Very well.
What if leaving is a loving thing?
Fritt fall.
Snöfall på morgonen. Det är då jag bara vill vira in mig i mitt täcke och skrida ned till vardagsrummet för att inta position; burr. Men nej, jag åker väl och packar tapeter i åtta timmar istället. Ser dock fortfarande snöfallet som en gåva till mig och ett bevis på att karman kanske inte är så dålig ändå, trots den otroliga besvikelse som överröste mig igår. Finns få saker som verkligen når mig, det är en utav dem.
Jag är känslig för misslyckande.
Men!
Fri tandvård i två år till (!), den satt ju som ett smäck, rund kloss i runt hål etc etc.
Bara 40 minuter kvar nu som Perris skulle ha sagt.
Karma
Mikaela har en tveksam relation till sin farmor förvisso.
Gårdagens hån kan därför ha lett till denna morgons niederlage. Vänner, vi snackar inte bara klassikern att försova sig, vi talar även om en tallrik fil (med intentionerna att imundiga detta i bilen), en isfläck och brådis. Jag tror ni är med på vad jag menar och vips så låg jag där på marken, kvidandes med fil över hela mig och bara kände att: "Fan, vad det är gött att vara hemma..."
Trysil var.
Fotograf: Marodören aka Mats F.
Älska hetsen!
För vem hade egentligen roligast på nyår?
Tävlingen pågår fram i mars, då kanske man borde se sig om efter andra event.
Åh, till mig?
Förbanna mass-smsen.
Nästa år, skicka inget, eller vänta, är det en bekräftelse på att jag står kvar i din telefonbok?
I´m touched.
Det är ett nytt år nu, och det lär troligen inte komma några mål, löften eller förutsägelser heller. Det är ju bara Ulrika när allt kommer omkring.
Är det bara tolvslaget som räknas eller är det hela dagen? Jag vill hävda att hela dagen får gå som måttstock för hur året kommer att bli. Smashing pretty much covers it.
Snuddar veckan
Årets jul, vilket otrolig sörja.
Julklapparna dock, vilka guldkorn som kommer att underlätta min vardag!
Jag ger er;
Björn Hellbergs (senaste?) bok - signerad! Avsändare: Min eviga vän Anna, briljant kvinna den där.
En boxningssäck, ännu ej inhandlad men kommer att införskaffas fortare än kvickt. Avsändare: Moi. Jag vet vad jag behöver.
Ansiktsbehandling, en svårttolkad jäkel, vet inte riktigt vad tomten vill ha sagt. Avsändare: Jax med löss.
U2-biografin, aningen självskriven i årets julklapsskörd. Avsändare: Bono flankerad av Mamma.
Plattång som får plats i handflatan(!) vilket är sjukligt passande nu när Bad Gastein närmar sig OCH
resväskan tvingar en till eftertanke.
Ooh, spendera mera, glöm allt vad kärlek och värme är! Låt det istället symboliseras av presentpapper i drivor!
Yäy.
***
Jag är sjuk i huvudet.
1 miljon
Att en miljon människor kan vara så avtändande. Nu sitter jag här och äter utav morgondagens matssäck istället. Just nu känns det som en bra idé. Fråga mig igen om tio minuter, eller så gör ni inte det.
Nej, men måndag, absolut, då löser jag det sista.
Akuten för att fixa julstämingen får bli Liseberg i afton och möjligheterna är riktigt goda för att lösa min julsvacka.
Linn, femkronor och chokladhjul. Finanskris, vad är det?
Spendera mera!
Marvelous.
Texten är bortskavd.
Lindan glappar.
Knoppen är lös.
Ulrika satsar mot 2009.
Julskum.
Suck.
Där hade ni mitt bidrag till världen, mycket nöje.
***
Vad fan är julskum?
Nyhetssvepet
Jag vet inte om det är yoghurtgodiset, eller att mitt begär, för de små fiskpinnarna utan vettigt innehåll, stillats, men plötsligt blev dagen så mycket bättre. För övrigt så var fiskpinnarna inte ens i närheten av så "goda" som jag kommer ihåg dem och lär därför bli kvar tills nästa avfrostning av frysen om en sisådär 20 år.
