Poisonous - die Charmörin

Dagens upplägg: En "kort" resumé av lilla Kroatienresan, kommer att innefattas av en hel del bilder kan tänkas. Allt är relativt. Detta kommer att följas av lilla sammanfattningen av dagen på jobbet, vad jag lärt mig och vad jag har utvecklats i. Märk väl att att jag skrev har utvecklats inte om jag har utvecklats. Som lilla sprinklern på lägerelden ger jag er allmän kuriosa, mest för att det känns värt. Om tristessen, avundsjukan, äter upp er är det okej att rulla nedåt på sidan, jag tycker inte om det, men det är okej. Jag blir besviken, men det är okej.

Kroatien.

  
   
  

Då jag antar att ni, liksom jag, är mest intresserade av mig kan ni på request få ett gäng mindre smickrande bilder att gotta er åt. Eller inte då.

Annars då, så var resan som väntat kantad med lite smått och gott, jag slänger in ett liten bråk om vilken restaurang som verkade mest fördelaktig, konstiga kommentarer och frågor samt "stillsamt" kortspelande "helt" utan fusk.
Det börjar bra med att planet naturligtvis är försenat, och med detta tackar jag för mig och somnar i vänthallen på Kastrup. Väl på planet så lyckas jag peta i mig en nötblandning, se bild 1, som egentligen bestod utav kex och pumpafrön, men det stod enjoy, så då gjorde jag det. De två sista bilderna är från Brijuniöarna där Tito härjade. Enligt guideböckerna var "safarin" unexciting. Och ja, en elefantrumpa och en påfågel. När man då stiger av planet möts man dirket av medelhavsklimatet och den speciella lukten och värmeväggen. Tror nog bestämt att runt halv ett på natten då vi anlände var det minsann en 20 grader. Första smset som anländer är att Hollan är utslagna ur EM, av Ryssland. Min mor, fotbollsexperten, säger då med självklart ton och klingande engelska: "A coming people." Hela transferbussen ställde sig frågande till detta uttalande.

Vad jag märkt under resan med min mor är att hon är påträngande omtänksam. Innan hon själv ens hunnit smaka på maten så ska hon genast skövla över hälften till min tallrik. Nej tack mamma, jag vill inte smaka, smaka du själv först. "Men jag har ju smaaakat och nu vill jag dela med mig". Oh bugger. I brist på annan sysselsättning leker min mor väldigt gärna agent. Det går ut på att man avlyssnar sällskapen runt omkring och gissar nationalitet. En kväll är det vi och ett annat gäng som sitter på en avskild terass då mamma väser: "Våra grannar (nickar lätt bakåt), jag tror de är de som är med på alla elementen, om ni är med på vad jag menar (blink blink)." Vad värre är, är väl att vi faktiskt förstod. Men vi uppskattar mammas diskretion. Ei saa peittää. Elementfolk är numera synonymt med finnländare.

Onsdagen vigdes åt prepping inför tysklandsmatchen. Tur att de gick och vann. Det stor ju 1-1 till Tyskland så länge.

Nygammalt nöje upptäcktes under en smärre tystnad: "Wow jag är 42 år gammal." Kollar siffror i glasens botten. Superfun, då som nu.

Att hjorta. Det är det senaste av alla uptåg som vi kommit på under resan till Istrien. Hjortning betyder i mångt och mycket att man knör sig emellan två parter. Alltså stör och tar plats. Tänk er två hjortar som betar på liten grästuva, tänk er nu tredje hjort in emellan. Den hjortar. Min mamma kan hjorta. Den ryska tanten som la sig mitt emellan oss vid havet hon kunde hjorta, och icke att förglömma den spanske herren som slog sig ned bredvid min far på den redan förtrånga klippan. Perfecto. Dumbass.

I Trieste på vägen hem, eller ja, mot flygplatsen, där tankar man bevisligen inte efter halv nio. Trieste med omnejd var stängt stängt stängt. Aningen hetsigt i vår lilla bil som skulle krypa oss fram till aeroporton. Äta, det är väl det enda man gör i Italien.

