Twentysomething.
Att jag genomgår någon typ utav kris kan väl knappast ha undgått någon vid detta laget, men att det var såhär illa, tja vem hade anat? Hur förklarar man annars det här?
Eller det här?
Juridisk Grundkurs, Mänskliga Rättigheter, Språkvetenskap, Ekonomisk Geografi och något femte som jag glömt...
Senare kan man ju diskutera vad som flög i mig när jag gick med på att åka till den danska hufvudstaden med min mor. Ett motgift emot allt vad som kan komma utav den trippen blir stoppet i Malmoe, kan bara bli bra. Hade inte min kontorsklädsel varit så utmanande hade jag lagt ut ett exemplar på, tja - bloggen.
Fantasin tills dess vänner.
Naturally large thorax
Sysselsättning, syssel med sättning och sättning med syssel. Det var dags, innan dammet hopar sig och gör uppror måste jag få upp tapeten. Några tussar rår jag på, men när de förökar sig så som gnagare gör, ja, då är man körd. Alltså, tog jag tag i min far, min skalpell och mina kusar. Högg tag i tapetklisterpenseln och körde och som det rök!
Lite röd sammet, tunga möbler och en Hugh Hefner och jag tror att vi kan öppna. Kan ni tänka er att man mår om möjligt ännu sämre av att titta på tapeten in real life.
Jag har typ hästar på väggen!
That girl.
För er som trodde att en obligatoriska du-har-tagit-studenten-frågan "Vad ska du göra nu?" var värre än döden, bered er på något mycket mycket värre:
"Vad gör du nu förtiden?"
"Oh, nothing really. Chillin´."
"Jaha.."
Det här är vad jag gör på dagarna:
och 
blir till 
samt,
blir till 
Nya projekt? Någon?
Familjetennis = Relationsdrama
Det var laddat redan i bilen och man hade kunnat skära stämningen med kniv om så önskades. Riktigt jämna fina skivor, med en sådan där japansk uppfinning som aldrig behöver slipas. Tills den behöver slipas då.
Dagens uppladdning var oklanderlig; för mycket fil (what´s new?), vattnig aubergine (dagen surprise) och te, lots and lots of tea. Fick slipat på bollkänslan genom lite eftermiddagsbasket med min homie Freddan, 6 år. Nära att få spö faktiskt, 21-13, vilket borde oroa andra motståndare. Strax innan avfärd mot det ödesdigra GLTK knackar det på dörren.
Greenpeace. Söt Greenpeace. Söt Greenpeace som råkar ha en "thing" på fredag och lördag. Söt Greenpeace som absolut tyckte att hans "thing" var värt ett besök. Söt Greenpeace som man kanske stöter på om man beger sig på denna "thing".
Konstigt det där, var längesedan jag pratade med en levande själ, något som jag faktiskt uppskattar. Främlingar.
Vill du vara min främling? Du kan prata om ditt, jag om mitt och vi lever lyckliga i alla våra dar?
Done deal.
Tennisen ja, eller hm, kriget. Henrik och jag mot mor och far, behöver jag ens säga hur det gick?
Låt mig hinta:
Tysk husvagnsmamma och finsk tältsnubbe.
vs.
Sporty Spice och Haikon Taikon.
En bit kaka!
Vinnarbilden. (Bilden med vinnarna)
Inte ens vänner längre.
Det är inte du, det är.,.hon.
Egentligen är det inte så att jag inte gillar att jobba på dagis, jag gillar bara inte barn. Eller, egentligen är inte det heller sant, men okej, jag gillar inte vad de gör, säger, hur de beter sig, deras storlek och deras tveksamma tumvantar.
Och,
what´s up med dessa allväderskängor! Gives me the creeps.
Men egentligen borde man ju bara tycka synd om kidsen. Jag menar de har ju uppenbarligen ingen verklighetsuppfattning. Jag 40 år?! Gissa igen ungjävel. Visserligen var sminkningen blygsam, håret stod på ända och påsarna under ögonen var som man säger; välfyllda, ändå!