Hela världens lille joker - W Bush, har åter hamnat på löpsedlarna och även han bidrar alltså till mitt uppåttjack.
Killen har ju för tusan blivit attackerad av skobombaren. Har vi riktigt tur finns klippet redan ute i femtioelva olika versioner på youtube. Min röst ligger på klippet med Katie Perrys "hit" I kissed a girl som bakgrundssurr.
Följande har alltså hänt:
Bush åker på avskedsturné i de länder där han har varit och haft lekstuga, håller en presskonferens för att förtydliga ännu en gång att "We come in peace" och att han är en vän. (Klyschan; vem behöver fiender med vänner som honom, comes to mind) I publiken sitter en irakisk journalist med en otrolig framförhållning, för tydligen hade han planerat dettta hemska övergrepp i flera månader. Lönt. Där hade journalisten suttit och gnidit pjucksen varma och svettiga för att sedan med ett riktigt grabbatag hivat iväg ena skon mot Buskmannen.
"Det här är en avskedskyss, din hund"
Lagom anstötligt kan tyckas, men tydligen så är det det värsta sättet att förolämpa någon inom arabisk kultur.
Hundar och sulor. Därför ska killen ha en eloge att han knöt ihop säcken så bra...
I min, och min fars, drömvärld hade nu Bush funnit sig och replikerat med något roligt. Vi lade fram följande förslag:
- Bush hade klistrat skon på ett hånfullt sätt och frågat efter en 43:a.
- Bush hade sagt att brun inte var hans färg.
- Bush hade undrat om det fanns ett par mockaloafers.
- Tillkommer skatt?
- Stödstrumpor?
- Presentkartong?
Jag undrar om presidenten har såpass mycket distans till detta att han faktiskt kan skratta åt det. Killen kastar en sko på honom, min spontana reaktion är; now what?
Bush respons blev: "Jag vet inte vad killen sade, men jag såg hans sula."
Den fungerar, inte riktigt lika roligt som mina förslag, men klart godkänd.
Journalisten har även förärats med en libysk utmärkelse för sitt mod. Hjärtliga gratulationer.
***
Lycka kanske bara är något vi kan jaga, men aldrig få. Borde man då uppskatta jakten?
Heads up
"Det är inte lika lätt att vara såld på någon som inte går att nå."
Det måste nog vara en utav de värsta känslorna. Till och med den värsta. Att inse att man inte ens är i samma område vad gäller känslor.
Mitt hjärta.
-Ja tack, var det bra så?
Det finns stunder då man önskar att sina närmaste bara kunde försvinna så att man slapp önska att de var här.
Det borde inte vara så svårt, men man fälls så lätt.
Tusan, jag snubblade på mig själv igår och vred om knäet -igen, ingenting som jag begär att någon annan ska göra för mig, men är inte det aningen patetiskt? Om ingen annan faller för en får man göra det själv? Om man skulle slå till på en skopa narcissism.
För lite sömn och ett regnigt Borås får fram det bästa i mig.
***
Tråkigt nu med att alla bra TV-program slutar såhär inför jul. Allt man får se på TV är gamla repriser, vilket är förjävligt, och dessutom tvingas man se på när de slaktar Jesus på korset.
- Är det inte nu han föds?
Råa människor, det är råa människor som slaktar honom, vänta bara.
Vita lögner var bra, alltid något nytt där, Skilda Världar tappade på slutet och i Tre Kronor söp de för mycket.
Matti önskar God Jul.
Undersökning (subst. obest. form sing.)
Tänk vad stress kan göra med en och jag är inte ens stressad själv. Det räcker att jag bara befinner mig i en stresshärjad omgivning för att det ska slå fnurr på nervtrådarna, känslig? Inte då.
Jag gillar luskare, de är fina människor som bara har en enda önskan i livet; onödigt vetande. Det finns naturligtvis luskare som sovrar lite som inte hoppar i första bästa säng så att säga. Det är en sådan enorm bjudning att tala lusk med mig, jag blir bara så härligt upprymd, lättförtjänt om något.
