Hamnade ute bland blåbärsrisen. Jag och Shirley. Vi är kompisar nu.
Kom hem och var bara allmänt blank. Nu när ni, mina vänner, ligger och sussar har jag kommit tillbaka någorlunda.
Förlåt, men jag kan inte hantera pressen och den är faktiskt min börda att bära. Försök stå ut med mig.
Älskar ju er trots allt.
