Hot wall.
Av någon outgrundlig anledning har jag råkat bli medlem i flertalet matsidor som huserar ute i cyberspace. Kan vara min desperation i samband med veggoköret eller allmän vardagstristess. Jag menar, att vara medlem på till exempel KokaIhop skänker livsglädje och enorma mängder energi var dag, bara jag tänker på det blir jag sugen på att utmana livet...
Något otroligt fantastiskt strålande positivt med att vara medlem är att recept bombarderar din inkorg i tid och otid. Oftast är det något härligt flötigt eller en söndagsstek, alltså perfekt för mig och min vardag med massor av spilltid och behov av flötig mat. Det kan väl knappast ha undgått någon att det är Fettisdagen idag, eller Fettisdagen, eller what´s her face. Vanligtvis brukar detta firas med pompa och ståt då vi faktiskt gått utan mat i snart, jag vet inte hur länge de som går utan mat går just utan mat, men det är väl ett tag tror jag. Varför skulle man annars spexa till det med magen genom att stoppa i sig 1kg rent fett, det torde ju inte få magen i uppror efter att man fastat, nej då. Pft.
12 recept brukar slinka med månadsbrevet och nu hade de lyckats pricka in så att alla tolv var recept på semlor.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?!
En bulle, mandelmassa och dränk det i grädde, klurigt. Onekligen.
Vad värre är att det numera finns oändliga varianter, för vet ni vad? Om ni dubblar satsen kan ni göra en jättesemla!
Hurra! Då lägger vi in ett recept bara för den unika jättesemlan!
Värst på semelhimlen får nog ändå bli cholkladsemlan (?!) eller någon annan modifikation, allt sådant går bort. Något som också är skrämande populärt är den så kallade Het väggen. Varm mjölk på hela paketet, rys.
Jag gillar inte ens semlor, men vill ändå slå ett slag för originalet.
Damn you all som har tjuvstartat!
Mitt i min aggressiva framtoning har Quasimodo-ögat återuppstått och nöthackningen imorse var vild. Kom att tänka på min tysklärarinna också, muntrade ju inte upp direkt. För sorglig faktiskt, lärarinnan då alltså.
Känn hur grädden kramar om er tunga där ute. 3574927462kcal. Have fun!
Något otroligt fantastiskt strålande positivt med att vara medlem är att recept bombarderar din inkorg i tid och otid. Oftast är det något härligt flötigt eller en söndagsstek, alltså perfekt för mig och min vardag med massor av spilltid och behov av flötig mat. Det kan väl knappast ha undgått någon att det är Fettisdagen idag, eller Fettisdagen, eller what´s her face. Vanligtvis brukar detta firas med pompa och ståt då vi faktiskt gått utan mat i snart, jag vet inte hur länge de som går utan mat går just utan mat, men det är väl ett tag tror jag. Varför skulle man annars spexa till det med magen genom att stoppa i sig 1kg rent fett, det torde ju inte få magen i uppror efter att man fastat, nej då. Pft.
12 recept brukar slinka med månadsbrevet och nu hade de lyckats pricka in så att alla tolv var recept på semlor.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?!
En bulle, mandelmassa och dränk det i grädde, klurigt. Onekligen.
Vad värre är att det numera finns oändliga varianter, för vet ni vad? Om ni dubblar satsen kan ni göra en jättesemla!
Hurra! Då lägger vi in ett recept bara för den unika jättesemlan!
Värst på semelhimlen får nog ändå bli cholkladsemlan (?!) eller någon annan modifikation, allt sådant går bort. Något som också är skrämande populärt är den så kallade Het väggen. Varm mjölk på hela paketet, rys.
Jag gillar inte ens semlor, men vill ändå slå ett slag för originalet.
Damn you all som har tjuvstartat!
Mitt i min aggressiva framtoning har Quasimodo-ögat återuppstått och nöthackningen imorse var vild. Kom att tänka på min tysklärarinna också, muntrade ju inte upp direkt. För sorglig faktiskt, lärarinnan då alltså.
Känn hur grädden kramar om er tunga där ute. 3574927462kcal. Have fun!
Crownbirdie - birdie-birdie-birdie.
Vaknade med en underbar känsla och bitterheten som bortblåst (frukta icke, med för lite sömn dvs. hela nästa vecka, är den tillbaka igen)(och nej, jag ska inte göra något speciellt). Tänk er 06.27, smaka på det, lite sött sådär, visst visst, tänk er 06:27:22 ni är med på vad jag menar, det är ju just då No Stress kommit upp i extas. Tänk er Bridget Jones fast utan all by myself, hennes smått patetiska uppsyn och beighet, där har ni mig.
Bra känsla+No Stress = Dampanfall och liggdansande i sängen. Duns. Gjorde ont, men jag fortsatte på golvet, i duschen vid frukostbordet...
Men där! Vi the holy table (i alla fall mellan 06.00-12.00) ligger tidningen, nedsölad, men fortfarande förvånansvärt läsbar.
Del 3, the only way to go, sida what´s her face; Ingvar Oldsberg slutar med På Spåret.
Whyyy, whyy! Det som började så bra. En liten tröst var att Björn Hellberg också slutar, men med tillägget; inte frivilligt.
Lusläste artikeln, en gång, var sedan tvungen att gå vidare, hur kan han ge upp så? Efter bara 19 säsonger. Man måste tro på att det ska fungera, inte ge upp, kämpa lite Oldie!
Smilbanden skulle dock lätta på trycken ännu en gång, Björn Hellbergs öde var inte gott nog, serierna presenterade det creme de la creme idag. Narnia vill jag skriva, men hon heter ju Nemi, Zits och Pondus.
