Diagnosticera mera
Ibland kan man bara komma på sig själv med att göra något otroligt korkat. Att jag ändå har insikt om mina tillkommanden tar jag gärna cred för. Det måste vara bättre än att inte inse det alls. Det finns plenty av dumheter dessutom och det känns betryggande att jag inte står för alla.
Vad är då värst? Att ha insikt om att man gjort något fel, men sedan inte gör någonting åt det, eller att inte ha någon som helst känsla för det och därav inte ha vetskapen om att något skulle behöva göras? Lite hugget som stucket, hackat som malet?
Under mina glansdagar, någonstans vid nio års ålder, fick jag för mig att jag skulle vägra kolla på nyheterna. Det var inte så att jag slaviskt följt de innan, men nu skulle jag helt avsäga mig Lars Adaktusson och Claes Elfsberg, ja till och med Bengan Magnusson fick stryka med. Tanken var att bli ännu mer spännande, snudd på omöjligt jag hör er, men tanken var från början god. Hela spektaklet gick ut på att blunda, stänga öron och andra ingångshål så får jingeln slogs på. Var man på riktigt bra humör rusade man ut från rummet. Nyheterna är dock lite lurig, det var inte sällan som man blev lurad in i att se dem, eller att de kom från ingenstans. Ni inser ju min depseration när man söker efter tix, otroligt påhittade tix, men det gjorde mig unik? Allt detta skulle i sin tur hjälpa till att förstärka bilden av mig som, då på den tiden, levnadsglad och lyckligt omedvetande flickebam. Rätt konstigt, jag gillar ju inte ens klämkäcka människor.
En annan era i mitt liv, modell korkad, inträffade några år innan. Skidresor till Österrike, bussfärd och Sällskapsresan gick varm på den dåligt placerade miniskärmarna. Ångest är en underdrift, tänk vad man blivit utsatt för som barn. För att överleva den enorma tristess som uppenbarades hade jag för år två (samma tid, samma kanal, samma resa) tagit med mig en dagstidning (smygreklam; GP), kunde jag läsa? Nej. Var tidningen helt svartvit? Ja. Gjorde det någon skillnad med tanke på alternativet? Nej. Tidningen var dessutom för bred för mig, numera är treans del i käcka tabloidformatet.
Apropå käck, är det ett - hatar att jag älskar det - ord? Lite ettanolla-läge på det ordet, antinge känner man total avsky eller så ser man det som guds gåva till människan. Undantaget som bekräftar regeln, smygdiggare - moi.
Sleep tight, något som jag borde gjort för cirkus två timmar sedan. Splendid.
Vad är då värst? Att ha insikt om att man gjort något fel, men sedan inte gör någonting åt det, eller att inte ha någon som helst känsla för det och därav inte ha vetskapen om att något skulle behöva göras? Lite hugget som stucket, hackat som malet?
Under mina glansdagar, någonstans vid nio års ålder, fick jag för mig att jag skulle vägra kolla på nyheterna. Det var inte så att jag slaviskt följt de innan, men nu skulle jag helt avsäga mig Lars Adaktusson och Claes Elfsberg, ja till och med Bengan Magnusson fick stryka med. Tanken var att bli ännu mer spännande, snudd på omöjligt jag hör er, men tanken var från början god. Hela spektaklet gick ut på att blunda, stänga öron och andra ingångshål så får jingeln slogs på. Var man på riktigt bra humör rusade man ut från rummet. Nyheterna är dock lite lurig, det var inte sällan som man blev lurad in i att se dem, eller att de kom från ingenstans. Ni inser ju min depseration när man söker efter tix, otroligt påhittade tix, men det gjorde mig unik? Allt detta skulle i sin tur hjälpa till att förstärka bilden av mig som, då på den tiden, levnadsglad och lyckligt omedvetande flickebam. Rätt konstigt, jag gillar ju inte ens klämkäcka människor.
En annan era i mitt liv, modell korkad, inträffade några år innan. Skidresor till Österrike, bussfärd och Sällskapsresan gick varm på den dåligt placerade miniskärmarna. Ångest är en underdrift, tänk vad man blivit utsatt för som barn. För att överleva den enorma tristess som uppenbarades hade jag för år två (samma tid, samma kanal, samma resa) tagit med mig en dagstidning (smygreklam; GP), kunde jag läsa? Nej. Var tidningen helt svartvit? Ja. Gjorde det någon skillnad med tanke på alternativet? Nej. Tidningen var dessutom för bred för mig, numera är treans del i käcka tabloidformatet.
Apropå käck, är det ett - hatar att jag älskar det - ord? Lite ettanolla-läge på det ordet, antinge känner man total avsky eller så ser man det som guds gåva till människan. Undantaget som bekräftar regeln, smygdiggare - moi.
Sleep tight, något som jag borde gjort för cirkus två timmar sedan. Splendid.
Reply
Man blir omtyckt för sina fina/goda egenskaper men älskad för sina brister.
Det är de små egenheterna som gör dig till dig.
***
Shakespeare kan:
Love is not love, which alters when it alteration finds.
Det är de små egenheterna som gör dig till dig.
***
Shakespeare kan:
Love is not love, which alters when it alteration finds.
Du ska veta att...
Panduro skyltar med erbjudanden som inte finns i butik, små tygtomtar som åker karusell i rasande fart, konstiga stämplar och tveksamma stickers. En kraftig flashback vid textilfärgen, vilken dag det var. Sublimering kallas det för övrigt. (Läs Psykologi A mer känt som Google)
Erbjudandena fanns inte hemma, telefonen ringer men ingen svarar.
