Poisonous - die Charmörin

9 månaders rehab nu. 9 månader, känns som om det var igår. Okej, det var krydd. Men ibland så känns det som om det har gått för evigt och ibland så är det som gårdagens nyheter. 9 månader är dock ett faktum. Höll på att bli åtminstone 3 till idag på träningen. Kändes som om hela hälsenan rycktes av, mindre pleasant. Men lugna er mina trogna, jag klarar mig. Det är färdig mesat nu. Funderar på att förfalska ett bevis på att jag får spela. Det är egentligen det enda Klas begär. Lätt ordnat, jag känner någon.

---

Tror för övrigt att jag trampade i hundbajs på vägen till bilen, vad är oddsen?

---

It´s not that we´re bad together we´re just better off apart

Det kommer inte alltid till en. Det går inte alltid upp för en. Ofta behöver man lite tid innan saker och ting sjunker in. Vissa saker tar emot riktigt rejält. Just nu orkar jag inte ens vara rolig. Se, det är sådan jag blivit. Ego. Jag bara tror att ni där ute tycker att jag är roligt. Gosh, så sjlävupptaget. Varför skriver jag det här kan man undra? Se det som en uppstart. Läs det inte. Nu ska jag vara sådär lättsam och rolig igen.

----

Intressant dag idag, önskar ni var här med mig, så att ni förstod hur roligt jag har det.
Nu ska jag spela tetris med far mig.

Jag förlorade. 9 utav 10 matcher är vinst, och just idag, djävulsdagen så går det med förlust. Fan.

----

Jag har mycket mer att ge, så alla ni trogna, nya och även ni som hamnat fel, håll ut. Imorgon är en ny dag, kommer säkert hända jätteskojiga saker som jag bara måååste blogga om.

----

Gammal kärlek rostar aldrig, Bono kan lösa allt.

----

Tjipp!

Långt innan helgens spektakel skulle äga rum hade jag en viss känsla av att det kommer bli rätt intressant. Tänk så rätt man kan ha - oftast. Fredagens final i På Spåret var precis lika rafflande och underhållande som vanligt. Anna och jag klippte en två tre frågor och klagade som vanligt över hur patetiskt och fantastiskt överflödig och  tråkig Björn Hellberg är. Tur att hans böcker inte finns på Bokrean, för då hade man ju nästan behövt bli hindrat för att inte köpa dem. Kvällen avnjöts senare framför datorn med lite Tetrisspel och bildfix. Härliga resultat på båda fronterna kan tilläggas.
   Lördagen var en dag fylld av förväntan, det var ju trots allt melodifestival och alla vet ju hur bra den har blivit. Jag var lite shoppatagen och tog mig en trip till Allum. Väl där rantade jag in på HM som för övrigt måste vara den sämsta HM i vårt avlånga land, men tji fick jag. Jag är en excellent skumläsare och kan överblicka enorma mängder med, ja egentligen vad som helst. På med korpgluggarna och sondera fältet. Mot den svarta avdelningen. Där hängde den, fel placerad som allt anat på HM i Allum, men den hängde där och den hängde där för min skull. Min svarta klänning. Lycka. Bredvid hängde min svarta kjol, även den felplacerad men likafullt så fin. Klirr i kassan hos HM och en nöjd Ulrika, win-win känner jag.
  Väl hemma sen, så gick jag mest omkring i väntan på dagens riktiga event, nämligen en minilag/melodifestivalfest. Har jag något såå stort inplanerat får jag verkliga problem med att sysselsätta mig framtills dess. På något sätt är det som om jag är nöjd med att jag har en grej inplanerad. Tur att jag hann byta nagellack fem gånger i alla fall. 
   Festen blev intressant, ja, och det var väl hela paketet skulle man kunna säga. Förvirring var total. Ett helt värdigt avslut var i alla fall att min far fick komma och hämta oss (Anna, mig och Classe, som var lite bostadslös vid tillfället) för att senare köra oss till just Anna. Halvsuspekt kan tyckas och ja, ni är väl inte helt ensamma om den åsikten. Hos Anna blev det sådär lagom med sömn, hamnade tillslut i hennes förvånansvärt mjuka och komfortabla fåtölj och avnjöt mina två timmar av koma, allt annat än två timmar är inte produktivt. Vi våldgästade senare henne hela dagen med lite MiG-spel, som jag vann för övrigt, något nytt under solen där? Nej. Tur? Aldrig. Livet är bra konstigt, men helt underbart. Väl hos Anna, min musa, diskuterades namnbytet relativt frekvent och någon, gee wonder who, föreslog IFK Göteborg, kände väl sådär inför den och Classe som är Elfsborgare blev åksjuk. Vad tycks om Kopparbergs då? Matchens lirare får två cider! Jaaa! Let´s...not. Jag har alltid stöttat Malmö FF:s damer i att de sålde sig själva till LdB och tycker helt klart att vi borde haka på och köra en likadan. Grymt bra med publicitet. Därför tycker jag att vi behöver ett slagkraftigt och välkänt märke och föreslog därför Barnängens IB! Tycker det klingar så fint plus att det skulle betalas mycket pengar för att gå och se ett lag i Superligan som heter just Barnängens IB. Humor mina vänner. Speaking of namn, det har kommit i dager att Fäbojäntorna få det svårt att slå, eller det beror på hur man ser det, men tydligen var det någon typ av film, en njutningsfilm, eller det beror också hur man ser det, men jaja, det är tydligen en porrfilm. Källa, helt ovidkommande. Anna undrar för övrigt var Fäbo ligger... :) Haha!

