Poisonous - die Charmörin

I ett försök att utplåna tristessen och tungsmärtan, efter att ha slickat sjuttioelva kuvert destination tack, hade jag tänkt ge mig på en studie i fjortiskunskap. Det enda som behövs är en dålig kameravinkel och putande läppar, that I can do. Grund idén var att påvisa att jag verkligen borde sluta prata så mycket. Det börjar alltså helt oskyldigt med en gapande mun och påföljande dubbelhaka och urartar senare till hamsterlooken. Jag är väl lagom nöjd med resultatet. Fick inte riktigt fram det jag ville ha sagt och kameravinkeln är helt klart godkänd.

Jag är verkligen glappig.

 

Ni ser ju själva va, inte hela vägen hem visst?

Jag är ju cool egentligen.


Mitt hår är hårt.