Zits:
Har du en slant mamma?
(Räcker fram en sedel, troligen hundra kronor av storleken att döma)
Hmm, min vecka har fem dagar, hur många har din?
Sådan humor har jag.
Hula hula, blue Hawaii!
Bra känsla+No Stress = Dampanfall och liggdansande i sängen. Duns. Gjorde ont, men jag fortsatte på golvet, i duschen vid frukostbordet...
Men där! Vi the holy table (i alla fall mellan 06.00-12.00) ligger tidningen, nedsölad, men fortfarande förvånansvärt läsbar.
Del 3, the only way to go, sida what´s her face; Ingvar Oldsberg slutar med På Spåret.
Whyyy, whyy! Det som började så bra. En liten tröst var att Björn Hellberg också slutar, men med tillägget; inte frivilligt.
Lusläste artikeln, en gång, var sedan tvungen att gå vidare, hur kan han ge upp så? Efter bara 19 säsonger. Man måste tro på att det ska fungera, inte ge upp, kämpa lite Oldie!
Smilbanden skulle dock lätta på trycken ännu en gång, Björn Hellbergs öde var inte gott nog, serierna presenterade det creme de la creme idag. Narnia vill jag skriva, men hon heter ju Nemi, Zits och Pondus.
Zits:
Har du en slant mamma?
(Räcker fram en sedel, troligen hundra kronor av storleken att döma)
Hmm, min vecka har fem dagar, hur många har din?
Sådan humor har jag.
Hula hula, blue Hawaii!
Zigenare/Spåtanter (nej, ingen generalisering alls..)
Undrar om inte lilltån tillhör någon annan ändå, jag menar Esmeralda var ju rätt het, man kan tänka sig att hon varit med på ett hörn. Otroligt konstig ekvation förvisso, men ingenting är omöjligt. Hör med Anna om reproduktionsdriften.
Jag kände alltså på mig att denna dagen skulle bli skit. Ingen idé att dölja missnöjet.
Tittade på den, tänkte att detta kan bli sliskigt, men bestämde mig ändå för att alla/allt är värda/värt en chans, en.
Hällde upp, tänkte; jag tar lite. Fuck that. Blev två tallrikar. Sablar, säger ju det, visste att den nya a-filen med hallonsmak skulle vara en fälla. Jag är för billig.
Sedan kan ju Beyoncé sluta vara så ohygglig fräsch, men framförallt lägga ned att sjunga på varje radiokanal. Lite som en löpeld sprider hon sig. Vidrigt. I kanon dessutom, shade:as ut i ena kanalen för att slicka sig över till nästa.
"If I was a boy...yada yada"
Nu en liten lektion i kommunikation; Kvinnor vs. Män/Pojkar vs. Flickor.
När kvinnor/flickor säger ost(obs! endast exempel, man kan tänka sig get likaväl) så säger vi inte bara ost, och vi vill inte att männen ska upprepa ordet likt apor, likheterna är tillräckligt många ändå, nej, vi vill veta vilken sorts ost ni gillar/vill ha. Alternativt, och detta är ett bättre alternativ, vilken ost vi skulle vilja ha. Ni ska kunna läsa detta!
För bövelen, kan ni inte bara förstå!?
Nästa gång behandlar vi ämnet; Varför förstod inte männen/pojkarna förra gången - uppföljning.
Tänkte avsluta med något riktigt sliskigt, men nej, jag ska tygla mig.
Jag vet ju var jag är någonstans i alla fall, hur är det med er andra? Du ja.
Jag kände alltså på mig att denna dagen skulle bli skit. Ingen idé att dölja missnöjet.
Tittade på den, tänkte att detta kan bli sliskigt, men bestämde mig ändå för att alla/allt är värda/värt en chans, en.
Hällde upp, tänkte; jag tar lite. Fuck that. Blev två tallrikar. Sablar, säger ju det, visste att den nya a-filen med hallonsmak skulle vara en fälla. Jag är för billig.
Sedan kan ju Beyoncé sluta vara så ohygglig fräsch, men framförallt lägga ned att sjunga på varje radiokanal. Lite som en löpeld sprider hon sig. Vidrigt. I kanon dessutom, shade:as ut i ena kanalen för att slicka sig över till nästa.
"If I was a boy...yada yada"
Nu en liten lektion i kommunikation; Kvinnor vs. Män/Pojkar vs. Flickor.
När kvinnor/flickor säger ost(obs! endast exempel, man kan tänka sig get likaväl) så säger vi inte bara ost, och vi vill inte att männen ska upprepa ordet likt apor, likheterna är tillräckligt många ändå, nej, vi vill veta vilken sorts ost ni gillar/vill ha. Alternativt, och detta är ett bättre alternativ, vilken ost vi skulle vilja ha. Ni ska kunna läsa detta!
För bövelen, kan ni inte bara förstå!?
Nästa gång behandlar vi ämnet; Varför förstod inte männen/pojkarna förra gången - uppföljning.
Tänkte avsluta med något riktigt sliskigt, men nej, jag ska tygla mig.
Jag vet ju var jag är någonstans i alla fall, hur är det med er andra? Du ja.
Såhär kunde det sett ut, men nu blev det andra planer.
Sicko!
Trött trött trött.
4 timmar, ja nästan, räcker uppenbarligen inte.
Vrak.
---
Bajstorsdag idag, en dag som jag kan tänka mig att skänka bort till behövande! GE MIG FREDAG.
(Lagom längd idag mina lata vänner, inte sant?)
Sömn.
Du kan vara sömn.