Vi snackar spättekaka utan kaka.
Det håller inte!
Behållningen på veckan är snön som gjort allt, verkligen allt, så mycket bättre. Det som är fint med Borås (staden med konstant nederbörd) är att när kylan smyger sig på förvandlas regnet till snö. Lite som popcorn. Korn till puff.
Med ett konstant leende på läpparna skrider (mycket bra ordval med tanke på juletiden) jag fram genom gångarna. De flesta tycker nog att jag är helt dum i huvudet, och helt ute och cyklar är de ju inte. Jag har dessutom blivit ansvarig för juldekorationerna på min avdelning, jag tänker mig obscena mängder glitter, blöt mossa, fusksvampar, ett patetiskt försök till ljusstake och glögg på fat! Vad som kommer att avstyras direkt är misteln. It´s got to go.
En pre-julkram till Klasen som bara löser det! Vilken lycka.
Ytterligare en till Mirja som är välinsatt i mina anticimex-business.
Förövrigt är min lilla vrå, där sängen står, täckt med post-itlappar (särskrivning befogad där eller?) Väggar that is. Gula, fula små lappar med pluttesnuttiga metaforer och annat småvarmt, har visat sig att skriva är rätt roligt, sa han som skrev boken Gomorra och nu lever under dödshot.
Nej, skämmes Ulrika.
22.
Hon slår till igen.
Oh, den där Jill. Vilken underbar dag. Gårdagen that is. Känns aningen vågat att ettikera dagen innan klockan ens hunnit bli nio.
En strålande dag igår annars, från början till slut, snön som kom på morgonkvisten, mycket att göra på jobbet men överkomligt och roligt, Klasen som raggat upp Issa åt mig så att jag snart kan få hedra snön, som den gjort sig förtjänt av. Icke att förglömma är den otroliga svinto-dagen! Fågelbo har fått en helt ny betydelse.
What buggs me though,
är att jag inte får vara ute och leka i snön.
är att folk snackar alldeles för mycket,
samtidigt som några inte snackar alls.
Våga inte smitta mig med negativitet, och Balder har stängt för säsongen, tackat för sig, I´m out.
***
Något som jag absolut inte skulle erkänna i vanliga fall, men då jag påbörjat min nya, "stå för vem du är"-bana, så får jag väl erkänna att jag saknar frukostmackan. Ost är inte lika roligt längre, och jag mår faktiskt lite illa av de 5 tallrikarna fil jag åt imorse. (Kommer garanterat att förnekas vid senare tillfälle) Ska nog plåga mig fram till jul i alla fall, sedan får det vara nog.
Apropå - nu får det vara nog - bananflugsasen har avancerat och trupperna har nu även börjat gnaga på mig.
Schnee.
En strålande dag igår annars, från början till slut, snön som kom på morgonkvisten, mycket att göra på jobbet men överkomligt och roligt, Klasen som raggat upp Issa åt mig så att jag snart kan få hedra snön, som den gjort sig förtjänt av. Icke att förglömma är den otroliga svinto-dagen! Fågelbo har fått en helt ny betydelse.
What buggs me though,
är att jag inte får vara ute och leka i snön.
är att folk snackar alldeles för mycket,
samtidigt som några inte snackar alls.
Våga inte smitta mig med negativitet, och Balder har stängt för säsongen, tackat för sig, I´m out.
***
Något som jag absolut inte skulle erkänna i vanliga fall, men då jag påbörjat min nya, "stå för vem du är"-bana, så får jag väl erkänna att jag saknar frukostmackan. Ost är inte lika roligt längre, och jag mår faktiskt lite illa av de 5 tallrikarna fil jag åt imorse. (Kommer garanterat att förnekas vid senare tillfälle) Ska nog plåga mig fram till jul i alla fall, sedan får det vara nog.
Apropå - nu får det vara nog - bananflugsasen har avancerat och trupperna har nu även börjat gnaga på mig.
Schnee.
För att jag är jag.
Oh, saliga, varliga, harliga (inte ett gäng gnagare utan härliga skrivet på ett engelskt tangentbord) söndag. Nyckel till välmående är vitt vin rakt igenom, vackla aldrig från den stigen ty den leder till att dagen efter blir en värdig tillställning. Idag har jag fått gjort en av de tretton sakerna som jag skulle göra. Mitt mobilabonnemang, goda vänner, går alltså ut i april. Jag tackar ödmjukast för era sympatier.
Det fina med människor är att vi kan kommunicera, eller ja, merparten av befolkningen kan. Det finns ju vissa spån som aldrig kommer att kunna lära sig takt och ton, men där har jag lika mycket ansvar att lära mig acceptera dessa. Ett land fyllt med Ullar är inte heller ett hundraprocentigt projekt, men det är så otroligt nära att det skulle kunna vara värt att testas ändå. De människor som har fått förmågan att kunna föra ett vettigt samtal, eller formulera någorlunda meningar missbrukar ofta sina talanger. Retade mig först på det, men insåg sedan att folk kommer alltid att prata, lika gott att ge dem någon bra att tala om.
Dagens aber; bananflugorna som dyker upp ur tomma intet, förpestar mig tillvaro, är odödliga, äter på min tandborste, på varandra, klibbar på min glödlampa och surrar förvånansvärt högt för sin blygsamma storlek.
***
My pen is the barrel of the gun.
Remind me which side you should be on.