Jag har sedan jag började ta tag i livet förra veckan - alltså ringde frisören, eller ja, ringde mamma som var hos frisören och bokade en tid åt mig, förbannat mitt nya garn. Nu när det är helt utan Mr Kluventopp ger det mig noll volym och noll burr. Ulle likes her burr. Ulle is her burr.
Jag är väl medveten om att färgen är lite sisådär och att kvalitén uppenbarligen är diskutabel, men när någon liten jänta snackar om att jag är lik hennes mormor, "håret o sådär", funderar man på att köra upp notan på 1500 spänn i ansiktet på henne. Jag är inte någon dyrt fejkad mormor.
Annars fick jag rätt bra betalt för innebandykrig i åtta timmar.
Drömde om en bortamatch i helgen, drömde om att vi hade skidutrustning med oss - ett knippe skidor. Faktum är att det var ett väl val resesällskap. I helgen får jag antingen åka skidor, eller ta en bortamatch, vad blir billigast?
Och,
what´s up med dessa allväderskängor! Gives me the creeps.
Men egentligen borde man ju bara tycka synd om kidsen. Jag menar de har ju uppenbarligen ingen verklighetsuppfattning. Jag 40 år?! Gissa igen ungjävel. Visserligen var sminkningen blygsam, håret stod på ända och påsarna under ögonen var som man säger; välfyllda, ändå!
Jag har sedan jag började ta tag i livet förra veckan - alltså ringde frisören, eller ja, ringde mamma som var hos frisören och bokade en tid åt mig, förbannat mitt nya garn. Nu när det är helt utan Mr Kluventopp ger det mig noll volym och noll burr. Ulle likes her burr. Ulle is her burr.
Jag är väl medveten om att färgen är lite sisådär och att kvalitén uppenbarligen är diskutabel, men när någon liten jänta snackar om att jag är lik hennes mormor, "håret o sådär", funderar man på att köra upp notan på 1500 spänn i ansiktet på henne. Jag är inte någon dyrt fejkad mormor.
Annars fick jag rätt bra betalt för innebandykrig i åtta timmar.
Drömde om en bortamatch i helgen, drömde om att vi hade skidutrustning med oss - ett knippe skidor. Faktum är att det var ett väl val resesällskap. I helgen får jag antingen åka skidor, eller ta en bortamatch, vad blir billigast?
Shout!
I scream
You scream
We all scream
for ice cream.
Ibland är det bara lättare att öppna glasslocket än att ta sig i kragen.
Det är väl inte det är att jag är svår, men jag kan liksom inte vara gratis, då skulle ju alla vilja ha...?
Och varför, varför är jag sugen på Amaretto hela tiden?!
Anna och jag konstaterade det idag; Bad Gastein förändrade allt.
You scream
We all scream
for ice cream.
Ibland är det bara lättare att öppna glasslocket än att ta sig i kragen.
Det är väl inte det är att jag är svår, men jag kan liksom inte vara gratis, då skulle ju alla vilja ha...?
(Skrock skrock!)
Och varför, varför är jag sugen på Amaretto hela tiden?!
Fantastiska jag.
Varför inser folk inte bara? Att man ska behöva köra upp listor i ansiktet hela tiden.
Anyways,
Amaze me.
Never kiss and tell.
Men, låt oss göra ett undantag, billig price heute my loved ones.
Min söndag i stort, vaknade upp med dessa syner. Fröjd för ögat!
På pluskontot finner vi hög mysfaktor och lättförtjänta hundra kronor.
Gick bara back en vante och mitt halsband (ärkesnyft!) denna gång, det tar sig..?
To be continued..
Min söndag i stort, vaknade upp med dessa syner. Fröjd för ögat!
På pluskontot finner vi hög mysfaktor och lättförtjänta hundra kronor.
Gick bara back en vante och mitt halsband (ärkesnyft!) denna gång, det tar sig..?
To be continued..
Wave and smile...
...just wave and smile.
Det gör bara så fruktansvärt ont.
Fotjävel.
Det fina med stopp i handfatet är att det tvingar en att undersöka det riktiga felet. Fine, vissa kanske väntar i hundra år på att vattnet ska rinna ner, men även de borde inse att man kanske borde göra något åt saken.