Efter att ha utfört lättare distansmobbning mot Dj Gratjova om hennes sovvanor, vilket vi helt klart hade belägg för att göra, hände det förbjudna. Någonstans kring 22.00 började även jag stänga ned väl valda delar av produktionen. Först rök höger långfinger; det började krampa, det innan så skinande samarbetet med pekfingret var som bortblåst och den gamla krigsskadan dök upp igen vilket gjorde hela användandet aningen plågsamt.
Produktivitet.
Väldigt relativt, skulle vilja säga att jag och Cookielicious (kan uppenbarligen fortfarande inte lägga till länkar, men klicka gärna) var on a roll igårkväll, vi hade allt, vi hade flyt, vi hade strålande idéer och framför allt ambitionen att genomföra dessa. Några få detaljer saknas möjligen som till exempel ekonomiska medel, men vi är inte de som är de. En plan för att lösa det har även den utformats. Hur känner du idag Karin, ambitionen ligger lika högt ja? Eller var det bara en kvällsfling? Jag tror på oss!
Sektskapandet går även det stadigt framåt, tyngsta lasset dras för tillfället (ser heller inte att läget ändras nämnvärt, låt oss vara ärliga) av Nickolicious, klanledaren och längsta hönset. Jag, mina 60 kilon och 170 centimeter attityd övervakar proceduren och nickar godkännande. Detta är en given succé!
Sitter just och tänker, fy för den lede för att jobba i kundtjänst, tycker inte ens om människor.
Genomgående tema för veckan torde bli succé ändå. Ni kan börja gratulera mig redan på fredag!
Dagens fråga: "Hur tar man hand om en gråtande karl?"
(Gives me the creeps)
Efter att ha utfört lättare distansmobbning mot Dj Gratjova om hennes sovvanor, vilket vi helt klart hade belägg för att göra, hände det förbjudna. Någonstans kring 22.00 började även jag stänga ned väl valda delar av produktionen. Först rök höger långfinger; det började krampa, det innan så skinande samarbetet med pekfingret var som bortblåst och den gamla krigsskadan dök upp igen vilket gjorde hela användandet aningen plågsamt.
Produktivitet.
Väldigt relativt, skulle vilja säga att jag och Cookielicious (kan uppenbarligen fortfarande inte lägga till länkar, men klicka gärna) var on a roll igårkväll, vi hade allt, vi hade flyt, vi hade strålande idéer och framför allt ambitionen att genomföra dessa. Några få detaljer saknas möjligen som till exempel ekonomiska medel, men vi är inte de som är de. En plan för att lösa det har även den utformats. Hur känner du idag Karin, ambitionen ligger lika högt ja? Eller var det bara en kvällsfling? Jag tror på oss!
Sektskapandet går även det stadigt framåt, tyngsta lasset dras för tillfället (ser heller inte att läget ändras nämnvärt, låt oss vara ärliga) av Nickolicious, klanledaren och längsta hönset. Jag, mina 60 kilon och 170 centimeter attityd övervakar proceduren och nickar godkännande. Detta är en given succé!
Sitter just och tänker, fy för den lede för att jobba i kundtjänst, tycker inte ens om människor.
Genomgående tema för veckan torde bli succé ändå. Ni kan börja gratulera mig redan på fredag!
Dagens fråga: "Hur tar man hand om en gråtande karl?"
(Gives me the creeps)
Newsflash!
News flash? Never mind.
First of all, you don´t know me.
Second of all, you don´t know me.
Bitterheten har inte slagit till än, shit damn piss fuck. Dock rekommenderar jag starkt ett besök hos min resekompanjon tillika sektmedlem/klanledare som på ett ypperligt sätt beskrivit vår italientripp. Mitt mål är att toppa hans bitterhet. Ge mig moodet!
Annars då? Nej, då så att é..
Bilen går bra ja?
Spinner som en katt i kurvorna.
Sablar och småtorsk, jag klarar inte ens av att länka coolt längre. Jaja, här får ni den i alla fall. www.egenkarlek.blogg.se
Som ni förstår måste ni alltså kopiera och klistra in tack vare mitt tillkortakommande.
Ett ögonblick.
Please hold.
Jag är så otroligt galet förälskad. All you need is love, hum di dum di dum, all you need is love, tra lalalala. Screw that.
Det finns bara en karl i mitt liv.
A whole lotta Love.
Jag är så otroligt galet förälskad. All you need is love, hum di dum di dum, all you need is love, tra lalalala. Screw that.
Det finns bara en karl i mitt liv.
A whole lotta Love.
Nytt nytt nytt
Måndagsmorgon, kom så ska vi leva, leva livet kom så ska vi leva.
Fuck for life, det var egentligen det jag skulle behandla idag, men då det är så mycket nytt fräscht (?) som händer i min vardag så hinns inte det med. Senaste tillskottet är någon ny talang på min avdelning, känner ni hur intresset växer? Italien får vänta till lunchen, eller möjligen ännu längre.
Allt är möjligt ingenting är säkert.
Tjo och tjim.
Fuck for life, det var egentligen det jag skulle behandla idag, men då det är så mycket nytt fräscht (?) som händer i min vardag så hinns inte det med. Senaste tillskottet är någon ny talang på min avdelning, känner ni hur intresset växer? Italien får vänta till lunchen, eller möjligen ännu längre.
Allt är möjligt ingenting är säkert.
Tjo och tjim.
Telesvar.