Det fina med människor är att vi kan kommunicera, eller ja, merparten av befolkningen kan. Det finns ju vissa spån som aldrig kommer att kunna lära sig takt och ton, men där har jag lika mycket ansvar att lära mig acceptera dessa. Ett land fyllt med Ullar är inte heller ett hundraprocentigt projekt, men det är så otroligt nära att det skulle kunna vara värt att testas ändå. De människor som har fått förmågan att kunna föra ett vettigt samtal, eller formulera någorlunda meningar missbrukar ofta sina talanger. Retade mig först på det, men insåg sedan att folk kommer alltid att prata, lika gott att ge dem någon bra att tala om.
Dagens aber; bananflugorna som dyker upp ur tomma intet, förpestar mig tillvaro, är odödliga, äter på min tandborste, på varandra, klibbar på min glödlampa och surrar förvånansvärt högt för sin blygsamma storlek.
***
My pen is the barrel of the gun.
Remind me which side you should be on.
Till mig.
Borås Borås! (melodi: New York av Liza Minelli)
Underbar start på morgonen vänner, solen sken, fåglarna pickade solrosfrön, snön/frosten/kylig nederbörd låg vit. Äggmackan satt som ett smäck, tog slut på tok för fort, men om man snabbt hoppar vidare till filen så märker man inte av det. Kanske de två första tuggorna då kaviaren möter kanelen, ingenting jag rekommenderar, men inget kunde ta ned mig en morgon som denna. Tyst och lugn färd mot Borås, The River med the Boss runt Landvettersjön, skrämmande passande. Birdman hastade igenom rondellen för att utfodra de små äckliga änderna. Han ser inte tråkigt skum ut den gubben.
Ser för övrigt fortfarande snön som en present till mig.
Kom en kvart för sent till jobbet, som ett slag i diafragman, men what a heck.
Kanske till och med kan undgå att suga i aftonens drabbning, om inte annat så började det ju så bra.
Tapetrullar ska plockas, tveksam smak vissa hushåll har alltså.
Underbar start på morgonen vänner, solen sken, fåglarna pickade solrosfrön, snön/frosten/kylig nederbörd låg vit. Äggmackan satt som ett smäck, tog slut på tok för fort, men om man snabbt hoppar vidare till filen så märker man inte av det. Kanske de två första tuggorna då kaviaren möter kanelen, ingenting jag rekommenderar, men inget kunde ta ned mig en morgon som denna. Tyst och lugn färd mot Borås, The River med the Boss runt Landvettersjön, skrämmande passande. Birdman hastade igenom rondellen för att utfodra de små äckliga änderna. Han ser inte tråkigt skum ut den gubben.
Ser för övrigt fortfarande snön som en present till mig.
Kom en kvart för sent till jobbet, som ett slag i diafragman, men what a heck.
Kanske till och med kan undgå att suga i aftonens drabbning, om inte annat så började det ju så bra.
Tapetrullar ska plockas, tveksam smak vissa hushåll har alltså.
Är det det här som kallas kärlek?
Efter en lagom traumatisk vecka kommer mannan från himlen, min manna, snön. Släktet bitterus bitterus säger att det var hagel, det vill säga en isregn, men jag vill påstå att hemma i klara södra Sävedalen låg snön vit.
Och därför har jag valt att publicera min fars bidrag till roliga timme i sjätte klass; Tomten.
Midvinternattens köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård -
djupt under midnattstimma.
Månen går sin stilla ban,
snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken,
endast tomten är vaken.
Och ja, V. Rydberg kan ha knopat ihop en två verser till, men just denna var straffkommenderingen inför gymnasiets sista julavslutning. Inte ett öga var torrt när klass S3A, unisont, körde igång Tomten.
Sablar, manna från himlen, det är ju bröd. Var tvungen att googla det. Kan bli gröt i år.
Snö ger mig lycka.
Tåpaj.
Det har kommit i min kännedom att min signifikanta dryghet har saknas här på cyberspace. Det blir väl till för mig att acceptera att ingen är som jag.
Varför har jag då pausat i bloggandet kan man genast undra, vilket ni med största sannolikhet gör.
...
Jo, det hela är mycket enkelt. I samband med att min guru, min mentor, min största inspirationskälla lämnat scenen försvann ljuset på blogghimlen. Denna dam är troligen hyfsat omedveten om hennes roll i mitt bloggande, men she´s the reason att jag började. I samma veva påpekades det också att kanske, bara kanske, skulle man låta det hända något i livet så att man har en anledning att blogga. Första tanken var: "Oh, så vettigt!" Nu lyder det mer: "Sedan när behöver man en anledning?"
Har egentligen en anledning, men oj så mörkt.
Satte för övrigt i mig en hel clementin, rakt ned bara, inga klyftor, no nothing, svalde den bara.
Vad kul det blev då.
Kan blåmärken växa?
Felpass gott folk!
Varför har jag då pausat i bloggandet kan man genast undra, vilket ni med största sannolikhet gör.
...
Jo, det hela är mycket enkelt. I samband med att min guru, min mentor, min största inspirationskälla lämnat scenen försvann ljuset på blogghimlen. Denna dam är troligen hyfsat omedveten om hennes roll i mitt bloggande, men she´s the reason att jag började. I samma veva påpekades det också att kanske, bara kanske, skulle man låta det hända något i livet så att man har en anledning att blogga. Första tanken var: "Oh, så vettigt!" Nu lyder det mer: "Sedan när behöver man en anledning?"
Har egentligen en anledning, men oj så mörkt.
