Wopsidaisy.
Jag tänkte mig ett i punktform nu, egentligen totalförbjudet, men det är det mycket som är.
Mycket guldfisk, mycket wops, mycket oj då och mycket tack och hej.
I´m gonna go bridezilla on his ass.
Dagens absolut bästa utan konkurrens var träffen med Anna. Alldeles för mycket glass (ytterligare en halvliter), en påse kinapuffar och tre muffins. (Jag skojar inte) Hur mår jag annars? Swelling, thank you.
Andra platsen knips åt av Caroline, en liten snabbdejt sådär, hipp som happ. Hurtigare fruntimmer får man leta efter.
Bronspengen kammas hem av solarieöarna som förärdes med ett besök, paranoian behöver utrymme.
Har inte gjort något annat alls faktiskt. Produktiviteten är på topp. Vi borde göra detta oftare.
Har ni sett filmen Hur som helst är han jävligt död? Inte, nej, gör er inte besväret.
Se istället Hur som helst så bor hon där. Där snackar vi riktigt smaskigt drama.
I takt med att utelämnad info ploppar upp likt krokusar ur den envetna snön, passar jag på att skaffa mig lite skev inställning. Anna och jag gnuggade geniknölarna rejält och någon gång under sockertoppen drar Anna av:
-Lite nördig?
Nej, vadå leta.
Kan tyckas vara internt, ni skulle varit där, men hur som helst så bor hon där.
För hårt? För hårt.
Befogat? Befogat.
Uller has signed off.
Lust.
Man får höra av en mycket mycket god vän att hon har löst U2-biljetter.
Ta den vetskapen och ingenting blir detsamma.
Madness!
Det är det enda som jag har förmågan att rapportera just nu.
Annars sitter jag mest och väntar.
Pappa frågade om vi skulle titta på matchen ikväll tillsammans.
Tänkte i banor som; ska jag ändå göra något tråkigt så kan jag lika gärna skriva CV och det lär ju inte heller hända så..
-Nej kära far det ska vi inte... Kvitter kvitter.
Flippeti..
Jag är tillbaka, stället går under utan mig, låt oss vara ärliga..
Men,
bara veckan ut, jag menar jag har storslagna planer för nästa vecka!
Vi snackar;
Termos-Tisdag (=en heldag i Kungälv(Göteborgs Kex))
Ah, nej det var väl det.
Vilket moment of clarity och bara en hiskeligt bra förklaring till att fredagens "utgång" blev, inte helt enligt mina "let´s get wild"-planer. Eller klart, Scandic Crown visade sig vara riktigt spännande, tråkigt nog hann jag inte utnyttja alla bekvämlighetsinrättningar. Okänt hur många paprikor som borde tilldelas.
Men,
detta medför ju också att ett nytt försök kommer att utföras på fredag! För tanken är att jag faktiskt ska sluta denna gång. Fredag alltså, get it down - visit Scandic Crown!
Så mycket att göra så lite tid. Något sånär.
Jag ska ge våldgästandet ett ansikte, stadspacket, beware.
Distans.
Se och lär-typen,min kopp te.
Vad har man på sig i Mellanöstern nu för tiden?
How very; O my god we killed Kenny.
Jag dansar i varje fall bättre än honom. Tror jag.
Klyschigt.
Ibland kan det vara bra, men oftast så är det väl rätt dåligt, tråkigt när man tänkt fel liksom.
Jag tänkte ledighet i en vecka, kanske två, fem tops.
Tillbaka till the layer redan imorgon, och jag om bjöd på tårta, det här blev ju löjligt.
U2 kommer till staden, på fredag släpps biljetterna, vad hände där!? Jag är i Borås då!
Bono, please hold.
Ulles nya approach lyder alltså som följer;
I wish I was a mermaid... (tvungen att googla stavningen.)
Fuck no!
Hatar fiskar, de är slimiga och så se de elaka ut. Nämn en fisk som ser snäll och inget tjafs om Nemo, Doris, eller what´s her face. De är tecknade, no fair. Hell, jag skulle kunna teckna en gullig fisfjärt (läs:bärfis), men vad är det för mening med det?
Vi alla har mål och drömmar. Någon vill, trots att hon redan bestigt Mount Everest, paddlat runt USA och cyklat där någon högt uppsatt aldrig ämnade för någon att cykla, nu ut i rymden och leka med barbies. För det är väl sådant sådana människor gör? Mitt i allt äventyrarande tar de sig en femminutare, drar fram en barbie och kör igång.
