Morran.
Mor skulle bjuda henne på en ostbit, nyss hemflugen från Deutschland, varpå min mormor hummar med:
Deutschland, Deutschland über alles.
Hon förnekar sig aldrig min goda mormor. Trevligt att hon oroar sig, men man gifter sig inte i nittonårsåldern längre.
Rub it in mormor.
Lyckligt ovetande.
Jag är labil.
Nu till något viktigare - middag.
Soppa eller halvfabrikatswok?
Tricky.
Inte kallt - friskt.
Idag ny dag, vilket var en välsignelse i sig. Lilla rehabpasset, som vanligt vågar jag mig på att säga, då det blivit en mindre tradition att besöka City för lite skrotlyftning. Idag smet jag in, går i och för sig in gratis ändå, men kände ändå att jag gjorde världen en tjänst. Träffade rara Camilla vilket var en pleasant surprise. Det är de små mötena som gör det. Gårdagens behållning var när Julia kom förbi under sin rast från dagen, made my day.
Försökte med en ny approach idag, från det att jag trillat av bussen gick jag leendes mot gymet. Tänkte, om jag inte kan lura mig själv, kan jag nog lura någon på gatan. Synd att säga att jag fick tusen tillbaka så som någon konstig aforism säger, men jag tyckte faktiskt att det var rätt underhållande att gå runt och småle.
Kom även på igår mitt i mörkret att jag kan göra vad tusan jag vill. Det var någonstans när jag höll på att slå halvt ihjäl mig på nedvägen från Getryggen. Första akten i jag bestämmer över mig själv var att ta så mycket honung jag själv ville ha. Gör hon inte alltid det undrar ni? Nej, det händer att jag tänker mig för, men no more. Tog inte så mycket trots allt.
Tog precis en paus i skrivandet för att gå bärsärk på frysen som inte gått att stänga på år och dar, fortfarande lika hänförd över att jag hittar saker som är äldre än mig där inne. Fick ju dock poängterat för mig idag att jag bara är nitton år.
Jag greppade kniven och började hugga min väg fram mot luckorna, och där, bakom en decimeter is fanns skattgömman. Frysta mangobitar. Halva grönland hamnde nere på golvet, men det var det värt.
Attention all braincells vad ska vi göra av isen? Vasken eller soppåsen? Det blev en tripp ut så de blommor som varit dumma nog att överleva tills nu fick sig en överraskning.
Nämnde jag att jag blivit vegetarian?
Varm.
Mitt armband gick sönder - igen.
Ingen chans att få tillbaka det nu, har förlorat några stenar.
Väldigt mig.
Poor little rich girl, vad vet hon om problem, right?
Har nu skrivit inte ett, inte 3 utan fem olika inlägg. Olika är ju relativt, alla har de haft den där säregna bittra, världen-är-emot-mig-tonen.
No more.
Helgen har varit fantastisk rolig och alldeles underbar. Jag har varit on top of the world och livet är bara så underbart. Vi vann vår match, jag gav bara bort två mål och bussresan var trevlig! Maten var strålande god som vanligt.
Nej, jag kan verkligen inte. Too much va?
Livet är orättvist, men ibland är det orättvist till din fördel.
VirrVarr
Just nu sker ganska mycket på riktigt, vilket gör att jag hellre tar ut det där, och detta måste vara väldigt uppmuntrande att läsa med tanke på fortsatta besök.
Ulle säljer in sig hos publiken, and a smashing job at that.
Min senaste craving är just nu Aroma. Äter väl kanske en sisådär fyra om dagen, vilket inte är så bra för magen som rimmet egentligen vill påskina. Har idag även ätit två mackor, tre rödbetor och en påse yoghurtgodis, I´m on a roll.
--
En sprudlande dag idag för övrigt, varit på sådär tokhumör där allt är upp-och-nedvänt och jag har bara varit galen, på ett bra sätt. För mig. Världens bästa idé föll över mig imorse. Den är briljant, grym, strålande och rolig. Nu återstår att se om de andra är lika roliga som jag.
