Here we go again.
Helgen tog slut, bara sådär, att det alltid händer, vecka ut och vecka in. Tröttsamt. Denna helg är en sådan som jag kommer kunna leva länge på, in fact, jag planerar att leva länge på den, känns som om att det kan komma väl till pass nu när jag jobbar. Ja, gott folk, helvetet/skidresan/tidsfördrivet har alltså startat. Med helgens hjälp kommer jag att överleva denna vecka, och resterande veckor får helt enkelt ses som en transportsträcka till skidresa. Only fooling myself antar jag.
Helgen då, Hello Saferide i Malmö, Kulturbolaget på någon skumraskgata närmare bestämt. Bosses Gästvåningar, som i själva verket drevs av en Petra och en Carina, var helt okej, alla två timmarna vi spenderade där. Kvällen erbjöd grym musik, Annika kan, öl, snakebite (aldrig mer), mycket dans, ännu mera skön musik, trevligt sällskap och en intressant avrundning med minibordtennis och skitgubbe. På morgonkvisten släntrade vi hemåt och tog till vara på den lilla sömn som erbjöds. Att vakna upp två timmar senare var ingen höjdare. Bara idén på att faktiskt behöva framföra fordon var skrämmande. Drygt tre timmar bilfärd hem var väl sådär genom slättterna, och frukosten på yoghurtgodis och knapriga mandlar gav bara en kick för stunden, remember berg-och dalbanan?
Nu sitter jag då på jobbet, hårt arbetande som jag är. Kan nog bli så att jag överlever dessa 3-4 månaderna.
Anna säger alive and breathing, jag säger alive and kicking! För tusan!
Helgen då, Hello Saferide i Malmö, Kulturbolaget på någon skumraskgata närmare bestämt. Bosses Gästvåningar, som i själva verket drevs av en Petra och en Carina, var helt okej, alla två timmarna vi spenderade där. Kvällen erbjöd grym musik, Annika kan, öl, snakebite (aldrig mer), mycket dans, ännu mera skön musik, trevligt sällskap och en intressant avrundning med minibordtennis och skitgubbe. På morgonkvisten släntrade vi hemåt och tog till vara på den lilla sömn som erbjöds. Att vakna upp två timmar senare var ingen höjdare. Bara idén på att faktiskt behöva framföra fordon var skrämmande. Drygt tre timmar bilfärd hem var väl sådär genom slättterna, och frukosten på yoghurtgodis och knapriga mandlar gav bara en kick för stunden, remember berg-och dalbanan?
Nu sitter jag då på jobbet, hårt arbetande som jag är. Kan nog bli så att jag överlever dessa 3-4 månaderna.
Anna säger alive and breathing, jag säger alive and kicking! För tusan!
Låt budskapen flöda
Postat av: mirja
någon sa att den enda som skapar förväntningar är du själv. Vore så mycket skönare att kunna skylla på någon annan... Vad som också vore skönt är att vakna varje morgon och mötas av " Hej mitt vinterland" istället för en jämngrå vy över ett grått göteborg. Jag blir gråhårig!
Trackback