Hej, du har kommit till Ulle, kan tyvärr inte svara just nu för att jag befinner mig på en plats långt ifrån dig. Troligen kostar det alldeles för mycket att ta emot samtal för att inte tala om de hutlösa priser de kräver oss på om vi, gud förbjude, skulle vilja ringa. Det är inte så att jag försöker skrämma bort er på något sätt, men vår vardag ser alltså ut såhär. Ja, hela livet kan beskrivas som en överpriserad telefonräkning. Tänk er följande scenario:
Du ringer/Du vill komma någonvart i ditt liv, någon svarar/du är beredd att utnyttja allt och alla för att komma någonvart i ditt liv, samtalet bryts/personen som svarat har troligen genomskådat dig. Vad har vi då lärt oss utav detta? Jo, att du betalt tjugo riksdaler i uppkopplingsavgift och sedan rullar det på i godan ro. Skrämmande. Precis som livet alltså.
Med detta sagt, så hoppas jag att ni ringer igen, för det är verkligen effektivast, let´s face it, tror ni på allvar att jag lyssnar av min röstbrevlåda?! Tror ni att jag pungar ut med 5 kronor endast för att höra er säga något i stil med: "Nejhe, du svarade inte, men jag försöker väl igen senare". Nej, men si så bra att du ringde för att säga att du ringer senare, jag föraktar människor som du, eller nej, det gör jag inte, men den hårda banan kan vara viktig att gå någon gång.
Vad får du betala kära ringare? Kostar detta dig något förutom "värdefull" tid? Om det gör det kan jag likväl bjuda på något under tiden, medan jag ändå har dig i luren. Hum di dum. Ibland undrar jag hur människor som du tänker. Märker man inte rätt snabbt att personen i andra ändan inte tänker/kan svara.
SMS, ett ganska nytt påfund satt i relation till hur lång tid vi faktiskt ha kunnat, tja, göra upp eld. Pyramiderna är ju inte nyponfärska de heller. Pröva med ett sms, det låter inte fullt så roligt, men tro mig, kan vara rätt spexiga om andan faller på. Jag svär vid att jag svarar på sms om ni slutar tala in på t-svar. Tack för att du tog dig tid.
Kan detta ha varit det mest vrickade inlägg genom tiderna? Troligen.
Åker till Italien, ni är entledigade från att besöka min blogg, gör ni det av vana, go ahead, men om ni tror att någon typ av uppdatering kommer komma under veckan tror ni fel. Hemma på alla hjärtans dag, förväntar mig inget speciellt, en SMS räcker, eller en ros. Sedan om det skulle stå något fint utanför min dörr, ja då klart att jag tar med mig det in. Faktum är att jag är speciellt förtjust i träskor.
Take care friends.
Komm hol das Lasso raus.
Om jag ska vara riktigt snorigt uppriktig så känns det lite skumt att åka på skidresa igen, därtill utan de tre vise männen. Det var då Tor vaknade till liv och började kasta blixtar, sätta på getter och trulsa omkring uppe i, var nu asagudarna nu håller hus. Nu undrar ni säkert varför han gjorde det? Han ville bara informera om att boxerpaktet nu finns i family edition, inget borttaget, inget tillagt, bara mycket mycket bättre.
Vi åker alltså imorgon, eller ja, det är så tidigt så att det är nästan som att åka idag, det känns som om man ska åka idag om det inte vore för att packningen är far from påbörjad, väskan skriker tom sånär som på de femtioelva dun som troligen aldrig kommer att ge upp sitt nyerövrade område utan kamp.
(Nu borrar de utav bara curse curse här på jobbet och då min hårdag blev överraskande bra vägrar jag hörselskydd. Ni kan ju tänka er hur det hade sett ut. Slitna träningsoverallsbyxor, nopprig fleecetröja och så hörselskydd på det.
I believe in miracles, where you froom you sexy thing, sexy thing.)
Hur som, så kommer vi alltså att eksorteras av tre unga herrar ytterligare en gång, vilket Anna och jag tackar och bockar för. NFN kommer att göra allt i sin makt för att skydda oss från backmongonas attacker. Det är i alla fall vad som förväntas, sedan råkar jag vet att vissa brister i engagemang återfinns hos några delar av sällskapet.
Efter mycket fjäsk har vi fått tillåtelse att ta med bordshockeyspelet ned, den traditionella turneringen kan alltså återupptas. Dags att köpa på sig obscena mängder turkisk peppar alltså, det är något med puckar som lockar städerskor att begå kriminella handlingar.
Började för knappa timmen sedan, och jag har alltså lyckats undgå allt vad jobb heter. Tittade lite på rullarna beordrade dem att gå och lägga sig i sina rätta fack och var hyfsat nöjd med mig själv. Flitens lampa lyser ständigt över rumslagret. Har även hittat ett secret hide out, något som jag önskar att jag kunde delge er, men jag tror det skulle förringa syftet rätt hänsynslöst.
***
Var lugna, jag kommer att göra mitt yttersta för att alla här hemma skall få så stor dos av avundsjuka som möjligt. Du vet att du kommer att sakna mig käre läsare.
Torrt.
Ni har väntat och more importantly jag har väntat, stunden är kommen, dagens (egentligen tisdagens, men tekniken och jitterbugg ni vet) goda presenteras nedan!
Drum roll.
Inte nog med att herr och fru Designer/Uppfinnare/Upphovsmakare/Inspiratör/Allmänt gett skärbrädan (för så simpelt är det) benämningen slaktarblock. Vad är då ett slaktarblock? Vad skiljer slaktarblocket från de andra skärbrädorna? Har vi stött på IKEA:s Ferdinand bland tjurarna?
Genast lamslås man av tanken: Spår av vadå?! Jag får inte bara bra associationer.
Kapet för äventyret blev som känt tre kokböcker, men inte vilka kokböcker som helst utan pedagogiska kokböcker.