Alltså, det fina med stopp i handfatet är att man faktiskt måste gräva i skiten. Min lösning blev, rent instinktivt att putta ner allt äckel längre ner, men kom på att där kommer det bara att bli värre. Så, jag bestämde mig för att med alla medel möjliga fånga upp allt bös och slänga ut skiten. Det är mitt dagsverke idag. Jag har slängt ut all skit, inget mer finns kvar någonstans. Försöker sig skiten närma sig igen, lita på rosa, Super10 eller varför inte bara ta fram pepparsprayen direkt.
That´s what I´m gonna do.
Litet moment of clarity faktiskt, jag rensade, tittade nedlåtande på det och slängde ut det.
Det gör bara så fruktansvärt ont.
Fotjävel.
Det fina med stopp i handfatet är att det tvingar en att undersöka det riktiga felet. Fine, vissa kanske väntar i hundra år på att vattnet ska rinna ner, men även de borde inse att man kanske borde göra något åt saken.
Alltså, det fina med stopp i handfatet är att man faktiskt måste gräva i skiten. Min lösning blev, rent instinktivt att putta ner allt äckel längre ner, men kom på att där kommer det bara att bli värre. Så, jag bestämde mig för att med alla medel möjliga fånga upp allt bös och slänga ut skiten. Det är mitt dagsverke idag. Jag har slängt ut all skit, inget mer finns kvar någonstans. Försöker sig skiten närma sig igen, lita på rosa, Super10 eller varför inte bara ta fram pepparsprayen direkt.
That´s what I´m gonna do.
Litet moment of clarity faktiskt, jag rensade, tittade nedlåtande på det och slängde ut det.
Cheery-O.
Vårdag/Vår dag
Jag skulle försöka slå mig in på den mer hälsosamma banan nu igen efter en vecka med mycket glass, kakor, bullar, tjafs och annat smårvarmt. Man kan väl säga att det går sisodär. Jag har nu ersatt all vanlig föda med sockerkickar and it works wonders. Ansiktet är en krigszon, humöret är högt och låg - höger, vänster och icke att förglömma är aktiviteten i allmänhet. Allt detta lidande.
Precis som julkorten i november haglar dissarna in, tror jag toppar en fem sex stycken per dag faktiskt. Bara idag kan jag räkna till tre. Dagens bästa får nog ändå gå till Soho - hell hole - som lyckades sätta käppar i hjulet för Annas och min; Let´s-get-drunk-mitt-på-blanka-dagen-plan.
Vi hann så långt att vi fick beställt ett glas rödtjut, smugit fram körkortet för att sedan få en hand uppkörd i fejset.
Kärringjävel.
Hade man inte varit så förblindad av ilska hade man nog stormat ut därifrån, men istället fårade vi oss och tog kaffe/te. Bitterheten sköljde över oss då vi tvingades se våra förebilder Gullan,45, och Kicki,47, sitta och sippa på varsitt glas vindruvssaft. Raserieutbrottet senare reste vi oss och traskade, jag haltade "snyggt", mot Netto. Vulgopacket O´boy, gräddspray, fettomjölk och mörk choklad - good to go. But wait, glömmer vi inte något nu? Spriten.
Heisse Schokolade mit Amaretto!
Cioccolata calda con Amaretto!
Att höfta i sprit brukar vara ett vinnande koncept, det har vi både ett och två bevis på. Drägg.
Anna sure knows hur man njuter, själv däckade jag direkt. Anna är våralkoholist, medan jag kör på den lite mer traditionella semesteralkoholismen.
Hur patetiskt är det inte att det mesta snurrar just nu? Jag skyller nog dock på ett klent hjärta och den indiska tvål jag motvilligt fått från mormor. Tack alla!
Precis som julkorten i november haglar dissarna in, tror jag toppar en fem sex stycken per dag faktiskt. Bara idag kan jag räkna till tre. Dagens bästa får nog ändå gå till Soho - hell hole - som lyckades sätta käppar i hjulet för Annas och min; Let´s-get-drunk-mitt-på-blanka-dagen-plan.