Barbie klättrar.
Barbie klär av sig.
Barbie knypplar.
Barbie äter frystorkat kött.
Barbie bli blöt.
A never ending story.
Andra, utan denna udda fetisch för barbies (som faktiskt alla äventyrare har, källa: Uppdrag granskning) har andra lite mer sansade drömmar och mål. Kan till exempel vara att bilda en sekt, eller gå med i en klan. Egentligen inte gå med i en klan, men ansöka om acceptans. Vad svarar vi på den? Ha ha ha, comes to mind.
Personligen tycker jag att hela grejen med att ha mål och drömmar är aningen upphaussat och har därför dragit ned på min ranson till förmån för de fän som fortfarande inte hajat grejen. Jag har gått från att vilja bli veterinär till advokat (hårfin skillnad). Advokat blev till domare ( hade en period där hela världen var på mig och jag ville ge igen på allt och alla), men domargrejen blev gammal och på tok för seriöst så då ville jag bli advokat igen. Advokaten blev till psykolog, som blev till lärare (och där är faktiskten koppling tydlig, cred.). Läraren blev underbetalt så tillbaka till advokat, men efter ett besökt i tingsrätten insåg jag att här jag kan inte sitta och stamma så därför kändes företagsjurist som ett bättre alternativ.
Ulrika "dräktkvinnan" Fredborg.
Företagsjuristen insåg att ekonomisk geografi, krig- och fredskunskap och om hur det påverkar handeln verkade intressant, men istället började hon jobba med Red Bull. One way to go.
Ny vända, målen är satta, drömmarna är som bortblåsta och här är nya yrkesbanan:
-Taxichaufför ( nyuppkommen dröm, lite fräsig ändå, hur många kvinnliga taxichaufförer finns det?)
-Sopgumma ( se ovanstående)
-Kanelgiffelsnittare ( tänker mig långa nätter på Pågen, tänker mig mängder med kanter på bullar, svulla)
Ser ni, mycket tydligare vägval i mitt liv nu.
Vem vill vara viktig?
Full of surprises.
Reality check.
Två par tummar upp och en ta daa! Inte illa för en lördagskväll.
Mission.
Tänkte mig en dag fylld med nyttigheter. Städning, löpning, något snitsigt att äta, ni vet. So far har följande åstadkommits.
- Åt upp tårtan, eller ja, en ruta på 2x2 cm är kvar.
- Ätit frukost två gånger
- Insett att klockan är fyra, var hon inte bara två alldeles nyss?
Men så, mitt projekt, som länge legat och ruvat - städningen.
Resultatet som följer;
Före
Efter
Det ljusa till höger är alltså inte vägen till Nangijala eller Nangilima. Ej heller till Himlen, för där är det fullt.
Alla vet att 43 Jehovas vittnen sitter och klämmer på platserna.
Jag och mitt rum är en och samma.
Mitt rum är ett bombnedslag.
Jag är ett bombnedslag.
Farewell.
Lagerboysen är nu ett avslutat kapitel. Ni vet hur jag är, väldigt lättuttråkad. Väldigt svårfångad. Nej, dags att se sig om efter nytt kanske? Har verkligen alltid hatat jage.
Kvällen med stort K blev kvällen med litet k och knackig stavning samt en och en annan särskrivning. Det som skulle bli baluns of the baluns, blev inte riktigt som planerat. Tilläggas bör med stor vikt att det var riktigt mysputtrigttrevligt i alla fall. Raincheck på baluns of the baluns naturligtvis!
Vi hamnade i folder-heaven - Scandic Crown. Kanske inte ditt vanliga hang out, men rätt spexigt tilltag signerat Fredrik "Malmö".
Pratades en hel del sport.
Det är mycket bollen är på din planhalva nu. 
"Sjukt bra att vara full ändå. Det borde vi vara oftare.."
En tsk.
Tror att mycket av mitt labila humör kan ha att göra med det faktum att sist jag skulle ge mig i kast att baka något av lagerboysen slutade det med en misslyckad Shake n´ Bake. Jag är laddad inför morgondagen.
Kanske ska satsa på en fet godispåse istället, det var förra gångens knep, tack gud för ICA Landvetter och deras öppetider. Tror bestämt att det mesta åts upp utav mig dessutom, Win Win.