Vi talar om chili, torkad chili, chili på burk, chili på flaska. Inte nog med denna uttömande information och chili i alla dess former, de förtydligar det hela med bilder samt bildtexter.
Exempel 1: Bild på färsk chili, strax under bilden står det just; färsk chili.
Exempel 2: En salig blandning information, naturligtvis med bilder. Kombinationen kan se ut som följande; koriander, tonfisk på burk, vitlök och japansk kockkniv. (Ett litet wild card den sista där faktiskt)
Håll koll på mittenboken, den innehåller helfestliga saker som överkokt pasta med ädelost.
IKEA, oh heaven.
Drum roll.
Inte nog med att herr och fru Designer/Uppfinnare/Upphovsmakare/Inspiratör/Allmänt gett skärbrädan (för så simpelt är det) benämningen slaktarblock. Vad är då ett slaktarblock? Vad skiljer slaktarblocket från de andra skärbrädorna? Har vi stött på IKEA:s Ferdinand bland tjurarna?
SPÅR.
Genast lamslås man av tanken: Spår av vadå?! Jag får inte bara bra associationer.
Kapet för äventyret blev som känt tre kokböcker, men inte vilka kokböcker som helst utan pedagogiska kokböcker.
Vi talar om chili, torkad chili, chili på burk, chili på flaska. Inte nog med denna uttömande information och chili i alla dess former, de förtydligar det hela med bilder samt bildtexter.
Exempel 1: Bild på färsk chili, strax under bilden står det just; färsk chili.
Exempel 2: En salig blandning information, naturligtvis med bilder. Kombinationen kan se ut som följande; koriander, tonfisk på burk, vitlök och japansk kockkniv. (Ett litet wild card den sista där faktiskt)
Håll koll på mittenboken, den innehåller helfestliga saker som överkokt pasta med ädelost.
IKEA, oh heaven.
Råd & Rön
För er som inte riktigt var i stånd till att inse det roliga i 1kg mjöl föreslår jag en tripp förbi Youtube. Där kan man snappa upp det senaste om det senaste, ja faktiskt det som senast var senast och kanske till och med något som är ännu senare eller rent av så sent att det inte ens kommit.
Genom blänande planering och strukturering redan under gårdagen gavs en liten premie, i form av sovmorgon, ut idag. Lustigt det där, jag som ändå är tysk ut i fingerspetsarna (nej, verkligen, bokstavligt talat, troligen enda stället som är närmare tyskt) lyckas alltså inte ens att genomföra min briljanta plan.
06:42 - Plåster på väggen, No Stress, jag vill inte jobba etc. etc. blickar ut över krigszonen i mitt rum. De där jävla dunen också, har väl inte gjort någon imponerande motattack, men känns som att skotta under snöfall.
06:57 - Frukosten skulle ha intagits long time ago, istället står jag och hackar äpple. Kniven gör åtskilliga försök att amputera bort tyskheten.
07:04:27 - Läser i tidningen om den fruktade Bottenfästingen (Spottus Speus). Tydligen kryper den lille rackaren runt i ansikte. Efterlämningarna (bajs) är frätande och bruna sår uppstår i ansiktet, mer kända som fräknar.
Jag är alltså oskyldig till mitt patetiska försök till Pippi look-a-like!
Marie Aune, Bandit Rock hundrafyraåtta, hon är en klippa den där.
"Mycket dimma och dis idag, dåligt sikt, men OM ni ser något får ni gärna ringa in till mig..blubb blubb"
Och så var det det där med att vara modig, satsa lite, våga lite. Jag jobbar på det, men allt ligger liksom inte riktigt på mitt fat. Klart att jag glappar lite mer än vad jag borde i vissa fall, men säg till exempel om mina hockeyskills, där är ingenting ogrundat.
Att vara fucked up är ett ypperligt sätt att hanka sig fram i vardagen, och det är extremt svårt att motstå. Charmigt, som Felix skulle ha sagt.
Denna pojk som jag får äran att glida runt i Italien med, visst, på lördag går startskottet för heavy tanning, major raggning och glassig åk. Italienare har något speciellt va, de kan stava Roma baklänges, och de kan konsten att vara sliskiga, my cup of tea. Klart, det är något med Kalles Kaviar också, men fan vad det är folk på och klämmer på den tuben då.
Det baller uhr.
Genom blänande planering och strukturering redan under gårdagen gavs en liten premie, i form av sovmorgon, ut idag. Lustigt det där, jag som ändå är tysk ut i fingerspetsarna (nej, verkligen, bokstavligt talat, troligen enda stället som är närmare tyskt) lyckas alltså inte ens att genomföra min briljanta plan.
06:42 - Plåster på väggen, No Stress, jag vill inte jobba etc. etc. blickar ut över krigszonen i mitt rum. De där jävla dunen också, har väl inte gjort någon imponerande motattack, men känns som att skotta under snöfall.
06:57 - Frukosten skulle ha intagits long time ago, istället står jag och hackar äpple. Kniven gör åtskilliga försök att amputera bort tyskheten.
07:04:27 - Läser i tidningen om den fruktade Bottenfästingen (Spottus Speus). Tydligen kryper den lille rackaren runt i ansikte. Efterlämningarna (bajs) är frätande och bruna sår uppstår i ansiktet, mer kända som fräknar.
Jag är alltså oskyldig till mitt patetiska försök till Pippi look-a-like!
Marie Aune, Bandit Rock hundrafyraåtta, hon är en klippa den där.