Imorgon blir det pyssel, jag är innerst inne pysslig. Ingenting som man går runt och skryter om på gatan, men ja, jag har det i mig folks. Har idag till och med inhandlat en lite mer hej-jag-ser-ut-som-om-att-jag-älskar-att-pyssla-sticka-virka-fotografera-och-all-annan-estetisk-verksamhet. Den sitter som ett smäck, och får jag bara säga att den brings out my eyes.
Less talk more pyssling. Ih. Strålande dag. Mitt armband var tydligen trasigt, men det blev en bra anledning till att köpa 5 meter töjbart gummisnöre. Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med de resterande 4,9 metrarna.
Allt kan bli bra redan imorgon.
For now.
För dig.
Uppskattning
Väl hemma igen blev det playtime med fadern, vilket är närmare oundvikligt när det bara är vi två hemma. Jax har lite svårt med kontrollerna annars hade även han inkluderats i något utav lagen. Håll i hatten, jag vann allt som gick att vinna idag. Priset? En härlig kvällspromenad med tillhörande hund och koppelbärare (far). Någonstans halvvägs känner jag att nej, nu dör jag, mina ben klarar inte mer, de förfryser och trillar av, blodbristen tar kol på mig. Det är ju också ett sätt att lämna jordelivet. Gruff. Kom då på en riktigt underhållande sak. Det är just människor som verkligen, på allvar, lägger sig platt och dör så fort någonting går emot dem. Det är underhållning. Ungefär så som jag blev nu med kölden, för det var svinpäls verkligen, men det finns människor som gör det på riktigt. Nej, men jag kommer dö, här och nu, ingen återvändo, finns inget att ta av, inget ljus. Tack för mig. Ah, nej står tre noll, matchen har inte börjat men det står tre noll, det ser jag, känner det innan.
Problemorientering. Det är för övrigt något som man har allt för dålig undervisning i skolan om.
Jag själv fann mig tänka: nej, jag kommer inte överleva vintern. Ta mig tusan, kommer nog inte göra det om det fortsätter så här alternativt värre. Spännande, vilken upptäckt. Annars så utsågs pingvingången till den bästa gång vid köldslag, minst energikrävande och den är lite klurig att få till så man glömmer bort kylan. Viktigt att tänka på är att inte översträcka.
För alla framtida gäster, Jax uppskattar fem rytmiska klapp när man kommer innanför dörren.
.
Dead man walking.
Sömnen uteblev i natt också, typiskt.
Det har varit jag och Bonny hela dagen, rullade av honom någon gång kring halv tre och landade på Ivar. Jag som tidigare förkastat power-naping och dylika metoder, måste nu krypa till korset och erkänna att det är nog inte så dumt. Min halvtimma med Ivar var den bästa någonsin.
Major passus: Som om inte rösterna i mitt huvud var illa nog en dag som denna, grannen körde precis igång vedklyvaren. Studenten all over. Dagen innan examensdagen släpade min mor sin subtila ända över till gränsövergången just för att poängtera det faktum att morgondagen innebar student. Subtexten var: rör du vedklyvaren kommer det klyvas annat än bara ved. Dagen därpå i examenspresent fick jag en grod"mugg". Tack grannar och framför allt smooth mamma.
Åter till min power nap, kände direkt vid uppvaknande att jag fått energin, inte tillbaka, för den fanns där inte från början, men jag hade i alla fall fått någonting. Nu är "det" som bortblåst igen.
Jag tackar min skånska vän för mitt zombietillstånd.
Bredvid mig har jag sista pärmen med fakturor, den borde bearbetas, men jag har det inte i mig just nu. Kan man ta en power nap på en power nap? Kan det vara så att power nap:en på power nap:en är bättre? Jag kan leva med det, lite småryckigt schema, låter lite som min grej.
Åt ändå tre russin förut, jag undrar när de kickar in, när som helst nu antar jag.
Hoppas ni gjort vettiga saker så att det räcker och blir över idag vänner.
Vroom
Anna sa en klok (hör och häpna) sak häromdagen då hon poängterade eller sympatiserade med det faktum att mina uppstigningar på mornarna blir senare och senare. Inte mycket att gå upp för, jag menar, träningen börjar ju inte förrän åtta. Jag tackar för den passningen och tar sovmorgon en halvtimma imorgon.
