Memory Lane (har jag använt det förut..?)
Jag har tippat att min splitter nya vita t-shirt kommer förbli vit i cirkus två-tre timmar till. Om ni kan bortse från ert ointresse för detta och ändå avlägga någon typ av rapport vore jag tacksam. En glass till vinnaren! (Ligger egentligen back där redan, men what a heck)
Gårdagen bjöd på en b-lagsmatch och jag vill nog dra till med ett som vanligt lyckas jag hosta dit en pinne.
Med klubban i marken och bollen i mål, så går det till när Ulle gör mååål!
Nätet ska rassla (klappeti klapp klapp)!
Vinka Ulle vi vill se!
Ulleeee sha la la la la la. Ulleee sha la la la la!
Åter till verkligheten då.
Det bästa med hela tillställningen var att Kungälv har en otrolig ICA-affär i "city". Vi (Anna blev medsläpad) förärade den med ett besök in the quest for bananchips.
Vem placerar naturgodiset i fruktdisken?!
Yoghurtbananchips. De har effekten berg- och dalbana. Man går in i fullständig eufori vid själva förtärandet sedan börjar sorgearbetet.
1. Förnekelse (chipsen kan omöjligen vara slut)
2. Ilska (chipsasen är slut)
3. Köpslagning (jag gör vad som helst för att få nya chips, pronto)
4. Ilska (igen) (varför i helvete tog chipsen slut?!)
5. Acceptans (Chipsen är slut langa pistaschnötterna.)
Det sjätte steget är psykosen som kommer efter, den oundvikliga dippen. Oj, vad det är värt det dock.
Fick mig en glimt av lite hederlig "gubbinnebandy" också gårdagen till ära. I mitt andra hem under barndomsåren, Stativet, huserade min far med vänner för lite "innebandy". Min första tanke var att de vanhelgar inte bara sporten utan även hallen. Tog mig en snabb titt omkring mig och insåg: Kör på gubbar! Fina fina minnen därifrån hur som helst.
***
Idag har jag gjort min sista rehabtisdag. Hur ledsna är vi för det? Mm, tänkte väl det.
Kanske kan fråga grabbarna på lagret nästa vecka om jag får lyfta med dem? Rysliga tanke, att nästa vecka vara i Borås.
Gårdagen bjöd på en b-lagsmatch och jag vill nog dra till med ett som vanligt lyckas jag hosta dit en pinne.
Med klubban i marken och bollen i mål, så går det till när Ulle gör mååål!
Nätet ska rassla (klappeti klapp klapp)!
Vinka Ulle vi vill se!
Ulleeee sha la la la la la. Ulleee sha la la la la!
Åter till verkligheten då.
Det bästa med hela tillställningen var att Kungälv har en otrolig ICA-affär i "city". Vi (Anna blev medsläpad) förärade den med ett besök in the quest for bananchips.
Vem placerar naturgodiset i fruktdisken?!
Yoghurtbananchips. De har effekten berg- och dalbana. Man går in i fullständig eufori vid själva förtärandet sedan börjar sorgearbetet.
1. Förnekelse (chipsen kan omöjligen vara slut)
2. Ilska (chipsasen är slut)
3. Köpslagning (jag gör vad som helst för att få nya chips, pronto)
4. Ilska (igen) (varför i helvete tog chipsen slut?!)
5. Acceptans (Chipsen är slut langa pistaschnötterna.)
Det sjätte steget är psykosen som kommer efter, den oundvikliga dippen. Oj, vad det är värt det dock.
Fick mig en glimt av lite hederlig "gubbinnebandy" också gårdagen till ära. I mitt andra hem under barndomsåren, Stativet, huserade min far med vänner för lite "innebandy". Min första tanke var att de vanhelgar inte bara sporten utan även hallen. Tog mig en snabb titt omkring mig och insåg: Kör på gubbar! Fina fina minnen därifrån hur som helst.
***
Idag har jag gjort min sista rehabtisdag. Hur ledsna är vi för det? Mm, tänkte väl det.
Kanske kan fråga grabbarna på lagret nästa vecka om jag får lyfta med dem? Rysliga tanke, att nästa vecka vara i Borås.
Vägen dit är i alla fall rätt hyfsad, ibland.
Spännande väder idag, väldigt Morden i Midsomer.
Låt budskapen flöda
Trackback