"Mycket dimma och dis idag, dåligt sikt, men OM ni ser något får ni gärna ringa in till mig..blubb blubb"
Och så var det det där med att vara modig, satsa lite, våga lite. Jag jobbar på det, men allt ligger liksom inte riktigt på mitt fat. Klart att jag glappar lite mer än vad jag borde i vissa fall, men säg till exempel om mina hockeyskills, där är ingenting ogrundat.
Att vara fucked up är ett ypperligt sätt att hanka sig fram i vardagen, och det är extremt svårt att motstå. Charmigt, som Felix skulle ha sagt.
Denna pojk som jag får äran att glida runt i Italien med, visst, på lördag går startskottet för heavy tanning, major raggning och glassig åk. Italienare har något speciellt va, de kan stava Roma baklänges, och de kan konsten att vara sliskiga, my cup of tea. Klart, det är något med Kalles Kaviar också, men fan vad det är folk på och klämmer på den tuben då.
Det baller uhr.
Schmart.
Det var inte annat än att man satt som ett blött klistermärke, alternativt en perfekt kokad pastaslinga, på väggen när No Stress drog igång som alarmsignal imorse. Genidrag rakt igenom och jag steg gladeligen upp, började kvittrade och släntrade ned till köket för att rodda ihop lunchen.
Fiskbullar. Vad i hela Härjedalen hände där? Vem äter fiskbullar?
För att bibehålla den positiva atmosfär som infunnit sig spelades även No Stress på repeat hela färden till Borås, staden som Gud inte bara glömt, utan faktiskt medvetet skiter i. Vi hade även inslag av De rullande stenarna, Axl fick dra av Live and let die med en härligt rå ton och naturligtvis allas vår flöjtiga trafikpolis Marie Aune. Spån!
Inte bara det att No Stress numera huserar i mitt tekniska minimonster, även Diana Ross och puddingarna the Supremes har tagit plats med sin dänga I´m coming out. En riktigt rivig historia, kanske hade man önskat sig lite mer text än I´m coming out, som bara sjungs två tre gånger, men man kan inte få allt man önskar sig. Klart budskap i alla fall. Konkurrensen är stenhård, Smokeys Alice ligger fortarande och gnider på första platsen, den är ju after ski och after ski är kungligt. Vi lyckades plåga de flesta på bussen från Dorfgastein med denna låt och det är därför MONGO ska in på vågrätt 18.
Ett kilo mjöl för bövelen!
Fiskbullar. Vad i hela Härjedalen hände där? Vem äter fiskbullar?
För att bibehålla den positiva atmosfär som infunnit sig spelades även No Stress på repeat hela färden till Borås, staden som Gud inte bara glömt, utan faktiskt medvetet skiter i. Vi hade även inslag av De rullande stenarna, Axl fick dra av Live and let die med en härligt rå ton och naturligtvis allas vår flöjtiga trafikpolis Marie Aune. Spån!
Inte bara det att No Stress numera huserar i mitt tekniska minimonster, även Diana Ross och puddingarna the Supremes har tagit plats med sin dänga I´m coming out. En riktigt rivig historia, kanske hade man önskat sig lite mer text än I´m coming out, som bara sjungs två tre gånger, men man kan inte få allt man önskar sig. Klart budskap i alla fall. Konkurrensen är stenhård, Smokeys Alice ligger fortarande och gnider på första platsen, den är ju after ski och after ski är kungligt. Vi lyckades plåga de flesta på bussen från Dorfgastein med denna låt och det är därför MONGO ska in på vågrätt 18.
Ett kilo mjöl för bövelen!
I wish I was made in Sweden
Tisdag, ledig dag, bra dag, seg dag, tills...
Promenad var planerat, men flickan, klart att vi ska till IKEA. Sponsra Kamprad så att de förslår, den gnedne lille gubben sitter redan och ruvar på x antal miljonslantar, men hey, låt om oss spendera.
IKEA, ett sådant ställe, jag blir alldeles rusig av blotta tanken! Man kan bo där, man kan äta där (Pernilla hävdar att laxen är jättegod, trots att jag syftade på att de säljer mat lite hippt som happt inne i butiken) och man kan hitta inspiration. Vi blev så sjukligt inspirerade att vi glömde tid och rum samt allt vad vi egentligen kom för att inhandla.
Låt mig omformulera mig; samt allt vad Pernilla kom för att inhandla, som dessutom stod skrivet på en lapp undertecknad hennes mor. Ingenting var alltså lämnat åt slumpen, men fokuset på den tjejen är ju diskutabelt.
Kan ni fatta att brevid lampan Ivar så står där ett mörkrost bryggkaffe på ett kilo, placeringen våldför sig på alla logikens regler, men ännu har vi inte nått botten. Tyvärr så har blogg.se fått sig en släng av mongolism och kan därför inte mottaga mina bildern, annars hade ni fått se mina fynd från besöket. Vänner, jag ger er inte en utan tre kokböcker!
Aaaahaa!
Inte nog med att jag blev hög på IKEAS äckligt käcka, vi-kan-knö-in-hur-mycket-funktionella-möbler-som-helst-på-bara-24 kvm, jag blev även ilurad en morotskaka (för den är ju nyttig) och eine Tasse Te. (ETT) En strålande afton alltså, allt som allt.
Lustigt, jobbet var en ökenvandring, där dagens bästa var när vi bytte färg på bandet i band maskinen. Nu kör vi svart, lite mörkt lite dystert men mycket sexigare. Tänk er en kartong fylld med rullar, omsvept med de bästa svarta plastband there is på marknaden, den lilla svarta har fått en ny betydelse.
***
Du har lovat mig en play date på IKEA!
Det tyska vinterkriget.