Wikipedia, vilket skyffe! Otroligt vad mycket bra skräp det finns på den sidan. Jag skulle vilja få igång en diskussion gällande jordens sju underverk. Jag kan tycka att det är dags att uppdatera listan, let´s face it, det är 2000-talet. In med Youtube, Google och Wikipedia och ut med fyrtornet på Faros och Babylons hängande trädgårdar. Kolossen på Rhodos hänger också löst. Ett alternativ är annars att bara lägga till våra tre internetjättar, vore inte det helfestligt? Ett knippe stenras, lite grekkör och cyberspace x3!
Vad Wikipedia också kan bistå med är lite lättsam etymologi, något som jag finner skrämmande intressant, men framför allt något som kommer att säkra mina Rappakalja segrar. Läran om ordens ursprung alltså, http://www.wikipedia.se/, och upp kommer en härledning av ordet bäver. Bäver!? Ett sådant skämt.
I min jakt på lite mer djupgående kunskaper googlade jag etymologisk ordbok och får en uppsjö av olika sidor. Projekt Runeberg kändes förtroendeingivande direkt. Elof Hellberg är författaren, så vad kan gå fel? Allt bevisligen, det är hemsidor som dessa som skickar folk till dårhuset. Jag måste nästan länka, ni får naturligtvis skapa er egen uppfattning, men ni som kommer ut perfectly healthy, berätta gärna hur! http://www.runeberg.org/svetym/
---
Har blivit befordrad på jobbet - exportansvarig. A-ha!
Arbetsuppgifterna ser ut som följer;
- Öppna aftonbladet.se
- Läs senaste nytt från Klick!-sidorna
- Läs alla goda julrecept
- Skicka konstiga tapeter till japaner
- Stäng aftonbladet.se
- Gå hem
Balders dragbacke framstår som smått patetisk jämfört med min utvecklingskurva.
Har även drabbats av en grav craving för fiskpinnar. Ni vet de där små, Findus tror jag bestämt, som egentligen inte innehåller ett nyttigt ämne alls. Tusan också, var är trangaköket när man behöver det?
Russia is a coming people.
Sömn köpes!
Det är att genomlida en nobelpristagares tacktal eller att ta sitt liv och det är ett svårt val.
Få saker får mig att vilja pilla navelludd så som en dålig talare. Den otroliga öknen som breder ut sig när man inser att denna människan är helt humorbefriad, har noll kontakt med publiken och har knappt stönat sig igenom halva talet.
Tack. Så simpelt, snabbt och lätt, ingen förstår ju ändå vad gubbarna talar om, det är ju därför de vunnit. Precis samma fenomen gäller franska filmer; de får alltid bra kritik för att ingen orkar försöka sig på att förstå vad de säger.
Radion skänker mig en hel del nöje under dagarna faktiskt då det är den huvudsakliga sysslan på mitt jobb. P3 går varmt dagarna i ända. Femton rapp med niosvansade katten om man ens närman sig Mix Megapols frekvens och Bandit ska vi inte ens tala om, för den har de tydligen inte i Borås...
Guvenören i Illinois har återigen bevisat att USA är en står påse nötter. Denne politiker försökte sälja den senatorplats som Obama nu lämnar efter sig. Han försöker alltså ta betalt för att fylla upp platsen efter den nyblivna presidenten. Då känner jag genast, hur dum får man bli? Hur kommer man på något sådant? Och vad är det för idiot som skulle nappa på något sådant? Mörkrädd, mörkrädd är vad man blir.
Jag själv ligger lite risigt till, sitter här med handen i kakburken, efter att ha ätit tre tallrikar fil. Säger inte att jag är perfekt på något sätt, men jag är ett ess på att klaga så det är något jag kommer att fortsätta med. Blir bara så underbart förbluffad av vilka människor det finns. "Ständigt denna förvåning", hur kan jag med egentligen?
Nu var tanken att jag skulle ta igen lite sömn, det gick sådär bra som bara ett sådant upptåg kan göra.
För mig, till mig, åt mig.
