Diagnosticera mera
Ibland kan man bara komma på sig själv med att göra något otroligt korkat. Att jag ändå har insikt om mina tillkommanden tar jag gärna cred för. Det måste vara bättre än att inte inse det alls. Det finns plenty av dumheter dessutom och det känns betryggande att jag inte står för alla.
Vad är då värst? Att ha insikt om att man gjort något fel, men sedan inte gör någonting åt det, eller att inte ha någon som helst känsla för det och därav inte ha vetskapen om att något skulle behöva göras? Lite hugget som stucket, hackat som malet?
Under mina glansdagar, någonstans vid nio års ålder, fick jag för mig att jag skulle vägra kolla på nyheterna. Det var inte så att jag slaviskt följt de innan, men nu skulle jag helt avsäga mig Lars Adaktusson och Claes Elfsberg, ja till och med Bengan Magnusson fick stryka med. Tanken var att bli ännu mer spännande, snudd på omöjligt jag hör er, men tanken var från början god. Hela spektaklet gick ut på att blunda, stänga öron och andra ingångshål så får jingeln slogs på. Var man på riktigt bra humör rusade man ut från rummet. Nyheterna är dock lite lurig, det var inte sällan som man blev lurad in i att se dem, eller att de kom från ingenstans. Ni inser ju min depseration när man söker efter tix, otroligt påhittade tix, men det gjorde mig unik? Allt detta skulle i sin tur hjälpa till att förstärka bilden av mig som, då på den tiden, levnadsglad och lyckligt omedvetande flickebam. Rätt konstigt, jag gillar ju inte ens klämkäcka människor.
En annan era i mitt liv, modell korkad, inträffade några år innan. Skidresor till Österrike, bussfärd och Sällskapsresan gick varm på den dåligt placerade miniskärmarna. Ångest är en underdrift, tänk vad man blivit utsatt för som barn. För att överleva den enorma tristess som uppenbarades hade jag för år två (samma tid, samma kanal, samma resa) tagit med mig en dagstidning (smygreklam; GP), kunde jag läsa? Nej. Var tidningen helt svartvit? Ja. Gjorde det någon skillnad med tanke på alternativet? Nej. Tidningen var dessutom för bred för mig, numera är treans del i käcka tabloidformatet.
Apropå käck, är det ett - hatar att jag älskar det - ord? Lite ettanolla-läge på det ordet, antinge känner man total avsky eller så ser man det som guds gåva till människan. Undantaget som bekräftar regeln, smygdiggare - moi.
Sleep tight, något som jag borde gjort för cirkus två timmar sedan. Splendid.
Vad är då värst? Att ha insikt om att man gjort något fel, men sedan inte gör någonting åt det, eller att inte ha någon som helst känsla för det och därav inte ha vetskapen om att något skulle behöva göras? Lite hugget som stucket, hackat som malet?
Under mina glansdagar, någonstans vid nio års ålder, fick jag för mig att jag skulle vägra kolla på nyheterna. Det var inte så att jag slaviskt följt de innan, men nu skulle jag helt avsäga mig Lars Adaktusson och Claes Elfsberg, ja till och med Bengan Magnusson fick stryka med. Tanken var att bli ännu mer spännande, snudd på omöjligt jag hör er, men tanken var från början god. Hela spektaklet gick ut på att blunda, stänga öron och andra ingångshål så får jingeln slogs på. Var man på riktigt bra humör rusade man ut från rummet. Nyheterna är dock lite lurig, det var inte sällan som man blev lurad in i att se dem, eller att de kom från ingenstans. Ni inser ju min depseration när man söker efter tix, otroligt påhittade tix, men det gjorde mig unik? Allt detta skulle i sin tur hjälpa till att förstärka bilden av mig som, då på den tiden, levnadsglad och lyckligt omedvetande flickebam. Rätt konstigt, jag gillar ju inte ens klämkäcka människor.
En annan era i mitt liv, modell korkad, inträffade några år innan. Skidresor till Österrike, bussfärd och Sällskapsresan gick varm på den dåligt placerade miniskärmarna. Ångest är en underdrift, tänk vad man blivit utsatt för som barn. För att överleva den enorma tristess som uppenbarades hade jag för år två (samma tid, samma kanal, samma resa) tagit med mig en dagstidning (smygreklam; GP), kunde jag läsa? Nej. Var tidningen helt svartvit? Ja. Gjorde det någon skillnad med tanke på alternativet? Nej. Tidningen var dessutom för bred för mig, numera är treans del i käcka tabloidformatet.
Apropå käck, är det ett - hatar att jag älskar det - ord? Lite ettanolla-läge på det ordet, antinge känner man total avsky eller så ser man det som guds gåva till människan. Undantaget som bekräftar regeln, smygdiggare - moi.
Sleep tight, något som jag borde gjort för cirkus två timmar sedan. Splendid.
Låt budskapen flöda
Postat av: mirja
Tror inte jsg träffat en enda människa som använt det ordet innan jag flyttade till Göteborg.. Kanske för att det tine finns något ställe på jorden som är så käckt som just Göteborg. Kan tyvärr inte använda det utan att vara ironisk :)Användningen av käck här motsvarar nog användnignen av skön hemma.. mvh.dagens deep (FREEEEEDAG I GREEET YOOOUUUU)
Postat av: classe
okäck är ordet haha
Trackback
