Poisonous - die Charmörin

Det är väl så dags att börja vänja sig vid kyligare dagar nu. Om några dagar är det faktiskt november, läge att vakna upp ur detta förnekelsestadium. Sommaren är över. Insåg igår under min promenad, med ambition att skapa något vettigt på en bit papper, att det faktiskt var kallt ute och att endast tjocktröja inte gjorde tricket längre. ( Det är fortfarande en favorithobby för övrigt, att översätta allt från engelska ordagrannt) Inte fick jag kluddat något heller. 8HB över hela pappret hade varit nog så beskrivande men tänkte att jag kunde köpa ett svart A4 dagen efter så varför slösa blyerts. Det är nog så tråkigt att ha en känsla, en klar bild i huvudet, men inte kunna göra den rättvisa på sammanpressade sågspån. Då struntar jag hellre i det än att göra det dåligt.

Idag ny dag, vilket var en välsignelse i sig. Lilla rehabpasset, som vanligt vågar jag mig på att säga, då det blivit en mindre tradition att besöka City för lite skrotlyftning. Idag smet jag in, går i och för sig in gratis ändå, men kände ändå att jag gjorde världen en tjänst. Träffade rara Camilla vilket var en pleasant surprise. Det är de små mötena som gör det. Gårdagens behållning var när Julia kom förbi under sin rast från dagen, made my day.

Försökte med en ny approach idag, från det att jag trillat av bussen gick jag leendes mot gymet. Tänkte, om jag inte kan lura mig själv, kan jag nog lura någon på gatan. Synd att säga att jag fick tusen tillbaka så som någon konstig aforism säger, men jag tyckte faktiskt att det var rätt underhållande att gå runt och småle.


Kom även på igår mitt i mörkret att jag kan göra vad tusan jag vill. Det var någonstans när jag höll på att slå halvt ihjäl mig på nedvägen från Getryggen. Första akten i jag bestämmer över mig själv var att ta så mycket honung jag själv ville ha. Gör hon inte alltid det undrar ni? Nej, det händer att jag tänker mig för, men no more. Tog inte så mycket trots allt.

Tog precis en paus i skrivandet för att gå bärsärk på frysen som inte gått att stänga på år och dar, fortfarande lika hänförd över att jag hittar saker som är äldre än mig där inne. Fick ju dock poängterat för mig idag att jag bara är nitton år.
Jag greppade kniven och började hugga min väg fram mot luckorna, och där, bakom en decimeter is fanns skattgömman. Frysta mangobitar. Halva grönland hamnde nere på golvet, men det var det värt.
Attention all braincells vad ska vi göra av isen? Vasken eller soppåsen? Det blev en tripp ut så de blommor som varit dumma nog att överleva tills nu fick sig en överraskning.


Nämnde jag att jag blivit vegetarian?