-----

Mödrar och mormödrar, så fina i sin enkelhet, men tillsammans, vojne vojne. Som den turknutte jag är så hade jag fått privilegiet att få träffa min kära mormor sådär på söndags eftermiddagen då man är som piggast och fräschast. Alltid lika trevligt att ta på sig happy-face och berätta om sitt liv och om den nyss genomförda skidresan. Självklart skulle mat intas också, den kulinariska rätten Spaghetti Bolognese, i folkmun kallad spaghetti och köttfärssås, eller som hos de riktigt invigda, pasta med k-sås (gräsligt.). Apelsin till efterrätt för egen del, men tydligen var mormor sugen även hon för hon satt och lurade vi andra sidan bordet och smög närmare och närmare med sin hand för att roffa åt sig den allra godaste delen, nämligen baby-apelsinen. (Den lilla apelsin som bildas inuti den större, den är allra sötast på alla sätt och vis) Helt klart hänförd och fascinerad av denna lilla skapelse satt mormor och lovordade livet och hur fantastiskt allting är. Det är ju inte konstigt att man är som man är, personligen tycker även jag att baby-apelsiner står i en klass för sig, helt klart fantastiska ting. Alla våra 553 bilder skulle senare visas på den minst lika fantastiska datorn och bilder som hoppar in och ut ur skärmen är otroligt, nästan lika otroligt som diabilder.
  Bild 1: Här visas vårt kloster och mormor frågar om vi bodde just där. Vi sa nej, för det där är ett kloster. Mormor påpekar dock att de hyr ju faktiskt ut ibland. Ja,jo mormor det är säkert så, men vi bodde på hotell.
Bild 2: Curlingafton och bilder på oss glidande på isen i någon slags utfallsstegsposition. Mormor undrar vem damen med den breda rumpan är, jo, det är ju jag säger min mor. Jasså, du har en sådan stor rumpa alltså..Schysst mormor.  
Bild 3: Foto taget på världens första roterande lift (respekt). Mamma beskriver läget mormor ojar och häpnar lite slött för att istället prata om någon Örjan och Lena istället, halvhögt säger jag till mamma att det är ointressanta fakta då min mormor är ljummet intresserad. Näääää. Bräker mormor då. Oj, ber så mycket om ursäkt, my bad, verkligen. Man vet liksom aldrig om människan är med eller inte.
Underbara underbara hets. Jag är sådär lagom sugen på att sitta och skrika om våra äventyr i Engelberg till en människa som är lagom intresserad. För övrigt fick vi choklad igen, sådan där konstigt oätbar jävel. Jag frågade varför mormor köper den då hon inte är så speciellt förtjust i choklad som hon själv uttryckte det, jo men denna si du, den har hon inte köpt, utan fått och då är det ju klart att hon ska ge den vidare till oss. Världens främsta gourmetfamilj.

----

Vacker måndag idag, tänkte förgylla morgonen för er kära vänner. Regn är att vänta om jag har lärt mig något att mina geografilektioner. Var så säkra. Njut av dagen.