Vi hann så långt att vi fick beställt ett glas rödtjut, smugit fram körkortet för att sedan få en hand uppkörd i fejset.
Kärringjävel.
Hade man inte varit så förblindad av ilska hade man nog stormat ut därifrån, men istället fårade vi oss och tog kaffe/te. Bitterheten sköljde över oss då vi tvingades se våra förebilder Gullan,45, och Kicki,47, sitta och sippa på varsitt glas vindruvssaft. Raserieutbrottet senare reste vi oss och traskade, jag haltade "snyggt", mot Netto. Vulgopacket O´boy, gräddspray, fettomjölk och mörk choklad - good to go. But wait, glömmer vi inte något nu? Spriten.
Heisse Schokolade mit Amaretto!
Cioccolata calda con Amaretto!
Att höfta i sprit brukar vara ett vinnande koncept, det har vi både ett och två bevis på. Drägg.
Anna sure knows hur man njuter, själv däckade jag direkt. Anna är våralkoholist, medan jag kör på den lite mer traditionella semesteralkoholismen.
Hur patetiskt är det inte att det mesta snurrar just nu? Jag skyller nog dock på ett klent hjärta och den indiska tvål jag motvilligt fått från mormor. Tack alla!
Bara jag.
Hon är ju galen den där Ulrika, one "crazy biatch" (Raggalicious). Det tar tid att lära sig, det gör det, jag vet och jag är evigt tacksam alla er som har detta enorma tålamod att faktiskt stå ut ett tag och sedan inse att; Nej, ta mig tusan, är det inte lite charmigt ändå med dessa vredesutbrott, hetsätandet och te-manin. Tid, det tar lite tid.
Så till er nya förmågor där ute, stanna ett tag, tills ni lärt känna mig.
Jag kan, när andan faller på, vara riktigt spexig.
Nämnde jag att min pappa är rik? Ha det som en liten morot.
Ni ser, jag har det också, ge det några år så är vi hemma.
Don´t mess with my man.
There is no failure here sweetheart, just when you quit.
Gästabud.
Den har varit med förr, men den är universal.
Rakt upp och ned - pang på.
Lite Ulle-bildning för er rookies där ute.
(Helt okej att stänga av vid 4:00, låten är liksom slut då, men fram tills dess är ni piskade att lyssna)
Anna tyckte klarspråk, so here goes nothing;
Lyssna och lär. Spot on.
Nu talar jag.,
Denna ringen den ska vandra från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå.
Greppade aldrig riktigt hypen kring den där ringen, jag pratade ju mest hela tiden och det fungerade utmärkt.
Talstenen var en annan favorit.
Tänkte faktiskt lämna över till en annan som får föra min talan idag.
Ut med domarn och in med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh!
Vilket inte alls var det som jag ville få sagt faktiskt, men det kom bara upp. Rätt komiskt, såg framför mig hur man plockade bort mig från bloggen och satte dit min gäst. Därav domarn ut och Nalle Puh in, tja.,
Hur som,
"Happiness isn´t free.
Hell, if it was, we´d all be smiling."
Greppade aldrig riktigt hypen kring den där ringen, jag pratade ju mest hela tiden och det fungerade utmärkt.
Talstenen var en annan favorit.
Tänkte faktiskt lämna över till en annan som får föra min talan idag.
Ut med domarn och in med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh!
Vilket inte alls var det som jag ville få sagt faktiskt, men det kom bara upp. Rätt komiskt, såg framför mig hur man plockade bort mig från bloggen och satte dit min gäst. Därav domarn ut och Nalle Puh in, tja.,
Hur som,
"Happiness isn´t free.
Hell, if it was, we´d all be smiling."
Vad har hon tagit och kan jag få lite?
Beyond Retro
Ett år sedan jag såg på melodifestivalen, eller ja, utan att se melodifestivalen för att ettan råkade vara den enda kanal som inte fanns. Var vi ledsna för det? Nej. Hittade vi annat att göra? Ja.