Satte för övrigt i mig en hel clementin, rakt ned bara, inga klyftor, no nothing, svalde den bara.
Vad kul det blev då.
Kan blåmärken växa?
Felpass gott folk!
Kelloggs
Har solen gått upp idag? Nej, det var bara timern som satt igång lampan (tillfälligt substitut tills Philips-mackapären kommer). Sedan kom solen! Trodde jag skulle få slaganfall när rummet fortfarande var ljust trots att lampan släckts. Hipp hipp hurra, det blev nästan trevligt att åka till Borås. Låg lite efter i tidsschemat tack vare att hela Partille kommun fått sitt körkort i flingpaketet. Eller nej, faktum är att de nog inte ens betalat för det utan bara fått det, som ett brev på posten. Aningen hetsig körstil alltså vilket även poängterades av receptionisten.
"Jag trodde dä var far din som kom, han brukar ha den farten.."
"Jaa,,eehhehe, det smittar väl av sig...(blink blink)"
Rusade igenom lagret i hopp om att hinna fram obemärkt, synd bara att chiefen stod bakom mig när jag påbörjade min marsch... Bara aningen pinsamt, not to worry..
Det fina med jobba här på the layer måste vara privilegiet att få ha massa män omkring sig. Speciellt Hasse 50+ är en kille som förgyller tillvaron. Det har gått så långt att jag har börjat acceptera att toalettlocket alltid är uppfällt. Alternativet är helt klart värre, av förklarliga skäl, tro mig. Annars finns det bara fördelar med att vara ensam tjej på hela bygget. Ingenting som jag kan ta på rak arm, men något litet finns det allt!
Nu till en ny avdelning här på bloggen: Matti tipsar!
Kolla in Fågelviken, eller var det Fagerviken, han visste inte riktigt. Tydligen är det någon serie som utspelar sig i Norrland, en liten by med lite människor som inte gör någonting alls på dagarna. Initierade källor säger alltså att det ska vara jättespännande, de pratar ju dessutom så roligt. 20.00 på måndagar, SVT naturligtvis, men repris kommer, ja någon annan gång.
Jag har ett aber dock, mitt beroende av Kungen ökar för var dag, igårkväll när jag var i desperat behov av sömn höll djävulsspelet mig kvar. Något måste göras, kanske lättast att sluta på jobbet?
Stay tuned.
"Jag trodde dä var far din som kom, han brukar ha den farten.."
"Jaa,,eehhehe, det smittar väl av sig...(blink blink)"
Rusade igenom lagret i hopp om att hinna fram obemärkt, synd bara att chiefen stod bakom mig när jag påbörjade min marsch... Bara aningen pinsamt, not to worry..
Det fina med jobba här på the layer måste vara privilegiet att få ha massa män omkring sig. Speciellt Hasse 50+ är en kille som förgyller tillvaron. Det har gått så långt att jag har börjat acceptera att toalettlocket alltid är uppfällt. Alternativet är helt klart värre, av förklarliga skäl, tro mig. Annars finns det bara fördelar med att vara ensam tjej på hela bygget. Ingenting som jag kan ta på rak arm, men något litet finns det allt!
Nu till en ny avdelning här på bloggen: Matti tipsar!
Kolla in Fågelviken, eller var det Fagerviken, han visste inte riktigt. Tydligen är det någon serie som utspelar sig i Norrland, en liten by med lite människor som inte gör någonting alls på dagarna. Initierade källor säger alltså att det ska vara jättespännande, de pratar ju dessutom så roligt. 20.00 på måndagar, SVT naturligtvis, men repris kommer, ja någon annan gång.
Jag har ett aber dock, mitt beroende av Kungen ökar för var dag, igårkväll när jag var i desperat behov av sömn höll djävulsspelet mig kvar. Något måste göras, kanske lättast att sluta på jobbet?
Stay tuned.
44 dagar
Det är inte för tidigt för julönskningar va? Jag menar om någon övermakt ska hinna utföra diverse mirakel är det väl smart att vara ute i god tid.
Jag önskar att jag kunde vara den där bekymmersfria, lättsamma, glada tjejen.
Jag önskar mig fortfarande en svart häst.
Hur länge kör vi - skyll på årstiden - ?
Jag tycker (och försöker med blandat resultat) att man ska ha en positiv inställning till det mesta. På så sätt kan man få uppleva två positiva saker, en ( positiv förväntan) och en när det väl går i uppfyllelse. Andra menar att om man sänker ribban kan man bara bli positivt överraskad. Vet inte riktigt vad som är bäst länge? För känslan att man inte når upp till någons förväntningar, allra minst ens egna, är en utav de värre av sitt slag.
Dags att införskaffa den där mackapären från Philips som sprider ljus.
Jag önskar att jag kunde vara den där bekymmersfria, lättsamma, glada tjejen.
Jag önskar mig fortfarande en svart häst.
Hur länge kör vi - skyll på årstiden - ?
Jag tycker (och försöker med blandat resultat) att man ska ha en positiv inställning till det mesta. På så sätt kan man få uppleva två positiva saker, en ( positiv förväntan) och en när det väl går i uppfyllelse. Andra menar att om man sänker ribban kan man bara bli positivt överraskad. Vet inte riktigt vad som är bäst länge? För känslan att man inte når upp till någons förväntningar, allra minst ens egna, är en utav de värre av sitt slag.
Dags att införskaffa den där mackapären från Philips som sprider ljus.
Here we go again.