Kul att Astro-Arne för en gångs skulle har rätt. Mitt horoskop löd nämligen häromdagen (och ja, jag använder gårdagens horoskop lite hursom) att jag skulle leda min grupp och smitta mina lärjungar med kreativitet. So be it. Därför har min närmaste man, kvinna, Anna, fått igång tankebanorna ytterligare angående vårt namn till nya klubben. Då hon tyckte det blev för mycket Älvstranden i Älvsnabben IBF kände hon ett litet need för en med partilleitisk touch. Därav kom hon fram till Säveån IB och jag tog det ytterliggare än nivå till Säveälven IB. För mycket av det goda kan tyckas, men jag känner ändå att ett humorns hus i Götet är required.

---

Skönt att vet att man lever tycker jag, med solen i ryggen och vinden i mitt hååår. Nja, lilla Jill. En annan gång. Med regnet piskande i ansiktet och vinden i mitt hår, för hela scarfen ner i haaalsen och för en tid blir jag heeelt blå. Mumma ett kilo bomull som försöker kväva en direkt när man kliver av bussen. Det är INTE okej. Var tvungen att göra en Heimlich manoeuvre på mig själv, och hur lätt är det?! Nej, just det. När faran var avvärjd var det på med tekokaren och honung och skorpor och allmän self-pitty. Gotta love self-pitty. Unnade mig en skorpa.

---

Spännande, jag behöver nog skydd.

Haha, förlåt, jag borde vara seriös, men jag får bara små skrattattacker när jag läser. Nej. Det var inget.

Alla har väl redan häpnat över den stora nyheten om att två av Göteborgs innebandyklubbar ska gå ihop. Trumvirvel. Sprut, fräs, ballonger, pompa och ståt. Partille hjärta Älvstranden = Sant! = Parstranden eller varför inte Älville. Alltså kreativ som man är så har jag faktiskt gjort en lista med namnförslag som jag tror kan slå internationellt till och med: (och då punkterning vägrade lösa sig, så kommer en hemmagjord variant)
 
> Redan nämnda Parstranden, kan slå internationellt. Tänk er en svettig rödbränd engelsman uttala det. Mumma.
> Redan nämnda Älville, frukta icke kära vänner för Ä:et. Jag tänker såhär: En amerikan med cowboyhatt säga Alville som Smallville ungefär. Eller så not to worry, för schweizarna kan ju Ä så det är ju lugnt.
> Jag är också lite sugen på Poseidon IB, en riktig kassasuccé!
> En annan going kan hänföras från deras hoods Hisingen Island och våra Kyrktorget i Partille därav Pisland IBF eller IBF eller IBFFKKF eller kanske IBFKGHSEJG (kände på mig att det var ett långskott)
> Jag har ju alltid, ända sedan jag såg Skogsgymnastik IB spela i Falun, velat heta Fäbojäntorna IBF, håller just på att samla kapital nog för att kunna köpa ut herrarna och sälja in idén. Sponsra!
> Sist men inte minst föreslår jag Tingstadstunnel/Älvsborgsbron IB två komponenter som faktiskt gör vårt samarbete möjligt. Pling, där kom jag på ett grymt förslag! Älvsnabben IBF! Lägg av vad glad jag blir. Den jobbar vi för.

Kommer nog bli toppen detta!

Peace love, nya tag imorgon! =)

Såhär i feberns töcken, man är lite svag, smått illamående och allmänt tjurig så kände jag att en utrensning av min välfyllda inkorg i mobilen behövdes. ("välfylldheten" beror inte på min omåttliga popularitet utan snarare på min förmåga att klänga fast vid saker) Utrensningen går till på följande vis att jag sparar på de fina sms jag fått, sådana som bejakar min egoistiska sida och som kan ge en liten boost when needed. Har sms från hundra år tillbaka ungefär, men som fortfarande fyller funktionen att uppmuntra mig i bistra tider. "tråkiga" sms has to go. Det är vad jag kallar egoboost. Det värmer att läsa vissa sms. För att inte få någon att känna sig förfördelad utelämnar jag the juicy stuff. Very international today yes. Go Ulrika go.


Slog mig precis att jag heter Ulrika. Har inte direkt reflekterat över det innan. Man reflekterar väldigt sällan självmant, oftast, för egen del, så är det ett tvång från skolan. Jag är lagom intresserad hur Shakespeare influerade det engelska samhället etc. Jag är egentligen bara intresserad av en sak -  mig. Kan låta hårt, men i slutändan vem har man om inte sig själv? Bono, självklart, men han är mer som syre. Lungorna är jag. Låter jag konstig?