Idag var dagen som skulle på något vänster överglänsa på måndag och tisdag, tillsammans. Ingen jätteutmaning egentligen, men det visade sig att någon planerat några små aber idag också. För att göra något värdigt av min tid tänkte jag att lite shopping skulle pigga upp. Anbudet om personal shopper stormade inte direkt in, utan det blev till att ge sig ut på äventyr alldeles själv. Kusinen från landet skulle besöka storstaden. Riskfyllt är bara förnamnet. Låt oss skippa dravlet, ja jag körde fel. Ja, jag hamnade ute på Hisingen när allt jag ville bara var att få en parkering inne i Nordstans parkeringshus. För mycket begärt, nej, jag tycker verkligen inte det. Tydligen har de byggt om utanför och det har jag uppmärksammat, men av en händelse glömt. Hade dessutom en känslig mobilincident där mobilen åkt ned under sätet, ja ni hör ju katastrofen. Att jag sedan inte kom av ön är ju också en barnbarnshistoria. Fick med mig en jacka istället, från Sveriges kanske sämsta HM, tätt följd av Allums HM. Fattig och vilsen fann jag till slut min väg över bron igen. Efter att ha tvingats lyssna på lite hissmusik och därtill på något vänster hamnat nere i Hemköp, visste inte ens att det var ett alternativ bland alla knapparna, kände jag genast att nu vill jag hem. Köpte bara det allra nödvändigaste, såsom smink och cerat.
Onödig shopping, överkonsumtion, onödiga saker i största allmänhet är lite mitt område. Jag är väldigt känslig för att äga ting som för mig känns överflödiga eller rätt och slätt fel. Bläddrar snabbt igenom några blogginlägg och läser om traumat med elevkalenderköpet. Jag köpte fel, kände det så fort jag gick utanför svängdörrarna. Jagar mig än idag, dessa felval.
Jag har en onödig grej, möjligen två, men en som verkligen är ett dumt påhitt - eltandborsten. Fick för mig att det skulle ge revolutionerande resultat, precis som när jag trodde att bloggutseende uppdaterades i takt med att man skrev inlägg. The more the marrier?
Jag och min tandborste har alltid trevliga stunder tillsammans, kan låta väldigt suspekt, Classe, keep it clean. Vad jag uppskattar allra mest med den är det envetna bzzz:andet. Jag gillar att hetsköra den lite, precis som jag gör med stavmixern. Zum zum zum. Stötvis. Nej, men detta är låter alldeles för tokigt. Tokfrans på mig. Min poäng är att jag har trimmat tandborsten och den går numera strålande, den är som en rasp mot tänderna, works wonders. Mja.
Nu blev det sådär sent-trots-att-det-inte-fick-bli-sent-idag-igen-sluta-vända-på-dygnet-feelingen.
Tydligen ska jag också få besök, kan ju bli väldigt spännande. Spontanitet hävdade vederbörande att det kallades.
Tur att mamma inte ska upp tidigt eller att Henrik har tenta. Kan bara bli bra..?
Tjo och tjim.
Kärt återseende.
Idag, tusan, nu kunde man inte skylla på att det är måndag, vad var dagens ursäkt? Sömnen uteblev sådär passande, hunden hade nog slagit i huvudet, för plötsligt ville han umgås. Typisk, ingen annan hemma. Fyra timmar blev skörden. Öppnade aldrig ögonen under promenaden på morgonkvisten, halv åtta, då är det i och för sig becksvart ute så det hade väl gjort detsamma. Hem, drog täcket över huvudet och somnade om. Tidsplanen var spikad, upp kvart över nio, göra något vettigt, åka till gymmet och senare träffa Linn. Tidsplanen blev; väckt klockan 10.00, as ordered, kålskåpet skrek öken, därav fattig frukost, personlig guide, ytterligare en titt i kylskåpet för att se om någonting mirakulöst nog uppenbarat sig. (nej.) Fick den där strålande idén att kanske borde jag packa upp väskan från helgen i Stockholm för, låt mig tänka, fem veckor sedan, innan väskan bär ut sig själv. Komisk om den suttit nere vid frukostbordet en morgon, Ah, nej men tjenare. Hittade även mitt golv idag, visade sig att det har en orangeaktig ton, riktigt fin faktiskt, att jag aldrig tänkt på det förut.