Helgen tog slut, bara sådär, att det alltid händer, vecka ut och vecka in. Tröttsamt. Denna helg är en sådan som jag kommer kunna leva länge på, in fact, jag planerar att leva länge på den, känns som om att det kan komma väl till pass nu när jag jobbar. Ja, gott folk, helvetet/skidresan/tidsfördrivet har alltså startat. Med helgens hjälp kommer jag att överleva denna vecka, och resterande veckor får helt enkelt ses som en transportsträcka till skidresa. Only fooling myself antar jag.
Helgen då, Hello Saferide i Malmö, Kulturbolaget på någon skumraskgata närmare bestämt. Bosses Gästvåningar, som i själva verket drevs av en Petra och en Carina, var helt okej, alla två timmarna vi spenderade där. Kvällen erbjöd grym musik, Annika kan, öl, snakebite (aldrig mer), mycket dans, ännu mera skön musik, trevligt sällskap och en intressant avrundning med minibordtennis och skitgubbe. På morgonkvisten släntrade vi hemåt och tog till vara på den lilla sömn som erbjöds. Att vakna upp två timmar senare var ingen höjdare. Bara idén på att faktiskt behöva framföra fordon var skrämmande. Drygt tre timmar bilfärd hem var väl sådär genom slättterna, och frukosten på yoghurtgodis och knapriga mandlar gav bara en kick för stunden, remember berg-och dalbanan?
Nu sitter jag då på jobbet, hårt arbetande som jag är. Kan nog bli så att jag överlever dessa 3-4 månaderna.
Anna säger alive and breathing, jag säger alive and kicking! För tusan!
Helgen då, Hello Saferide i Malmö, Kulturbolaget på någon skumraskgata närmare bestämt. Bosses Gästvåningar, som i själva verket drevs av en Petra och en Carina, var helt okej, alla två timmarna vi spenderade där. Kvällen erbjöd grym musik, Annika kan, öl, snakebite (aldrig mer), mycket dans, ännu mera skön musik, trevligt sällskap och en intressant avrundning med minibordtennis och skitgubbe. På morgonkvisten släntrade vi hemåt och tog till vara på den lilla sömn som erbjöds. Att vakna upp två timmar senare var ingen höjdare. Bara idén på att faktiskt behöva framföra fordon var skrämmande. Drygt tre timmar bilfärd hem var väl sådär genom slättterna, och frukosten på yoghurtgodis och knapriga mandlar gav bara en kick för stunden, remember berg-och dalbanan?
Nu sitter jag då på jobbet, hårt arbetande som jag är. Kan nog bli så att jag överlever dessa 3-4 månaderna.
Anna säger alive and breathing, jag säger alive and kicking! För tusan!
Imponerar - inte.
Ni kan min historia med Horace. Ni vet vad han och de andra betyder för mig. Det förtroende och den tillit jag har till honom är far beyond denna värld.
Är det förresten Horace som parar ihop namndagsbarnen med varandra?
Helga och Olga - check.
Ulrika och Ulla - check
Emil och Emilia - check
Cecilia och Sissela - check
men vänta nu...
Pontus och Marina?
Klemens? (Klart, det är en svårmatchad jäkel..)
Alfons och Inez?
Du bör vara oskyldig till detta Horace!
Är det förresten Horace som parar ihop namndagsbarnen med varandra?
Helga och Olga - check.
Ulrika och Ulla - check
Emil och Emilia - check
Cecilia och Sissela - check
men vänta nu...
Pontus och Marina?
Klemens? (Klart, det är en svårmatchad jäkel..)
Alfons och Inez?
Du bör vara oskyldig till detta Horace!
Desperation.
Har nu gottat mig i solen i cirka två timmar och jag tackar gudarna för att känseln försvann direkt, på så sätt slipper man sitta och gnälla på den. Lilla Elin, lite te och vindruvor. En hund, att föredra är sin egen, två sittdynor och lager på lager-principen så är man så gott som skodd för livet.
Nöden har ingen lag.
Typiskt 50-tal, tysk mamma.
Vad som fortfarande retar mig är att fingrarna alltid är bortom räddning, de har alltför dålig överlevnadsinstinkt. De klappar igen direkt och utnyttjar inte den omfamnande värmen från premievantarna. (Allers förlag kan sin publik)
Vad blir konsekvenserna av denna motvilja? De blir totalt useless. Därför tänker jag nu presentera den nya mobilen - vintermobilen. Extra stora knappar, extra liten skärm, för vem behöver se skärmen om man ser på vad man trycker? Knappar gjorda för tumvantar. You name it.
Vad blir konsekvenserna av denna motvilja? De blir totalt useless. Därför tänker jag nu presentera den nya mobilen - vintermobilen. Extra stora knappar, extra liten skärm, för vem behöver se skärmen om man ser på vad man trycker? Knappar gjorda för tumvantar. You name it.
Eldar just nu upp min broccoli tror jag. Den såg lite småkrasslig ut när jag kollade förut. En väldigt lockande värme i ugnen faktiskt. Mysigt värre. Låter lite småsjukt, jag är medveten om detta, men städa er egen bakgård först och döm sedan! Det visade sig att ärtor inte hade lika lång tillagningstid som en laxfilé. Hade ingen aning.
Desperata tider!
Trotsåldern.
Jag är en late bloomer, allmänt känt. Helt klart tappad på flertalet plan här i livet. Lite som sextiometersloppet i årskurs tre. Total förnedring, jag kom sist, hade precis kommit upp från startblocken när förste man passerat mållinjen. Kan det vara det traumat som etsat sig fast?