Engelberg och alperna i sin glans har en inverkan på mig som ytterst få, inga nästan, saker har. Det är som om man får ett extra liv inskjutet i sig. Gothia invigningen är något som snuddar på att mäta sig med alperna, när ett fullsatt Ullevi sjunger i kör till We are the world då ryser man. Man inser att man befinner sig i något större än sig själv. Jag önskar jag kunde ge mer av mig själv än vad jag gör. After-skin i Engelberg är likadan. Folk sjunger unisont med till tonerna av With or without you och Hallelujah. Jag blir varm.

Jag är svag för klatschiga uttryck. Kan inte hjälpa det, jag önskar att jag kunde vara sådär cool, men ja.

Lycka och välgång kära vänner, önskar ni får uppleva samma känsla jag får utav bergen. Oslagbart.

Jag har inte riktigt förlikat mig med detta vårväder som råder. För cirkus 40h sedan (vad mycket det lät) kramade jag snö och skuttade omkring i backen med min skatt, Anna. Veckan vi hade var helt underbar och är nästan för bra för att berättas om här. Det stavas L Y C K A och F R I H E T. Forreal.

----

Jag måste börja föra anteckningar på vad jag upplever under dagen annars blir situationen ohållbar. Försök stå ut.

----

Det var som om jag varit borta en evighet, kände inte igen någon. Snacka om att stänga ned verksamheten.

----

Operation bibehålla färgen är inledd och baseras på ett klädval av den ljusare skolan, alternativt en färgklick. Man får ju vara någorlunda subtil dock.

----

Dags att komma tillbaka till gamla banor, välkommen hem Ulrika, jo man tackar, allt väl, allt är väl.

Det är mycket som kan yra. Tankar kan yra omkring. Check på den. Snö kan yra omkring. Check på den imorgon. Ja, det var väl det. Man kan ju vara yr också av olika anledningar. Av kärlek, av olagliga substanser och läskeblask. Neither. Jag har packningsyra. Förväxla inte med verbet, och slangordet, packad. Jag tror jag fått med allt, men ändå så känns det som om ett par skor kunde knös ned. Massorna har rasat över mitt överflöd av kläder, men tro mig, detta är inte ett överflöd, jag har ransonerat ut till var dag. Suck. Älska ditt hem. Bono är fin han.

----

Yra yra yra

----

Ynk ynk ynk

----

Luuk och Gustavsson, tack för att ni finns. Ni slätar över de fatala misstag och skandaler, och den riktiga skit som erhölls i dagens melodifestival. Klipp bort artisterna och skapa en ny programidé med bara dem. Hjälp.
Klibbiga Krister Sjögren i en mörk gränd, eller ljus, kanske etter värre. Jag är ledsen, men jag litar inte riktigt på alla snyfthistorier.

----

Här tyckte Anna att jag bara skulle skriva hej då och vara skadeglad. Jag gillar det!

----
 
Packa packa liten väska.

Inser ni nu min knäpphet. Snö är älskvärt!

Idag fyller min kära klasskompis Sabina 18 år! Pompa och ståt till henne. Födelsedagskalaset började klockan åtta noll noll med en företagsekonomilektion och för att trissa upp stämningen en aning till slänger jag in en internationell ekonomilektion på det. Dubbeltimma med Arne det är ju ett sätt att fira stora dagen på. Jag hade fixat någorlunda mys på morgonen i alla fall, med ballonger och ett levande ljus i tårtljusstake. Man tager vad man haver sa alltid Kajsa Varg. Det blev lyckat trots allt och lektionerna var väl inte alltför hårda. Presenten blev ett "presentkort" på glass. Det är vår lilla grej, vi ersätter lunchen mot bananchokladglass från Lejonet och Björnen, det ända rätta som det heter i svängen.

Dagen har i hela taget varit helt okej faktiskt, jag har kommit över traumat från igår och är nu helt återställd tackar som frågar. Hann med spårvagnen med god marginal för en gångs skull och hade bara spårvagnschauffören haft vett att vara tyst på morgen så hade färden till skolan varit en klar tia! "Ja, nu är det så att det fattas en 1:a framför oss..."  och vid nästa hållplats "Det fattas en 1:a framför oss och kommer förbli så fram till järntorget..." och vid nästa hållplats "Troligen står det en 1:a vid Rantorget och väntar där, men man vet ju aldrig, det fattas en 1:a framför oss i alla fall.". Lyckligtvis hoppade han över vissa hållplatser och spelade istället upp den där inspelade rösten "Nästa Brunnsparken". Kul hade varit om han emellan två hållplatser bara hade sagt "Nämnde jag att det fattades en 1:a??"....Suck.