Trots att..
.. jag väcktes av No stress började dagen inte helt bra.
.. with or without you var första låten på radion fortsatte inte dagen bra.
.. klockan bara är 08.38 känner jag redan kramperna komma smygandes.
.. jag sitter här och gnäller så är jag rätt glad i hågen.
Fick ett liten rage-black out igår, alltid spännande när de dyker upp. Brukar komma när jag väntat en längre tid eller när jag verkligen har mycket att göra. Lustigt nog behöver det inte vara jobbiga grejor, bara det är något som ligger och väntar, och jag som ändå hade planerat. Very well.
När andra stressar upp sig för stundande arbetslöshet, växthuseffekten, jordens undergång och om man kommer ha råd att föda hamstern några dagar till vankar jag av och an för bakverk.
Baksituationen dödar mig!
Vad händer annars i livet?
Jo, har ett kilo hår mindre då jag med våld var tvungen att slita ur denna envisa tova som huserat i mitt garn på tok för länge. Nu har jag vrålont i håret. Inte i hårbotten, utan i håret, ni vet, långa strån, förhållandevis blonda på just mig. Lagom naturligt.
Två dagar kvar, och imorgon funderar jag på att bli så odräglig att jorden kan rasa samman utan att jag märker något, känns på något sätt som det bästa alternativet just nu.
Är så förbannat trött på Marie Aune!
Darn.
(Okej, får erkänna att det inte är riktigt så jag har hört den, men vore ju otroligt pinsamt att skriva fel låttext, min tolkning kan komma någon annan gång.)
Nu missade vi ju detta viktiga delmoment och morgonen blev därför aningen, vad ska man säga, stressig.
Luktar, tror det är jag, eller jag hoppas ju inte det, kan vara byggarbetarna/byggarbetet, men det typ kasslergryta, vad den nu innehåller.
Det är inte jag som luktar. Flyttade på frukostmackan som jag blivit påtvingad och vips så var det rosor och nypon som florerade istället. Uttryckte mig tydligen inte klart nog när jag sa; Nej tack, jag åt frukost hemma. Det är bra för min del.
Vi FÅR mackor idag, vet du?
Nej tack.
***
Börja aldrig dagen med ett IQ-test, framför allt inte ett som du med all sannolikhet inte kommer att klara av. Inte ens första nivån. Compatibility tests är heller inget för den klenhjärtade. Helt obegripligt varför jag gav mig i kast med det.
***
Dags att gnugga geniknölarna, jag behöver inspiration till mitt avslutningsbakverk. Känner mig helt blank, är helt blank. Vad gillar lagerboys?!
Dance dance dance. 3 dagar.
The Earth.
Därför,
slog jag slag i saken och ålade mig uppför trappen till min vän/bekant; motionscykeln. Vi har en liten bitterljuv relation, jag hatar den 21,5 min av de 22 cyklade, men eftergiften och goset efteråt är to die for. Första tagen är en ökenvandring utan dess like och trots att jag hade på mig mina förbluffande lössittande underställsbyxor (kände mig för övrigt väldigt aerobicsig) och min sporttop, naturligtvis så omatchat som möjligt, rött och rosa kommer aldrig bli en bra kombo, så kände jag ändå att nu hoppar jag av skiten, går ner och tar mig en skopa glass, eller kanske en morot då.
Hur överlevde jag då?
Jo, hon börjar på K och slutar på arin, denna själ som skickat lite småvarma låtar till mig, visade sig var det ledande ljuset. Där satt jag som ett annat mongo och sittdansade medan jag trampade, kom på en ny träningsform, men jag är ingen do:er. Eller?
I duschen sedan fick jag ett stackars-barnen-i- Afrika-moment. Alltid lika överraskande när de hälsar på, konstigt nog försvinner de lika fort som de kom. Någonstans när jag gottade mig i varmvattnet kom jag att tänka på de små liven, men så fort jag möttes av kylan på andra sidan draperiet var det back to poor-little-rich-girl. Ni kan döma mig, men ni är likadana, tänk på det först. I know you.
Mitt uppdrag tar sig, men hur jävla svårt kan det vara att få tag på en vit t-shirt!? Bara undrar varför det inte finns någonstans? Hur kan Nordstan inte ha en endaste vit t-shirt, outrageous!