Apropå att hitta saker, när jag vaknade upp i måndags, runt lunch, hittade jag en salig blandning av saker i sängen. vi snacka två par örhängen, en tofs, ett par leggings och ett stycke korsordstidning. Vem sa att jag var ensam?
Jag masade mig iväg till rehaben, inte elva som planerat naturligtvis, utan någonstans kring halv tre, ge och ta någon timma, det får man räkna med. Jag var nästan seriös idag, lite kusligt faktiskt, var dessutom skrämmande nära de fria vikterna. Jag hade dock beskydd utifall att vikterna skulle hoppa på mig. Min gode vän Martin var där och avreagerade sig samt störde mig, eller vice versa.
En strålande afton med Linn, kronärtskockor, mosiga morötter och rödbetor.
Slutligen, till dig som redan hittat din väg i livet. Langa kartan.
Today´s special.
Animal Planet does it for me
anymore.
No more drama.
Det var ett oförskämt piggt par ben som var ute och vandrade på eftermiddagen. Glatt överraskad över att jag faktiskt orkade ta mig ned för vår uppfart, bestämde jag mig för att erövra skogen och elljusspåret. En nätt liten sträcka på cirkus 3,2 kilometen. Målet med promenaden var något som hjärnan levt sparsamt på det senaste, frisk syre. Tanken var också att på något sätt ersätta det lilla som fanns kvar att den grå substansen i hjärnan mot lite O. Lättare sagt än gjort mina vänner, istället för att bara beundra lövverken, vilket var den ursprungliga planen, fann jag mig själv tänka på allt mellan himmel och jord. Bland annat diskuterade jag livligt med mig själv om att Borås och Göteborg håller på att växa ihop till en enda jättestad. Ett stort sammelsurium. Det är i alla fall vad min far hävdar. Jag å andra sidan poängterade rappt att det skulle behöva byggas en hel del på vägen dit i så fall. Hindås, Bollebygd och Viared, any bells? Petitesser. Att diskussion ens dök upp var det faktum att Borås centrum, men Knalleland och dylika håller på att bli rätt stort. I vår familj går vi gärna händelserna i förväg.
Landade slutligen i solen vid tjärnet så på något sätt vart det värt de 536 stegen. Annars fick jag inte rätsida på någonting, men vem lurade jag?
U Can´t Touch This klingade även taktfast under hela vandringen. B e a utiful.
Vem lärde barn leken Mamma, Pappa barn?
Hela idén är ju egentligen rätt absurd. Två flickebarn med plastleksaker som leker Mamma, Pappa barn.
Skriker suspekt.
Idag har jag även lyckats med följande:
Har ätit upp etiketten på ett päron, lyckligt ovetandes tills jag såg den strimma klisterlapp som faktiskt lämnats kvar.
Fått en kaktus i ögat.
Ätit fem morötter i en följd, inget stopp, ingen paus, ingen hejd.
2 apelsiner mötte samma öde som morötterna.
Sett 5 avsnitt av Gilmore Girls halvsovandes.
Försökt få till min tatuering.
Misslyckades alltså fatalt med att få till tatueringen.
Mor och Far hann komma innanför dörren, säga hej och lasta ur varor innan vi började "argumentera". Tid 02:45.
En alltigenom värdig dag som kommer ge barnbarnen livskunskap och glädje när de tvingas komma på söndagsmiddag.
Små kullar och avgrundsliknande dalar.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var lagfest, för er inbitna förväntar jag mig att ni förstår, ni andra dödliga, skatta er lyckliga, ovetenskap är en dygd.
Drama hela dagen igenom, lagom aktiv under första akten, mer konspirerande under andra.
Löste naturligtvis det hela med glans och grace. Det är för övrigt namnet på min hårspray, något som jag överkonsumerade en aning igår, lockasen höll ändå inte.
Ned med ozonlagret, ned med spray.
Diagonalen var inte tråkig!
Att Anna närvarade gjorde mig till one happy cheese och jag vet egentligen inte hur det hade gått annars faktiskt. Kan någon, verkligen vem som helst, bara göra ett litet ryck i min krage.
Och, from now on, vad kan det bli? Hej. Passa.
Det här kan bli en riktigt bra dag.
Råttor på bord och annat möblemang.