Ett år sedan jag besökte London. Top Shops butik där är galen, jag tror bestämt vi snackar 4 våningar. Filialen här i hemmaträsk är betydligt blygsammare. Men, de har nu en ny avdelning namne med rubriken. Beyond Retro.
Manna från himlen, brev på posten, minnesbeta - där var dem.
Ser ni någon skillnad barn? Möjligen har sceneriet ändrats en aning (eller Camden Town = Casa Fredborg) och kanske anar vi någon stylish på garnet, men annars är det nog samma flicka. Eller?
(Ja, det är alltså en misslyckad pose-bild på översta kortet, far låg i soffan, kvar fanns bara självutlösare och jag..)
Too cool for school är hon varje fall.
Slacker life (slacker for life)(slacker ´til mama wakes up)
Rummet badade i solljus, allt var gyllene, fåglarna kvittrade och jag var frisk som en nötkärna, vacker som en dag och pigg som en lärka... (Helt otroligt vad det finns mycket konstiga uttryck)
...Tills,
klockan var halv sju, det var timern som gått igång och startat lampan i fönstret, fågelkvittret var mammans trallande och jag var ett vrak. Oh härliga slacker days.
Sov vidare i godan ro, vaknade upp, åt en tre timmar lång frukost, vilket kan tyckas vara snudd på udda, ja rent av sjukligt, men te ska drickas så som te ska drickas.
Väl inne i staden köpte jag onödiga saker för förhållandevis hutlösa priser. Det hade varit en otrolig dag att florera i staden om det inte vore för att min fot helt har tappat verklighetsuppfattningen och samarbetsförmågan, och den lilla petitess att jag, från avstigande från bussen och framåt, kände ett pressat begär down under. (Ah, tönt, säg bara att du var kissenödig)
Nu har jag så ont i magen att vilken födande kvinna i världen hade gottat sig åt förlossningen.
Jag vet inte om det är de 750 g Start som jag förtärt på mindre än ja, låt oss säga, 10 timmar.
Ett paket Start.
Vem gör något sådant?!
Uppenbarligen inte ens jag ostraffat, men det får mig osökt att vilja söka hämnd. Inte bara på de små havrerackarna utan på det mesta som kommer i min väg, du gör alltså helt riktigt att hålla dig undan.
...Tills,
klockan var halv sju, det var timern som gått igång och startat lampan i fönstret, fågelkvittret var mammans trallande och jag var ett vrak. Oh härliga slacker days.
Sov vidare i godan ro, vaknade upp, åt en tre timmar lång frukost, vilket kan tyckas vara snudd på udda, ja rent av sjukligt, men te ska drickas så som te ska drickas.
Väl inne i staden köpte jag onödiga saker för förhållandevis hutlösa priser. Det hade varit en otrolig dag att florera i staden om det inte vore för att min fot helt har tappat verklighetsuppfattningen och samarbetsförmågan, och den lilla petitess att jag, från avstigande från bussen och framåt, kände ett pressat begär down under. (Ah, tönt, säg bara att du var kissenödig)
Nu har jag så ont i magen att vilken födande kvinna i världen hade gottat sig åt förlossningen.
Jag vet inte om det är de 750 g Start som jag förtärt på mindre än ja, låt oss säga, 10 timmar.
Ett paket Start.
Vem gör något sådant?!
Uppenbarligen inte ens jag ostraffat, men det får mig osökt att vilja söka hämnd. Inte bara på de små havrerackarna utan på det mesta som kommer i min väg, du gör alltså helt riktigt att hålla dig undan.
Botten upp!
Rationalisering, projicering, sublimering.
Det är ditt fel om jag blir tjock!
Sluta flina du är inte heller direkt oskyldig..
Sluta flina du är inte heller direkt oskyldig..
Grått är för svennar.
***
***
Vissa passar bara så bra ihop.
Tredje gången gillt?
Nu, nej, nu är det verkligen sista gången jag slutar. Ni ska skonas från min klagosång över jobbet, eller, i alla fall detta jobbet för det är verkligen sista gången jag slutar. Ja. Jo, men det måste det vara, ekonomiskt ohållbart annars, fast man tjänar ju ändå hyfsat, men nej. Snap out of it. Jag ska bli dräktkvinna, strax efter att jag blivit c-kändis.