Tränade idag, det är ju lagom hippt att gå och gymma själv, speciellt när man märker att man kan mp3-låtarna utantill. Man ska inte kunna sådana låtar utan till. U2 låtar ska man kunna, inte mördarmusik. Men jag knegade på och fick gjort ett par lyft eller två, det gäller ju att spänna allt man har när en tall-dark-and-incredibly-handsome gör entré. Knepet är ju att spänna allt som är smickrande, men utan ansträngning, SAMTIDIGT som man inte får se helt lam ut. Kontentan är alltså att gör mycket snygga lyft utan att bli röd i ansiktet, precis min melodi? På bussen hem från träningen då man redan var lite halvseg är gradantalet cirkus 24 härliga grader. Regnskogsvärme och livmodern gör sig påmind och det enda man vill göra är att kura ihop sig och åka runt runt. Ute regnade det och for once så var bussen mysig, eller ja ni fattar galoppen, somnade nästan...

Och nu, en nyinförd liten grej här hos Casa Fredborg. En läsarfråga! (Kan snarare ses som ett påstående från min sida där jag kräver bekräftelse och medhåll.) Veckans lyder såhär: Visst är väl Allers en sådan tidning, likväl Hemmets Journal, en tidning som man prenumerar på? Vem, ja, vem köper lösnummer utav det? Jag, eller min far, har försökt fråga experter, det vill säga de som sitter i kassan, men ovetenskap är ju trots allt en dygd. Jag tycker ju i och för sig att man bör vara rätt så insatt, frågan är ju simpel: "Säljer ni många nummer av Allers?". Total förvirring råder. 
 
Träning nummer två idag lär bli intressant. Löpning ute först. Mys. Dränkt kattfrisyr när man kommer in, men det bjuder jag på, fast inte innerst inne och det vet nog alla.

Jag är så himla unik.

Ännu en vecka är till ända, men ännu en är redan vid farstun och knackar på. Underbara underbara måndagar. Jag har varit superretlig i flera dagar nu och måste väl erkänna att mina päron fått ta de största smällarna. Ska jag skylla på något är det att mina rutiner rubbats nu när de är hemma. Pappa har varit hemma i en vecka, mestadels sängliggandes, men självklart har han varit lyckats pricka in precis rätt tidpunkt att lägga sig framför tv:n, nämligen tidsspannet 15.15-16.10 (Gilmore girls för er obildade). Detta gör att det aldrig är en lugn stund, eller jo, det är det ju mest hela tiden, men jag har hamnat lite ur gängorna.
 
.....

Var "tvungen" att gå upp relativt tidigt idag för att kunna träna innan skolan, det börjar bli sådär djävulskt tråkigt nu så att hälften vore nog. Framgång? Utveckling? Nej. Just plain, jävla, tråkigt. Som den lilla ängel jag ändå är, tvingade jag mamma att köra mig, mja, jag började gråta för att pappa skulle åka för sent och då skulle ingenting bli bra, så mamma erbjöd sig faktiskt självmant. Väl där, på gymmet, så är jag helt ensam, finally lite alone-time. Då kan man lulla omkring, testa en maskin där och en där, riktigt trevligt faktiskt.

.....

Nu är det inte långt kvar tills Schweiz is paid a visit. Mycket mycket trevligt ska det bli och jag har redan börjat planera inför packningen och skrivit ett antal listor. Då jag är 1/8 tysk måste jag låta min organisationshjärna få utrymme. Det känns bra att planera och strukturera lite vilka kläder som ska med och inte. Dessutom har jag fått lite inside information om hur statusen är där nere, och jag laddar för att få napp. Apropå strukturer såg går min bloggstruktur i stöpet direkt, haha, eller vad känner ni?

.....

Underbart, mamma tjatar och går på om balklänningen fortfarande, och för det tackar jag henne, innerst inne, men det är lite svårt att få ur sig. Hon tvingade mig till och med att kolla på blocket, lite under min värdighet. Hur som haver så känner jag att om man vill sälja något borde man inte då ge ett förtroendeingivande intryck?
"Kläning sälgs" Come on!!!!!!!! Jag är inte gudabenådad på avdelningen stavning heller, men for God´s sake slå upp det! Vi kan lita på Horace.