Söndagen, anlände 04.30 på morgonen, snabbt i säng. 20.45 var det final. Mitt Deutschland skulle stå som segrare, om inte Spanien tagit despens för tjejer. Fotbollsexperten har somnat in (hon är ändå mest tysk), men vaknar till liv och utrbrister "Pussy, Possy, Pussi". Han heter Podolski.

Resans störste fuskare: Pappa. Han gör det inte ens med stil längre.

  

Missade jag något under dagens match eller var vi lika många på plan?

Intressant det där med att tanken kan betyda olika saker, och ja, jag kan själv skriva på att en töntstämpel finns att tillgå. I detta fall menar jag jag den tanken som finns i det är tanken som räknas. Rätt lustigt uttryck det där, ganska lamt om ni frågar mig, vilket ni gör då ni ändå är inne och läser mina givande inlägg. Egentligen är det ju så att jag skulle ju faktiskt, om allt skiter sig, kunna säga att jag tänkte göra det, eller att det var min plan, jag tänkte på d i g. I själva verket är det inte inom samma postadress som sanningen, men det lär du aldrig få reda på. Det var bara en liten tanke från mig idag.

En annan tanke, en god värdig ett riktigt sommarlov, var att jag skulle starta dagen med lite OTH, men nej, tydligen inte då datorn har gett upp hoppet och vägrar samarbeta med diskenheten, eller vad den nu kallas. Jag hamnade här istället, inte fy skam det heller, men jag måste erkänna att jag är förbannat trött på min tråkiga design. Vad ska man behöva göra för att få någon fräck en? Jag tänker mig lite mer snö, lite berg, lite jag.

För övrigt så ska de dit, snöflingorna ska hamna på plats, där de hör hemma - på mig. Får vänta tills sommaren gjort sitt bara, men sedan så ska de sitta där för evigt så att jag alltid bär dem med mig, känns tryggt på något sätt.

Att skapa scenarion och att drömma är något jag är utomordentlig på.

Make a wish and place it near your heart. Hold on to it, believe in it.



Sincerely.

Den har då inte riktigt infunnit sig än denna behagliga känsla av att nu behöver jag inte göra något på tre månader. Jag behöver nog avsluta vissa kapitel som regerat den senaste tiden. Tre studentuppvaktningar kvar, sedan får det banne mig vara nog. Nej, fyra. Jag är alldeles uppe i varv hela tiden och det kan omöjligt vara sunt för min lilla kropp och min skrämmande lilla hjärna. Den är ju kokt sedan länge efter alla intryck.

Planen för livet är att inte tappa greppet om verkligheten och ta sig upp på mornarna så att livet är någorlunda värdigt att leva. Dagens konststycke var att jag kravlade mig upp ur sängen 09.07 intog lite frukost och ringde mormor. Alltid intressant att samtala med och hälften av det man vill ha sagt försvinner i tomma intet. Hon är ju tysksmittad. Lyckades ,tack vare ihärdiga försök, att lura henne att träffa mig imorgon. Min kära studentpresent, lille Klein-ringen ska införskaffas, annars är klockan min nya stora kärlek. Apropå studentpresenter, så har även jag införskaffat några godsaker och känner mig rätt nöjd faktiskt. Otroligt mysigt att träffa Anna idag, bara för att catch up som man säger. Känns som en evighet sedan, men vi lovade att inte tappa greppet. Ditten och datten, mest datten, diskuterades och det var riktigt skönt. Kafé Vallgatan har schysst konditionering och stans äckligaste semla.

Tackkort ska skrivas, diktas ihop, bild ska väljas ut och klistras på. Illvilligt inställd till hela idén med att ha en stor blaffig bild på mig själv med i kortet, men tydligen ska det vara så.



----

Helgen var som väntat intressant. Jag måste verkligen lära mig att fokusera. Värmen gör mig galen. Det måste bli ett slut på detta nu, kan inte hålla på och hålla på, får inte gjort något vettigt alls utan vandrar bara omkring, alternativt utövar lite självplågeri genom att steka mig i solen. I´m done.

Sol i sinne, brun inne. 
- din Rudolf.