(Har helt tappat syftet med detta just nu, ordbajsar tills jag får någon typ av ingivelse)
Jo!
Jag hade ju tänkt kolla in valvakan nu bara för att. Det är lite småtrotsigt, lite busigt, visst?
Sedan fick jag en sådan strålande idé!
Om man skulle försöka äta bara pepparkakor hela december! Låter inte det festligt?! Jag skulle tycka att det var hur lattjo som helst, förstår ni hur rolig jag skulle bli på bara pepparkakor.
Ge mig jul.
Tror inte ni förstår hur pepp jag är på detta! Ni som pratade med mig under mitt förra bryt (nyckelord: Tjalls, textilfärg, t-shirts) vet hur jag var då, det är på samma nivå. Samma nivå!
Vad tror ni, valvaka eller inte valvaka? Kanske kan ta nästa valvaka under omröstningen för en sådan lär det väl bli i båda fallen. Bloody Americans.
***
För att citera en mycket kär vän.
"Ingen jävla innebandykompis"
Vill inte vara det.
Visste ni förresten att Orion jagar Plejaderna? Om någon ligger back på vitvaror så finns det en övergiven spis i Lexby.
(Har helt tappat syftet med detta just nu, ordbajsar tills jag får någon typ av ingivelse)
Jo!
Jag hade ju tänkt kolla in valvakan nu bara för att. Det är lite småtrotsigt, lite busigt, visst?
Sedan fick jag en sådan strålande idé!
Om man skulle försöka äta bara pepparkakor hela december! Låter inte det festligt?! Jag skulle tycka att det var hur lattjo som helst, förstår ni hur rolig jag skulle bli på bara pepparkakor.
Ge mig jul.
Tror inte ni förstår hur pepp jag är på detta! Ni som pratade med mig under mitt förra bryt (nyckelord: Tjalls, textilfärg, t-shirts) vet hur jag var då, det är på samma nivå. Samma nivå!
Vad tror ni, valvaka eller inte valvaka? Kanske kan ta nästa valvaka under omröstningen för en sådan lär det väl bli i båda fallen. Bloody Americans.
***
För att citera en mycket kär vän.
"Ingen jävla innebandykompis"
Vill inte vara det.
Visste ni förresten att Orion jagar Plejaderna? Om någon ligger back på vitvaror så finns det en övergiven spis i Lexby.
Skelar jag? Tycker nog att jag har rätt att veta i så fall. Do tell.
Sven kan.
Det var det här jag skulle göra, just det, det händer så lätt att man glömmer.
Operation restaurera armbandet har inlett fas två. Första fasen var, let´s face it, en total katastrof som resulterade i att gummibandet gick av och "pärlorna" flög käpprätt åt skogen. Fas två har lite tyngre saker i bagaget, vi snackar lackad bomullstråd. Typisk 1 mm. Tyvärr är då utbudet på glaset inte fullvärdigt, men lucky me, de snyggaste hittades i halmen. Design design design, ska sysselsätta mig, ska gnugga de små grå. Förebered er på att bli hänförda. Apropå design, så är det det jag ska bli. Designer. Jag ska måla upp något, sedan ska någon annan komma och säga om det är möjligt eller ej, och om det är "omöjligt" får vederbörande gör en mindre modifikation så att det går att genomföra. Jag är egentligen bara hjärnan. Tror det kan vara något för mig faktiskt.
Nytt quiz!
Idag tog det dryga timmen att laga middag, hur länge tror ni att jag står ut med veggotjafset?
Ingenting är sig likt. Frukostens glansdagar är ett minne blott.
Yoghurt for life, still stands.
Modern Short Stories
How I wish you'd lied, or had been untrue
That you hadn't said: "It's always you."
Dags att rensa ur Lena+Orup. In med Hello Saferide. På lördag bär det av. Anna & Jag.
Memory Lane (har jag använt det förut..?)
Jag har tippat att min splitter nya vita t-shirt kommer förbli vit i cirkus två-tre timmar till. Om ni kan bortse från ert ointresse för detta och ändå avlägga någon typ av rapport vore jag tacksam. En glass till vinnaren! (Ligger egentligen back där redan, men what a heck)
Gårdagen bjöd på en b-lagsmatch och jag vill nog dra till med ett som vanligt lyckas jag hosta dit en pinne.
Med klubban i marken och bollen i mål, så går det till när Ulle gör mååål!
Nätet ska rassla (klappeti klapp klapp)!
Vinka Ulle vi vill se!
Ulleeee sha la la la la la. Ulleee sha la la la la!
Åter till verkligheten då.
Det bästa med hela tillställningen var att Kungälv har en otrolig ICA-affär i "city". Vi (Anna blev medsläpad) förärade den med ett besök in the quest for bananchips.
Vem placerar naturgodiset i fruktdisken?!
Yoghurtbananchips. De har effekten berg- och dalbana. Man går in i fullständig eufori vid själva förtärandet sedan börjar sorgearbetet.
1. Förnekelse (chipsen kan omöjligen vara slut)
2. Ilska (chipsasen är slut)
3. Köpslagning (jag gör vad som helst för att få nya chips, pronto)
4. Ilska (igen) (varför i helvete tog chipsen slut?!)
5. Acceptans (Chipsen är slut langa pistaschnötterna.)
Det sjätte steget är psykosen som kommer efter, den oundvikliga dippen. Oj, vad det är värt det dock.