Jadå, finnarna må påstå att det var deras krig, well, see if I care. Hemma har vi en helt annan situation. Allt är tillåtet i krig och kärlek. Varför ska jag borsta tänderna om inte du gör det? Nej, nu förlorade jag diskussionen, men då byter vi helt och hållet riktning och nu är det du som bär upp dina kläder på övervåningen. Argh, splatter, splash, gurgel.
Who´s your daddy now?!
(Lite fel subjekt här kanske, åsyftar den lite mer feminina formen av päronskap, men uttrycket blir så andefattigt då)
Skulle varit på 20års-kalas i fredags, trodde jag, visade sig dock att jag tagit fel månad, lättare hänt än vad man tror. Egentligen är det ju lättare att ta fel på månad än på dag, jag menar, 28 januari 28 februari, mars april, ni greppar. 28 som 28, same same.
[schugouh outah]
Istället förkovrade vi oss med allmänbildningens nav, Oldsberg med flera. Kan ha varit årets uppställning, vi snackar Peter Apelgren/Fredrik Lindström vs. Filip o Fredrik. Det torde vara omöjligt att knäcka dessa killars smilbandstöjande kommentarer, men så sitter hon där, uppburrad i hörnet av soffan. Modern.
-Vi söker här en svensk tonsättare som blahablaha...(Oldsberg)
-Marianne, vad heter han den där du vet., bla bla...(Far)
-Sebelius.(Mor)
-Nej, han är ju finne! (Far)
-Runeberg. (Mor)
-Nej, han är ju finne och författare! (Far)
Fredagar på en höft sisådär runt 20.34snåret Casa Fredborg, learn to love it.
Toffel toffel toffel.
Who´s your daddy now?!
(Lite fel subjekt här kanske, åsyftar den lite mer feminina formen av päronskap, men uttrycket blir så andefattigt då)
Skulle varit på 20års-kalas i fredags, trodde jag, visade sig dock att jag tagit fel månad, lättare hänt än vad man tror. Egentligen är det ju lättare att ta fel på månad än på dag, jag menar, 28 januari 28 februari, mars april, ni greppar. 28 som 28, same same.
[schugouh outah]
Istället förkovrade vi oss med allmänbildningens nav, Oldsberg med flera. Kan ha varit årets uppställning, vi snackar Peter Apelgren/Fredrik Lindström vs. Filip o Fredrik. Det torde vara omöjligt att knäcka dessa killars smilbandstöjande kommentarer, men så sitter hon där, uppburrad i hörnet av soffan. Modern.
-Vi söker här en svensk tonsättare som blahablaha...(Oldsberg)
-Marianne, vad heter han den där du vet., bla bla...(Far)
-Sebelius.(Mor)
-Nej, han är ju finne! (Far)
-Runeberg. (Mor)
-Nej, han är ju finne och författare! (Far)
Fredagar på en höft sisådär runt 20.34snåret Casa Fredborg, learn to love it.
Toffel toffel toffel.
Why don´t you go to hell?
-Oh, sure, I have a condo there.
Ända sedan Bad Gastein har jag varit ett enda stort fuck up. Börjar bli aningen tröttsamt. Tanken var att bibehålla hedern, den skopa coolhet som inte är raserad och det andra, öhm, what´s her face. Ah, never mind.
Men (oh heliga men)
Jag kan bara inte, kan inte bara lulla omkring. Att vänta leder ju verkligen ingenstans. Pick me.
Det som håller tillbaka längtan, gör så för att längtan är svag nog att återhållas.
Bollen till pucken
o pucken till klubban
o klubban till icing
o icing till isen
o isen till hästen
o hästen till råttan
o råttan på repet
o repet på grisen
o grisen gör en strut, HEJ!
Ända sedan Bad Gastein har jag varit ett enda stort fuck up. Börjar bli aningen tröttsamt. Tanken var att bibehålla hedern, den skopa coolhet som inte är raserad och det andra, öhm, what´s her face. Ah, never mind.
Men (oh heliga men)
Jag kan bara inte, kan inte bara lulla omkring. Att vänta leder ju verkligen ingenstans. Pick me.
Det som håller tillbaka längtan, gör så för att längtan är svag nog att återhållas.
Bollen till pucken
o pucken till klubban
o klubban till icing
o icing till isen
o isen till hästen
o hästen till råttan
o råttan på repet
o repet på grisen
o grisen gör en strut, HEJ!
Grej of the day.
Second place är sååå first loser.
Det är inte för inte vi tar den i tvåan.
Lägg ned, lägg på, lägg av, lägg ut. Utlägg.
Ice baby Ice baby, humdrumdidrum, klurig text på den där. Just nu sitter massorna hemma i stugorna och väntar på något smaskigt skvaller att sätta tänderna i. Vad har vi att erbjuda just idag? Får jag rekommendera dagens zombie? En tonårstjej med extra allt? Eller vill ni hellre läsa om det där djupa, mystiska, ingen-förstår-sig-på-mig-dravlet?
Gårdagens komplimang löd (och de haglade verkligen in..):
-Ulle, din röst låter nästan lite sexig nu. Ja, alltså, den har blivit lite..hum.,
-Sexigare?
-Mystisk.
Vi har ju alla vårt sätt att tacka för oss. Någon roffar åt sig micken och säger; Nej, allihopa, nu kan ni börja deppa för nu går jag. En annan glider sakta med säkert bort, nästan omärkbart. Jag är lite mer; a short drop with a sudden stop.
Annars är jag rätt dålig på hej då-delen, brukar sluta i kvävda tårar och allmänt hulkande.
Jag ska nog sluta säga hej då.