Bara till mig, en present till mig. Små små flingor, hum di dum, unika delar i det stora skaparverket. Ingen är den andra lik. Bitar av planen. Singla singla liten flinga, ned mot marken. La la la, splatter. Splash. Landar på ett finger och är borta för alltid. Ödets nyck.
Annars önskar jag mig en get i julklapp, en get som ska bo i Ghana. En Ghansk/Ghanig (?) get, eller egentligen ligger inte prioriteingen på att den just ska vara ghansk (?) men den måste bo där, annars är det inte mycket med det. Fräck tanke, jag har en get i Ghana. Si där ja.
Flingor gör mig lycklig och smått galen.
Dos and don´ts, pros and cons.
Nobeldagen idag, borde man vara mer pepp än vad man är?
Kan min svala inställning ha något att göra med att jag inte är inbjuden till ankpaté, snigelrullader, rådjurssadel på savoykålsbädd med en bris av tranbärsvinäger. Icke att förglömma skogsbärssymfonin, en kompott så himmelsk att gomspelet dansar. Finns det något samband what so ever?
Ska tala om för er att jag har absolut nollkoll på Nobelpriset (fortfarande stor bokstav, egennamn eller?). Jag känner att merparten utav kategorierna inte är my cup of tea. Fysik, kemi, medicin är något som ligger skrämmande nära hjärtat till någon annan jag känner lite flyktigt...
Därmed inte sagt att hon sitter som ett plåster på TV:n, men sannolikheten är definitivt större.
Koka kaffe koka kaffe koka kaffe.
Som stor vetenskapsman, eller som står man/kvinna av något slag, måste man vara aningen rubbad för att lyckas. Alfred var påtagligt förvirrad, han förespråkade fred men tillverkade sprängämnen.
Vilket för oss snabbt in på nästa ämne: motsägelsefullhet.
Är det ett korrekt ord, eller har vi stött på ett utav de värsta hemmabyggen någon någonsin kommer att behöva ögna igenom? Cyberspace gör tummen upp för motsägelsefullhet, tydligen helt legitimt.
På Spåret vill förnya, locka annan publik (Mission Impossible comes to mind) och få en ny tvist på programmet. Ut med 2/3 av Triple & Touch och in med nya heta artister. Ingen mindre än
Emrik Larsson gästade häromsistens, vem fan är Emrik Larsson?!
Klämde sönder mitt frukostägg igår, blev så urbota arg för att det var så förbannat svårskalat och vänner, mirakelkuren är här. Trötta och gråa vinterhänder? Brustet hjärta, ja kanske till och med lite frissigt hår? Hörde jag vintern yla utanför husknuten? Pröva att klämma sönder ett ägg i din hand och låt gulans överdrivet nyttiga ämnen hela dig. Din världsbild kommer aldrig se ut som förr. Jäklar vad arg jag var.
Back on track nu vänner, ska aldrig lämna er igen, eller mig själv, eller ja, ni är med mig.
Can´t help but noticing the timing.
Viva la Weekend.
Love.
Men men men men.
----
Det är inte utan att man får sig en släng utav MS bara man går utanför dörren, kylan är minst sagt påtaglig. Desto större anledning för mig att få se ut som en mumie, alltid uppskattat. Håvade hem ett knäckäpple, någon skum jordgubbschoklad och en skrutten jultomtenalle genom mumieoutfiten. Eller ja, knäckäpplet var faktiskt välförtjänt, ren och skär utklassning naturligtvis. Min motståndare var, om ni ursäktar vitsandet, under isen. Någonting säger mig att han kommer igen, eller försöker komma igen, alltid välkommet.
---
Sedan när blev ABBA inte längre oskyldiga?
---
High on life, very tacky, men I just don´t care som det för övrigt står på min omåttligt fräcka punk-klubba.
Taffligt försök till bloggande, fingrarna är som ett knippe frysta fiskpinnar, ljusspelet på konstmuséet var skandalöst dåligt och det ska visas varje kvart för förvirrade turister?
Kvällens behållning: U23D med min invigde U2-vänliga vän Juliet. Sweet. Ett par suspekta brillor på det och vi är hemma. Njutning.