Saknad är bitterljuvt.
Första på sista.
Försenad idag, gäsp tänker ni, what´s new? Har du kommit i tid en endaste gång under de tre månader du jobbat i Borås? Tja, det var den gången som., ah nej.
Om en vecka, ja faktiskt precis om en vecka ligger jag och sussar gott i min taniga nittiosäng. Blev utsatt för ett attentat idag som misslyckades rätt fatalt då herr Terrorist ämnade att väcka mig. Synd att jag då varit upp i två timmar redan. Kom tillbaka nästa vecka så ska jag bröla* i telefonen.
*Rådjurens parningsläte benämns ofta som bröl. (Varför skulle jag vilja låta som ett hormonstinnt rådjur? Bites me.)
Nedräkning denna vecka alltså, något som ska toppas med ett hejdundrande holabadola (?) på fredag kl. en höft sisådär runt halv fem. Då skrider jag för sista gången ut ur death row. In i slacker-livet men först och främst en riktigt elak After Work under vilken Ragnerius har lovat dyrt och heligt att leverera. Good stuff.
Har tidigare gnällt lite på att den där Beyoncé måste sluta vara så sjukligt snygg. Hon är på tok för snygg för att resten utav världen ska må bra och så kan hon kvittra till rätt okej ibland. If I were a boy är förvisso skit, men Halo har ändå sina ljusa stunder, kanske inte efter att man fått höra den tre gånger på raken, på samma radiokanal.. Reeepeeaat?
Jag är ju grammatikfascist, föga förvånande, och undrar snabbt heter det inte I was? Bara frågade.
Nå Beyoncé, hur ska du ta dig ur det här?!
Anna och jag har glömt att göra förutsägelser för denna vecka, men då förra klassades som skit och ändå blev rätt okej, kan man väl förutsätta att denna kommer haka sig upp ett hack eller två. Den började riktigt bra.
Produktivitet idag mina vänner.
(Betackar mig all arabisk/jugoslavisk musik på morgonen...)
Pre-måndag.
Dagens största dos kammas hem av Caroline, Anna och Cake. Mamma kan få sig en skopa för den extrema bonding vi körde idag, shopping - jag handlar, hon betalar. Vi har något bra på gång där, tror på oss.
Dagen började fantastiskt, väckt av Ripassa, för er som inte är bevandrade, försök hålla er borta. Som så många gånger förr satt man som en halvkokt spaghetti på väggen, undrade var man var, hur länge man varit borta, men framför allt, var är mobilen, varför ligger inte mobilen bredvid mig, och är det värt att utsätta kroppen för den extrema kylan utanför täcket endast för att svara? Jag svarade som den goda vän jag är, tydligen ett utomordentligt resesällskap.
You´re a nörd, but you´re my nörd. (Original:
Knaprade på frukosten i dryga timmen, för att bli attackerad the very minute jag satte mig vid datorn, loggade in på msn; dagens house! Cake is my bitch där, hon bistår med all the goodies. Dagens spot on blev Make a move on me, fungerar bra om man vill få någon att nappa. Förstår inte motparten så bör man se över relationen eller vederbörandes mentala status, either way, bra slutsats idag Cake. Lots of love till henne för det ihärdiga, ibland hopplösa, arbetet hon ändå tar sig för. Singer/songwriter i själen, svårt att jobba med, men det tar sig.
Mamma får sig en dos för det ypperliga förslag att åka och shoppa varpå jag svarade i belevad ton: vill egentligen inte ha något så troligen kommer jag komma hem med just ingenting, gnälla över att jag inte fick tag på något, eller så kommer jag komma hem med något dyrt och onödigt, troligen något jag kommer inse att jag inte ens kan använda.
Det senare alternativet naturligtvis, men, med den detaljen att jag blivit kär, yet again. Oh boy.
Detta urartade till ett enormt craving för att starta modeblogg(?) och följande sekvenser är därför tagna:
goes
Försök se charmen med den taskiga bakgrunden och min lätt uppumpade pose.
SPANA IN PJUCKSEN!
Caroline ska alltid ha kärlek, men ikväll en extra dos för att jag fick föräta mig på hennes digestive, hennes goda scones och bara hela sällskapet. Inte för att jag föråt mig på det, för det kan man inte tröttna på, men ni hajar. Vi kan väl sammanfatta kvällen sisåhär:
Angående mitt känsliga tesinne:
"Vad vill du ha för te? Jag har nyponte, ett jättegott te och Earl Grey."