......

Ni ska veta att detta inlägg höll på att gå upp i rök mina vänner. Död åt blogg.se. Fan va omständligt. Det är sådant som får mig att bli upprörd. Tydligen måste jag äta nu också. Jävla tjöt.

.....

Någon dag ska jag hitta något vettigt att skriva. I väntan på att det ska hända så tycker jag att ni ska lyssna på Bob Geldof och grabbarna, repeat mina vänner repeat. 
 

http://youtube.com/watch?v=POl4vFp-5os&feature=related

Julafton, ett minne blott, tack och lov. En dag där mången paket står den snälle bi. Själv fick jag en och anna småvarm klapp bland annat ett par riktigt fina slinka-in-i-tofflor av märket Shepherd. Låter ju rätt fancy och det faktum att mormor inhandlat dem är det nog ergonomiskt riktiga dessutom. Med dessa förutsättningar förväntar man sig en viss prestation och uthållighet av de små godingarna. Detta erhölls inte. Nu såhär lite drygt en månad efter att man slitit upp paketet och upptäckt till sin stora lycka de efterlängtade små doningarna har de nu redan blivit raggiga. Ni vet så där noppriga och otrevliga som bara ulltofflor kan bli. Upprörande är bara förnamnet. Nämnde jag en månad? Och, de har skördats av fåret, kardats, formats och fått en skrämmande hög sula av rågummi, heja PVC-plaster, men ändock. Är det mitt fel liksom? Blir bara så ledsen, de sitter ju fortfarande som ett smäck, men man vill ju skrida fram över golvet med klass. Fnys, Shepherd skärpning eller byt namn till något mindre flashigt så att man inte känner sig lurad.

........

Idag är en spännande dag, jag har mycket att göra, men istället för att vara duktigt tänkte jag slå till på något helt annat. Denna helgen har jag erfarit hur det är att känna sig riktigt liten, och inte liten till växten utan...gurgel...ung. Mindre pleasant. Hur som haver så tänkte jag nu vältra mig i min ensamhet njuta över hur lyckligt lottad jag är som faktiskt har tid med att tycka synd om mig själv och titta på människor som är väldigt lyckade, extremt snygga och vackra och bara underbara för att strö lite salt i såren på oss vanliga dödliga. Ja, jag talar om en film, och ja, det är The Holiday för femtioelfte gången. Den har en sådan fin effekt, sakteliga bryter den ned en och får en att känna sig fulast i hela världen och framför allt ensamast (jäkla knepig stavning på det ordet.) och innan man vet ordet av har man blivit småkär i var och varannan rollfigur. Förutom Jasper för han är elak mot Iris. Så det så.

.......

Jag har mycket att ge just nu :) håll till godo.

Fick häromdagen en liten reminder om att denna blogg faktiskt existerar. Blev både glad och överraskad över att person i fråga faktiskt visste att jag hade en blogg. Väldigt otippat, men väldigt kul.

Nu kära vänner, läsare och annat löst pack ska ni få se ett försök till nytändning på denna blogg. Jag skall ta mig samman utföra min estetiska och artistiska ådra även här. Då jag lagt akvarellmålandet på hyllan för att jag "inte har tid" så kanske man skulle kunna utnyttja dötiden framför datorn för att skänka visdom åt behövande.

Men, för att detta skall fungera, kommer mina tidigare åtaganden att slopas och words ordlista is no more. Dessa två saker som tidigare personifierade mig är borta. Nu får ni bara mig, så som ni ser mer. Jag kan därför inte lova att det kommer bli roligt. Kanske, för det är ju ändå sådan jag är, och jag skall verkligen försöka skriva även när jag är glad. Påpekas bör dock att det är oftas så att man vill få ur sig något när man är ledsen. Knepigt, men jag tror att jag, "Dr. Hjälplös", ska ägna ett helt eget blogginlägg till det.

Läste i Två dagar, GP:s lilla helgtrick, att någon blogg, händelsevis Sveriges största var värderad till 5 milj. kr. Jag satsar väl inte sådär högt kanske, I´d settle for less så att säga.

Lycka och välgång kära vänner, jag känner på mig att det här kommer bli bra.

Välkomna tillbaka!