Jag tänker söka till Robinson.
Det är för sent tänker ni klentrogna, oh, jag vet vilka ni är. Shut it. Ty jag innehåller allt de söker hos en riktigt smaskig deltagare;
- Matbitch
- Ohyggligt beräknande och konspiratorisk
- Oförskämt snygg i wet hair-looken (saltvatten + ulleburr = bombnedslag....)
- Smygförälskad i små tunna läderband som blir så otroligt coola när man lever tjohej-livet
- Livrädd för alla varelser som går att hitta på den gudsförgätna håla man släpas till (kamerateamet inkluderat)
- Stora överarmar (vi vet alla att de är bra survival-kit)
Nu har jag gett mig själv till programmet, jag viger mitt hjärta, min själ till programmet och om det inte är nog...
Då är jag inte nog.
Vore helt otroligt om de inte valde mig, jag menar jag är ju spexig och dessutom blir jag otroligt labil vid brist på yoghurt. Något säger mig att yoghurttillgångarna är begränsade i ödemarken, alltså, bäddat för succé! Dessutom är det den ultimata bantningskuren, jag menar, man lever på ett riskorn om dagen, blir undernärd, kommer hem och kan inte äta något för att magen has gone mad och man fortsätter leva på ett riskorn om dagen. Var man inte fucked up innan...
På tal om succé, helgen har varit smashing. Verkligen. Som om inte lördagens partystämning vore nog, toppade jag nog humöret någonstans runt tvåtiden på söndagen.
Farmor 80år.
Jag säger bara smörgåstårta och jag kan inte med ord beskriva hur äckligt jag tycker att det är.
Jag tänker söka till Robinson.
Det är för sent tänker ni klentrogna, oh, jag vet vilka ni är. Shut it. Ty jag innehåller allt de söker hos en riktigt smaskig deltagare;
- Matbitch
- Ohyggligt beräknande och konspiratorisk
- Oförskämt snygg i wet hair-looken (saltvatten + ulleburr = bombnedslag....)
- Smygförälskad i små tunna läderband som blir så otroligt coola när man lever tjohej-livet
- Livrädd för alla varelser som går att hitta på den gudsförgätna håla man släpas till (kamerateamet inkluderat)
- Stora överarmar (vi vet alla att de är bra survival-kit)
Nu har jag gett mig själv till programmet, jag viger mitt hjärta, min själ till programmet och om det inte är nog...
Då är jag inte nog.
Vore helt otroligt om de inte valde mig, jag menar jag är ju spexig och dessutom blir jag otroligt labil vid brist på yoghurt. Något säger mig att yoghurttillgångarna är begränsade i ödemarken, alltså, bäddat för succé! Dessutom är det den ultimata bantningskuren, jag menar, man lever på ett riskorn om dagen, blir undernärd, kommer hem och kan inte äta något för att magen has gone mad och man fortsätter leva på ett riskorn om dagen. Var man inte fucked up innan...
På tal om succé, helgen har varit smashing. Verkligen. Som om inte lördagens partystämning vore nog, toppade jag nog humöret någonstans runt tvåtiden på söndagen.
Farmor 80år.
Jag säger bara smörgåstårta och jag kan inte med ord beskriva hur äckligt jag tycker att det är.
När släkten sitter och ruvar och prisar "härligheten", satt jag och knaprade i mig en påse ruccola.
- Ola, jag är lite småsugen på hockey, förstår att du inte pressar läget vet ju hur du blir, men låt oss vara vänner ändå.
Veckan kommer bli all time...
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.
Vanligtvis är jag inget fan av att dra ut på saker, men bra saker som, let´s say, studenten är ändå undantag för den regeln. Min kära vän Anna gjorde mig tjänsten att så länge som möjligt hålla på min studentpresent. Faktum är att jag fick den för inte allt för längesedan. Vad som är skillnaden på att vänta på saker och tja, saker som Annas studentpresent, är att Annas present var spot on. Långt ifrån allt man väntar på är spot on.
Say no more.