Imorgon är det match, jag laddar upp med feber och förkylning.
Tjo o tjim.
Konkurrens
Bono har fått konkurrens, han har väl egentligen alltid haft det, men det är mer påtagligt nu.
Har alltid påstått att han kan lösa allt och det som han inte kan lösa, det ska inte lösas.
Vänner, jag ger er snö. Svårslaget! Var skrämmande nära botten imorse, men så kom snön och a moment of clarity.
Vad tänkte jag?
Please forgive me.
***
Obs! Detta kan må ha gett falska förhoppningar om mer frekvent publicering, men nej, få inga idéer.
Det är vitt.
Ignorence is bliss.
Jag har bara tappat lusten tillfälligt, och för att denna blogg inte ska bli ännu en tacos-blogg pausar jag en stund.
Förvånar väl ingen egentligen, ni har haft det på känn, jag vet ju det.
Känner inte riktigt att detta är ett genidrag nu när jag siktar på att bli Attityds nya mästerbloggare, men man får offra lite här i livet.
Det känns att man lever, och det ska man vara tacksam för?
Förvänta er inga stordåd, men ni vet ju hur jag gillar fenomensituationen, så jag lär väl vara tillbaka tillräckligt snabbt för att ha förringat hela syftet med en paus. Hatar pauser egentligen, får folk att försvinna.
***
Med snöflingorna på benet får jag ännu mer dragkraft att åka härifrån.
Det finns bra dagar och så finns det otroligt, extremt, superlativ superlativ superlativ bra dagar, de är från Alperna.
Gone away are the golden days, just a page in my diary.
So long.
Diagnosticera mera
Vad är då värst? Att ha insikt om att man gjort något fel, men sedan inte gör någonting åt det, eller att inte ha någon som helst känsla för det och därav inte ha vetskapen om att något skulle behöva göras? Lite hugget som stucket, hackat som malet?
Under mina glansdagar, någonstans vid nio års ålder, fick jag för mig att jag skulle vägra kolla på nyheterna. Det var inte så att jag slaviskt följt de innan, men nu skulle jag helt avsäga mig Lars Adaktusson och Claes Elfsberg, ja till och med Bengan Magnusson fick stryka med. Tanken var att bli ännu mer spännande, snudd på omöjligt jag hör er, men tanken var från början god. Hela spektaklet gick ut på att blunda, stänga öron och andra ingångshål så får jingeln slogs på. Var man på riktigt bra humör rusade man ut från rummet. Nyheterna är dock lite lurig, det var inte sällan som man blev lurad in i att se dem, eller att de kom från ingenstans. Ni inser ju min depseration när man söker efter tix, otroligt påhittade tix, men det gjorde mig unik? Allt detta skulle i sin tur hjälpa till att förstärka bilden av mig som, då på den tiden, levnadsglad och lyckligt omedvetande flickebam. Rätt konstigt, jag gillar ju inte ens klämkäcka människor.
En annan era i mitt liv, modell korkad, inträffade några år innan. Skidresor till Österrike, bussfärd och Sällskapsresan gick varm på den dåligt placerade miniskärmarna. Ångest är en underdrift, tänk vad man blivit utsatt för som barn. För att överleva den enorma tristess som uppenbarades hade jag för år två (samma tid, samma kanal, samma resa) tagit med mig en dagstidning (smygreklam; GP), kunde jag läsa? Nej. Var tidningen helt svartvit? Ja. Gjorde det någon skillnad med tanke på alternativet? Nej. Tidningen var dessutom för bred för mig, numera är treans del i käcka tabloidformatet.
Apropå käck, är det ett - hatar att jag älskar det - ord? Lite ettanolla-läge på det ordet, antinge känner man total avsky eller så ser man det som guds gåva till människan. Undantaget som bekräftar regeln, smygdiggare - moi.
Sleep tight, något som jag borde gjort för cirkus två timmar sedan. Splendid.
Reply
Det är de små egenheterna som gör dig till dig.
***
Shakespeare kan:
Love is not love, which alters when it alteration finds.