Tricky.
Caroline ska beskriva en rolig utfrågning:
"Ah, men det där talesättet, en särla gör ingen vår, känner du igen det?"
En svala gör ingen sommar känns däremot skrämmande bekant..
Det var något mer jätteroligt, minnet är bra men på tok för kort. Hursom, du är underbar.
Speaking of underbar, den där Anna (Original:
Apropå min fotosession:
"Jag har tagit så sjukt fula bilder på mig själv! HAHA!"
"Huh? Varför har du tagit så sjukt fula bilder på dig själv?"
" Nej, alltså det var naturligtvis inte meningen, de bara kom ut som fula.."
"aha"
Blev inte fullt så roligt som jag tänkt mig, men märk väl engagemanget. Värt en skopa kärlek.
(Funderar ni fortfarande över den märkliga posen? Tro mig, det var en utav de bättre bilderna. Faktum är att det är en kombination av "åh, visa upp tattoon, och täck det äckliga brännsår du har på det andra benet." Vissa kombinationer är bara inte bra. Det är var ju uppenbarligen ett utav dem. Ulle+Replay = inte heller sådär jättesant. Kom över det Ulle. Replay är inte vår vän)
Yours truly.
Ja, men lite så faktiskt.
Helg? Huh?
Mitt mongoöga kan dö. Säljes till högstbjudande!
Känner du dig lite hängig i vardagen, hinner inte riktigt med, rädd för att du inte kommer att hinna se allt du vill hinna med? Jag har grejen för dig.
Minor details;
Ständigt stickande, och om du överlever det har du ett gott kvitto på att du överlever det mesta.
Garanterade glirig, känner du för att ta en kompispass och ge en riktigt vidrig en tillbaka - grattis!
Elefantmannenpotential, något som tyvärr är förbjudet att utnyttja på cirkus numera, men det finns ju en modellagentur för fula, pröva där.
Vibrationen i den lille rackaren går inte av för hackor, så fundera ut något du vill få vibrerat och bara placera ögat i närheten.
Har du inte dött av tristess än? Då slänger vi in en majaplanta, en sticksåg, en vinkelslip, femton halvätna muffins, två sura bävrar och ett lasso.
Faktum är att jag är beredd att byta ut mitt öga mot vad som helst; puttekulor, sådana där bruna mjöliga saker man har i krukor, ett ägg, en kokosboll eller varför inte en träkloss.
***
Dejting. Bra skit. Om man skulle slå slag i saken och skriva ett brev till Robert på Boxer, trevlig karl den där. Lite småsugen är man allt på Fisherman´s friends-gubben annars. Purr purr.
Fredag, lev för fredagskvällar, sunt sunt sunt.
Gissa då!
Aha! Kan tyckas vara lite klurig, men ni kommer tänka; "ååh, det var det jag tänkte" när ni väl får reda på svaret.
Visst är det härligt, snön kom, sågs och segrade, tills regnet.
Seri-jävla-öst.
Är på ett sjuhelsikes lekhumör, ge mig något att gå på!
I´m walking on sunshine
(Nå, visst tänkte ni precis så? A-ha...!)
Jätte braa.
Jag mös lite i smyg åt att det såg ut att bli vår iår igen. Det är annars inte något som ligger mig för; att önska bort snön, that is. Men ja, jag välkomnar nästan våren lite. Kom att tänka på min gode klasskamrat Sandra "Lidas" Lidgren som var en riktig liten joker, alltid högt och lågt. Dagarna innan studenten insåg hon just att hon skulle bli utsparkad från skolan och ingenting skulle bli sig likt. En dag var hon så under isen att hon började storböla under en lektion, vi snackar heavy shit nu. I ett försök att muntra upp henne (?) sa en lärare följande:
Visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Efter det blev hon naturligtvis jätteglad...
Våren är för många tid för romans och sprittande känslor hit och dit. Jag kallar det pollenallergi. Finns hjälp att få, frukta icke. Finns oändligt många sätt att säga att man tycker om någon eller bryr sig minsta lilla, har av en händelse en hel del sådana förklaringar i min inkorg på mobilen.
Det här är kärlek:
"Hur går bitterheten? <3"
"Sov gott min skatt."