Där har vi det! Jag ska en gång för alla bara ta mig dit jag verkligen vill vara och stanna där, det måste ju fungera?
Iår fyller flickan 20 år, Dylan hade skapat storverk när han gick i kvar i Kindergarten. Nej, men alltså, jag känner mig ändå i fas med vad som ändå ska ha hunnits med. Måste säga att det känns förjävla bra.
Att Linda Rosing gått och blivit 35 är ju helt obegripligt, när tusan blev hon det? Hur blev hon det? Är inte hon en sådan person som ständigt är 25? Hur som så är ju 35 något att fira naturligtvis och vad passar då bättre än en brösttårta?
"Det är ju lite jag"
Jotack, härligt att du bjuder på dig, fem poäng.
En reality check hade ju suttit fint, är det helt okej att kräva information från vem som helst?
Gårdagens komplimang löd (och de haglade verkligen in..):
-Ulle, din röst låter nästan lite sexig nu. Ja, alltså, den har blivit lite..hum.,
-Sexigare?
-Mystisk.
Vi har ju alla vårt sätt att tacka för oss. Någon roffar åt sig micken och säger; Nej, allihopa, nu kan ni börja deppa för nu går jag. En annan glider sakta med säkert bort, nästan omärkbart. Jag är lite mer; a short drop with a sudden stop.
Annars är jag rätt dålig på hej då-delen, brukar sluta i kvävda tårar och allmänt hulkande.
Jag ska nog sluta säga hej då.
Där har vi det! Jag ska en gång för alla bara ta mig dit jag verkligen vill vara och stanna där, det måste ju fungera?
Iår fyller flickan 20 år, Dylan hade skapat storverk när han gick i kvar i Kindergarten. Nej, men alltså, jag känner mig ändå i fas med vad som ändå ska ha hunnits med. Måste säga att det känns förjävla bra.
Att Linda Rosing gått och blivit 35 är ju helt obegripligt, när tusan blev hon det? Hur blev hon det? Är inte hon en sådan person som ständigt är 25? Hur som så är ju 35 något att fira naturligtvis och vad passar då bättre än en brösttårta?
"Det är ju lite jag"
Jotack, härligt att du bjuder på dig, fem poäng.
En reality check hade ju suttit fint, är det helt okej att kräva information från vem som helst?
Oh-a Bad Gastein.
I said oh-a Bad Gastein. Skaplig upplevelse som närmast kan beskrivas som; jag vägrar åka hem. Galet sorgligt med sista åket, sista friterade maten, soppan utan smak och det konstanta öldrickandet.
Men, man märker att man är hemma när morötterna flödar och teet har smak igen. Det är rätt skönt det med.
Läget är lite;
I´ve had wasabi where no woman should ever have wasabi.
Mycket av allt. Om jag kunde ger en gnutta, ett litet uns av hur bra det var, förbered er då på en riktigt bra vecka. Själv tänker jag leva på detta i cirkus två veckor, för sedan drar vi ju iväg igen. Viva Italia!
Nu är man dock så trött att ingenting riktigt går ihop, mentalt är man kvar i Bad Gastein, så skrämselhickan kommer nog först imorgon, beware!
Men, man märker att man är hemma när morötterna flödar och teet har smak igen. Det är rätt skönt det med.
Läget är lite;
I´ve had wasabi where no woman should ever have wasabi.
Mycket av allt. Om jag kunde ger en gnutta, ett litet uns av hur bra det var, förbered er då på en riktigt bra vecka. Själv tänker jag leva på detta i cirkus två veckor, för sedan drar vi ju iväg igen. Viva Italia!
Nu är man dock så trött att ingenting riktigt går ihop, mentalt är man kvar i Bad Gastein, så skrämselhickan kommer nog först imorgon, beware!
(O/Ö)känd radiokanal.
Frekvensen är bortom min vetskap, men jag passar in bra på deras slogan "...med det bästa från igår".
Ryktet säger att jag ska åka iväg på fredag och ämnar icke att vara hemma förrän söndag, kanske en dag senare än förutspått men never the less. Jag laddar. Jag har pre-packat dvs. vänt på sakerna som legat kvar i väskan sedan Trysil.
Apropå Trysil, kul att ni frågade, och ja, det var hur bra som helst. Jag kommer till och med trotsa mina regler för er skull, bildkavalkad coming up. Varför gör hon inte som alla andra får, skapar ett facebookalbum? Bra fråga. Min teaser i vardagen.
Kan vara årets bild, redan. Se på min tjocka dvärg till bror. Priceless.
I övrigt ser ni två lagom morgonpigga päron, Ulrika i extas(?), Sir Dog, Himlen för norrmän vulgo för andra dödliga, the holy tea moment, stor giraff med stort suspekt hål, Ulle irrar.
Ryktet säger att jag ska åka iväg på fredag och ämnar icke att vara hemma förrän söndag, kanske en dag senare än förutspått men never the less. Jag laddar. Jag har pre-packat dvs. vänt på sakerna som legat kvar i väskan sedan Trysil.
Apropå Trysil, kul att ni frågade, och ja, det var hur bra som helst. Jag kommer till och med trotsa mina regler för er skull, bildkavalkad coming up. Varför gör hon inte som alla andra får, skapar ett facebookalbum? Bra fråga. Min teaser i vardagen.
Kan vara årets bild, redan. Se på min tjocka dvärg till bror. Priceless.
I övrigt ser ni två lagom morgonpigga päron, Ulrika i extas(?), Sir Dog, Himlen för norrmän vulgo för andra dödliga, the holy tea moment, stor giraff med stort suspekt hål, Ulle irrar.