Fick mig en glimt av lite hederlig "gubbinnebandy" också gårdagen till ära. I mitt andra hem under barndomsåren, Stativet, huserade min far med vänner för lite "innebandy". Min första tanke var att de vanhelgar inte bara sporten utan även hallen. Tog mig en snabb titt omkring mig och insåg: Kör på gubbar! Fina fina minnen därifrån hur som helst.
***
Idag har jag gjort min sista rehabtisdag. Hur ledsna är vi för det? Mm, tänkte väl det.
Kanske kan fråga grabbarna på lagret nästa vecka om jag får lyfta med dem? Rysliga tanke, att nästa vecka vara i Borås.
Gårdagen bjöd på en b-lagsmatch och jag vill nog dra till med ett som vanligt lyckas jag hosta dit en pinne.
Med klubban i marken och bollen i mål, så går det till när Ulle gör mååål!
Nätet ska rassla (klappeti klapp klapp)!
Vinka Ulle vi vill se!
Ulleeee sha la la la la la. Ulleee sha la la la la!
Åter till verkligheten då.
Det bästa med hela tillställningen var att Kungälv har en otrolig ICA-affär i "city". Vi (Anna blev medsläpad) förärade den med ett besök in the quest for bananchips.
Vem placerar naturgodiset i fruktdisken?!
Yoghurtbananchips. De har effekten berg- och dalbana. Man går in i fullständig eufori vid själva förtärandet sedan börjar sorgearbetet.
1. Förnekelse (chipsen kan omöjligen vara slut)
2. Ilska (chipsasen är slut)
3. Köpslagning (jag gör vad som helst för att få nya chips, pronto)
4. Ilska (igen) (varför i helvete tog chipsen slut?!)
5. Acceptans (Chipsen är slut langa pistaschnötterna.)
Det sjätte steget är psykosen som kommer efter, den oundvikliga dippen. Oj, vad det är värt det dock.
Fick mig en glimt av lite hederlig "gubbinnebandy" också gårdagen till ära. I mitt andra hem under barndomsåren, Stativet, huserade min far med vänner för lite "innebandy". Min första tanke var att de vanhelgar inte bara sporten utan även hallen. Tog mig en snabb titt omkring mig och insåg: Kör på gubbar! Fina fina minnen därifrån hur som helst.
***
Idag har jag gjort min sista rehabtisdag. Hur ledsna är vi för det? Mm, tänkte väl det.
Kanske kan fråga grabbarna på lagret nästa vecka om jag får lyfta med dem? Rysliga tanke, att nästa vecka vara i Borås.
Vägen dit är i alla fall rätt hyfsad, ibland.
Spännande väder idag, väldigt Morden i Midsomer.
Honey Honey,
A-ha!
Det är sjukligt, ja nästan lite pinsamt. Jag har varit otrogen mot Bonny, men oj, med en man som fortfarande får mig alldeles knäsvag. Han är en utav de ytterst få. Möjligen den enda. Jag är och kommer alltid förbli kär i honom.
Jude Law.
Finner inga ord, bara a whole lotta love.
how you thrill me, a-ha! Honey honey.
Sköna Söndag.
Någonstans runt halv elva, efter 4-5 timmars sömn, som jag sakteliga vaknar ur dimmorna och den säregna äckeldoften av bacon. Tillbehöret scrambled eggs (min mor älskar att säga det och hon uttalar det katastrofalt varje gång) letade sig även fram bland flimmerhåren. Jag hann inte mer än rulla ned för trappan innan "diskussionerna" var igång. Mamma stoltserade med sin fläskfilé och jag började skrika att jag var vegetarian. Vi har vissa brister i vår kommunikation. Pappa lekte frågefarbror och roade sig med retoriska frågor, omöjiga att svara rätt på. "Samtalet" nådde sin kulmen när jag skrek att man aldrig blir förstådd och att de kunde fara och flyga, jag kan klara mig själv. Brilliant Ulle.
Naturligtvis blev stämningen något pressad inför avfärden mot Hem & Villa-mässan. Vad gjorde man där undrar ni? Jo, man går och tittar, en och en annan köper en värmepump, någon shoppar en bubbelpool, dörrar, ornament och krimskrams. Vi kom hem med; en ost, en hundborste och fyra böcker varav tre var kokböcker för vegetarianer. Vi är inte riktigt som alla andra. Förutom böckerna var min stulna nyckelring dagens kap, den föreställer en dörr, en jäkligt fräck dörr. Se, men inte röra vänner.
Har lyckats klämma dig två promenader också, går inte att motstå i detta vädret, Jax håller sig i skuggan som det mongo han är, men vi andra lapar sol i första bästa glänta.
***
Mission för morgondagen är att rensa ur linneskåpet för att få plats med de femtioelva bönburkar som jag köpte på mig på ICA Munkebäck. (Jag kan riktigt se hur ni sitter med anteckningsblocket, och det glädjer mig.) Nu ska jag bara begripa vad tofu är, sedan är vi nog på banan tror jag. Vilka priser de har på Munkebäck! Oj oj oj. Tre mango för 35, är det bara jag, eller skriker det kap!?
Naturligtvis blev stämningen något pressad inför avfärden mot Hem & Villa-mässan. Vad gjorde man där undrar ni? Jo, man går och tittar, en och en annan köper en värmepump, någon shoppar en bubbelpool, dörrar, ornament och krimskrams. Vi kom hem med; en ost, en hundborste och fyra böcker varav tre var kokböcker för vegetarianer. Vi är inte riktigt som alla andra. Förutom böckerna var min stulna nyckelring dagens kap, den föreställer en dörr, en jäkligt fräck dörr. Se, men inte röra vänner.