Skönt att Borås visar sin rätta sida idag, allt igenom grått. Får det lov att vara lite grått? Tackar som frågar.
Mitt kategoriserande av företagets fakturor går sakteliga framåt, jag har avverkat en halv pärm på cirkus tre timmar. Bara en miljonfyrahundrafemtiotusenfemhundranitton kvar. För att göra det hela lite roligare har jag lite olika färgkombinationer på mina post it-lappar samt gem. Igår hade vi Lisebergstema fast värre. Bleklila lappar med fulgröna gem. Anskrämligt, men oj så uppiggande. Imorse hade jag en post it-situation där alla post it:s va slut. Detta resulterade i att hela bygget fick gå bärsärk i jakt på de klistriga. Ni vet hur ängslig jag blir om mina kombinationer och min strukturering inte går i lås. Vilsen, ensam och övergiven.
Blev även berövad på min ergnomiska stol och har därför tillbringat förmiddagen stående i ren protest. Av en angenäm händelse visade det sig att min far var tvungen att gå på möte runt typ nu, och kommer inte tillbaka förrän två. Finders keepers, nu är den ergonomiska reclaimed.
Kom även på mig själv att känna mig stolt över att jag faktiskt klätt på mig, ser ändå hyfsat anständig ut och att jag faktiskt sitter där jag sitter. Ribban sänks för var dag som går nu. Morgondagens topp, ta sig upp ur sängen och faktiskt jobb. Jobba hemifrån imorgon, bra eller dålig idé? Kan bli hur som helst.
Min far är ändå en hyvens karl som trollar fram jobb från ingenstans och ger mig en dator, det ska han ha för. Dock strressande han mig så imorse att jag inte riktigt hann få till lockarna, men spikrakt möter krull, det kommer nog någongång kring årsskiftet.
Jag kommer nu även att utföra ett riskprojekt, jag kommer att placera ett glas vatten ovanpå alla viktiga fakturor, kommer även att peta i mig min fattiga bönsallad. Ingenting bra kan egentligen komma utav detta. Lite fängelsekänsla på menyn, självförvållat naturligtvis.
Ja, då vart det dressing över hela tangentbordet.
Wish me luck.
Det är det senaste.
Det här är det senaste:
Caroline och Ullared, ett riktigt lyckokast, var dock nära att dräpa första bästa, göra en stol av vederbörande, allt detta på grund av att Caroline gick lös i hästavdelningen.
Blev av med jobbet i onsdags, även det ett lyckokast, oktober började strålande.
Första rehabpasset avklarades och jag är inte den som är den, men där är jag a natural.
Torsdagen bjöd på mycket underhållning i stil med shoppingtur med Klasen. En strålande tösabit. Vi snubblade in på Åhléns och där blev det en kokbok (som jag ursprungligen ratat och vigt åt de förlorade själarna). Varsin bakelse på detta för att återställa blodsockerhalten, något som blev en total flopp, Klasen gick in i dimman och även jag tappat fattningen aningen.
Första träningen där ingenting gjorde ont faktiskt, kunde koncentrera mig på något annat än ryggen, något som visade sig vara effektivt. En strålande passning rakt upp i mitten till Pernilla och mål. Pernilla spelade för andra laget. Tror på något sätt att min hjärna stod i konflikt med sig själv. En pass till Sanna på högerflanken, eller en långboll till Lotta i mitten? Vi kombinerar och får en indianare till Perris.
Fredag fredag fredag. Jag bjöds på rehabilitering med tillhörande smärta. Torsdagens påfund att träna betalades idag. Bullbak, som jag inte fick nog med cred för enligt mig själv, och middagslagande. Hockeymatcher med fadern var pricket över i:et. Jag vann väl, låt mig tänka, nej just det jag var varenda match. Pappa replikerade med: "Om du spelar imorgon hoppas jag att du blir utvisad..." Oh, buhu pappa.
Tidig morgon lördag, lund tur och retur. Seriepremiär. Vackert. Jag deltog, handdukarna hängde trots allt inte upp sig av sig själva...
Söndag. IKEA och Bauhaus, behöver jag ens säga mer där?
Kan hända att jag återkommer med pinsamma detaljer från familjeutflykten.
Dags för B-lagsmatch. B e a utiful.