"Haha, fick du spö av Jonas? Made my day! Alla vinster mot Ola gjorde dig så kaxig. <3" (för övrigt så fick jag inte spö..)
"Det snöar. Grejen är den att snö hör ihop med dig precis på samma sätt som U2, Skatås, skidor, London och Corona gör."
"Tänkte skriva magisk, men så 2008."
Sedan finns det ju andra typer av, öhm, förklaringar.. en nyvunnen favorit:
"Har precis fått ett nytt spel så..."
"Alltså det är inte vilket som helst..."
Som ni ser vänner, love is all around...
(Tycker faktiskt är att det är rätt komiskt)
Det snöar fjädrar i Borås, galenskaper och bara vackert.
En nypa salt på det.
Britney.
/.../
Slå mig bäbis en gång till.
Gärna över ögat, det är redan så svullet att du skulle kunna göra vad som helst med det. Stoppa ett gosedjur, ni vet de där maskarna man gjorde i syslöjden (raksöm;avstånd 4;bredd 0). Vi hittade en sådan en gång under en innebandycup, det var behållningen på hela den resan. Lillsnoppe. Han blev sminkad och uppeldad, luktade riktigt mumma faktiskt med lite PVC-plast. Man skulle kunna spela softball med det, jag plockar bara av det, precis så som Potato Head kan göra i Toy Story och så drar vi av en omgång. Om man inte är den sportiga typen så kan man ju alltid använda det som suddigum.
Har även svinto till hår som står till förfogande om ni skulle vilja göra en ryamatta.
(Tror att mitt lazy eye trycker på någon nerv som är rätt crusial för en normal uppsyn, det var ju synd..)
***
Gårdagen var en riktigt härlig skitdag faktiskt, men sådant som man sällan tänker på är att det alltid finns ljusglimtar och inte bara i stil med att det kunde varit värre, nej riktiga tillfällen som faktiskt höjer humöret ett snäpp eller två.
Fick ett samtal igår strax efter slutsignalen för jobbet och tänka sig, det var en riktigt trevlig överraskning faktiskt. Skånskan är inte så dum ändå, härligt med lite värdigt dialektutbyte, han önskade höra min ljuva rikssvenska och jag fick skånskan som en bonus. Allt jag behöver göra nu är att skaffa mig en kritstrecksrandig dräkt, svinrygg(en typ av håruppsättning ingen grismongoparallell) och ett viktigt ärende.
Happening nummer två hade någon, troligen riktigt desperat och ensam jäkel, kallat ödet, men då jag är ingetdera kallar jag det bugg i systemet. Antingen har jag blivit vrålblåst, eller så har faktiskt MSN lekt match maker.
Hur tusan fick jag en förfrågan om att lägga till en viss herr Marklund till min kontaktlista? Killen ifråga skulle precis fråga mig samma sak, något lurt. Alltid spännande med nya förmågor dock, men som sagt, jag är varken desperat eller ensam.
Dagens universaldilemma; Rolig nog? Glad nog? Söt nog? Smart nog?
Sammanfattningsvis; Good enough?
Anna och jag kom fram till att vi nog tänker aningen mer än vad ni gör, eller så tänker vi bara mer på det faktum att vi tänker mer än vad ni gör trots att ni i själva verket tänker lika mycket, men vi ångrade oss snabbt och sällade oss till den insikt att; nej, ni tänker inte lika mycket som oss.
Veckan följer precis våra föraningar. Alltid något.
Mer lördag än såhär blir det inte denna vecka, helgkänsla idag!
Tradition and my rear end.
Jo, vi förlorade oss i nedladdadde tv-serier (skämmes!) och pepparkakor. 37 st för att vara exakt, Mor Annas, lite sådär härligt halvsega om man sa vara gniden. Väl värt och mycket traditionsenligt.
Var pepparkakorna ett substitut för något, eller kanske bara ett sätt att uttrycka sin frustration genom att hätskt bita av kanterna one by one. Möjligheten finns att pepparkakorn åts för att skingra tankarna (varför det nu skulle behövas bits me..), vem vet... Jag vet naturligtvis, men hur kul blir det?
-Jag vill bli puckelpistproffs.
-Du kommer få tjocka lår.
-What´s new?
Slog mig häromdagen att jag har något på mitt ben! Svarta pluttar som singlar ned för benet, jistanes, när hände det?
***