Har lyckats klämma dig två promenader också, går inte att motstå i detta vädret, Jax håller sig i skuggan som det mongo han är, men vi andra lapar sol i första bästa glänta.
***
Mission för morgondagen är att rensa ur linneskåpet för att få plats med de femtioelva bönburkar som jag köpte på mig på ICA Munkebäck. (Jag kan riktigt se hur ni sitter med anteckningsblocket, och det glädjer mig.) Nu ska jag bara begripa vad tofu är, sedan är vi nog på banan tror jag. Vilka priser de har på Munkebäck! Oj oj oj. Tre mango för 35, är det bara jag, eller skriker det kap!?
Vad heter det, vad heter det? What can it be what can it be? PALSTERNACKA!
Det kan bli en hyra film-kväll.
I want it all.
Veckan har varit en enda stor härlig, never ending, karusell. Det vill säga; mycket läder, lite plasthästar, en gäng småungar (läs snorungar), tveksam musik och överpriser. Men också; massa skoj, småungar (läs snorungar), oväntat besök, missade dejter och utnyttjande på helt nya nivåer. Icke att förglömma är de fjorton kex och den halva brieosten som förtärdes i godan ro.
Höjdpunkten var nog ändå Lena+Orup-showen, inte min höjdpunkt, men för den busslass från Kinna med femtioåriga tanter. Att spendera en torsdagskväll i Lisebergshallen med schyssta dängor som Dansa i Neon och Jag blir hellre jagad av vargar (eller vad den nu heter) är egentligen inte så illa, tusan, det hände väl att jag drog av några tunes myself och att till och med mina annars så stela smilband viberade. Att se spektaklet två gånger var väl kanske inte något jag skulle utsätta min värste fiende för. Möjligen Frida från min ridning, quite the bitch faktiskt.
***
Idag har det varit en sådan där dag, en sådan där strålande dag. Inte bara vädret utan jag får faktiskt ge lite cred to the people in it. Blev iväg lurad till en utförsäljning av, ja alltså, därom tvista de lärda. När vi kom dit var nog själva utförsäljningen över, formkurvan hade toppats, tappat stinget, slappat till sig etc etc. Det är här utnyttjandet kommer in till max. Allas vår smålänning var i farten och promotade detta event stenhårt, det var nästan som om han visste att han skulle komma undan med en tia för en korv med bröd inklusive en stackars cider. Hur många omgångar blev det Ola? Fem-sex stycken? När vi inte längre kom på vettiga gliringar till de stackare som släpat dit brädan för att leka på railen var det marsch mot värmen och bilen. Mindre briljant idé att köra med Converse fortfarande. I metropolen Mölndal med omnejd fick jag så en härlig krampattack. Den resulterade i lite löpträning i strumplästen med den unge herrn sittandes i bilen, med sin cider, inne i värmen och schysst musik. Livet är vackert. 10-8 om jag inte missminner mig, cred för att du tog det så sansat...
***
Höjden av snabbhet, den vet ju alla. Nyckel, låsa byrålåda, innan stängd.
Höjden av kärlek kommer från min kära vän, en utav mina allra käraste vänner, Anna:
"Jag gick och la mig på sängen, skriver du något vettigt på msn?"
Det är sådana sms som jag sparar och håller för evigt kära
. Höjdpunkten var nog ändå Lena+Orup-showen, inte min höjdpunkt, men för den busslass från Kinna med femtioåriga tanter. Att spendera en torsdagskväll i Lisebergshallen med schyssta dängor som Dansa i Neon och Jag blir hellre jagad av vargar (eller vad den nu heter) är egentligen inte så illa, tusan, det hände väl att jag drog av några tunes myself och att till och med mina annars så stela smilband viberade. Att se spektaklet två gånger var väl kanske inte något jag skulle utsätta min värste fiende för. Möjligen Frida från min ridning, quite the bitch faktiskt.
***
Idag har det varit en sådan där dag, en sådan där strålande dag. Inte bara vädret utan jag får faktiskt ge lite cred to the people in it. Blev iväg lurad till en utförsäljning av, ja alltså, därom tvista de lärda. När vi kom dit var nog själva utförsäljningen över, formkurvan hade toppats, tappat stinget, slappat till sig etc etc. Det är här utnyttjandet kommer in till max. Allas vår smålänning var i farten och promotade detta event stenhårt, det var nästan som om han visste att han skulle komma undan med en tia för en korv med bröd inklusive en stackars cider. Hur många omgångar blev det Ola? Fem-sex stycken? När vi inte längre kom på vettiga gliringar till de stackare som släpat dit brädan för att leka på railen var det marsch mot värmen och bilen. Mindre briljant idé att köra med Converse fortfarande. I metropolen Mölndal med omnejd fick jag så en härlig krampattack. Den resulterade i lite löpträning i strumplästen med den unge herrn sittandes i bilen, med sin cider, inne i värmen och schysst musik. Livet är vackert. 10-8 om jag inte missminner mig, cred för att du tog det så sansat...
***
Höjden av snabbhet, den vet ju alla. Nyckel, låsa byrålåda, innan stängd.
Höjden av kärlek kommer från min kära vän, en utav mina allra käraste vänner, Anna:
"Jag gick och la mig på sängen, skriver du något vettigt på msn?"
Det är sådana sms som jag sparar och håller för evigt kära
