Poisonous - die Charmörin

Klockan är mycket, låt mig gå rakt på sak.

Rättvisa i CL, surt för Liverpool, men ack så rättvist. Chelsea kirrar detta nu. Ska inte säga att jag är görintresserad nu när de riktiga lirarna åkt ur, men låt mig säga såhär, jag är inte värst.



Jax var måttligt intresserad av matchen...

----

Fin dag idag. Havet, lugn och ro.

----

Cirkus Skola fortsätter imorgon, då kommer paradnumret uppsatsskrivning i fem timmar att framföras, tema nationellt prov. Saga och sanning, vad tänker man? Jag tänker inte alls och förlitar mig på att någon sorts insikt kommer att infinna sig imorgon. Typ så.

----

Dags att trappa upp nu kanske. Test snart. Haha, redan utför. Vackert så.

----

Lycka och välgång till er där ute.

Helgen var milt sagt händelserik, blandad kompott som det så vackert heter. Min kära vän Caroline har någon gång sagt att ett innehållsrikt liv är ett lyckligt liv. Jag är lycklig. Allt är egentligen bara bra. Hur känner vi för den? Hur känner ni för den? Personligen så är jag rätt nöjd.

I helgen avnjöts bland annat, låt oss säga lite för mycket av det goda.
En trevlig innebandymatch, älskar hets och Wislander är galet stor.
Samt en underbar myskväll med Pretty Woman och min alldeles egna FavvoCarro, som hon nyligen fått som smeknamn.

Lyckat lyckat lyckat.

----

Jag måste ju ha det för bra för mitt eget bästa. Ledig imorgon/idag. Hur hanterar vi det? Vi slappar. Lapar sol.

----

Ryktet går, vilket är underbart underhållande.

Ryktet säger också (annat rykte nu) att det är dags att skaffa sig en kvalitetsjuicemaskin. Ta dig i kragen. Åk till Vasastan.

----

För övrigt, älska Pondus. Det är respekt på den serien. Mitt i prick. Oj oj oj.

----

Selektivt minne mina vänner, uppskatta det, vårda det och lär er hantera det.


----

Älskvärd.

Peace out mannar.

...kommer bli få och korta. 


Är numera lyckligt anmäld till universitetet i höst. Ska bli sådär riktigt roligt. Och här är godbitarna som jag hoppas på att få gräva lite djupare i:

• Jag ger er en Juridisk grundkurs, mycket nöje med många besvär.
• Detta toppar jag med Ekonomisk geografi, alltid hett, och otroooligt bra att ha...till något.
• En honungsglace med extra av allt samt lite Internationella relationer, viktigt att känna närhet med varann.
• Den Praktiska Filosofin får stå för dessert, en riktig liten sockertopp bland de andra vitklökskaramellerna.

Kanske kan det bli något utav mig i alla fall. Hoppas hoppas hoppas.
Eller låt oss istället måla fan på väggen, så mycket roligare, aningen krasst, men oj så rätt.

Nu är världen i alla fall i balans, jag är anmäld till universitetet, inga med duster med päronen, de är nöjda och glada för att jag lytt Tommy Nilsson och öppnat min dörr. Självklart inte för honom, ingen glömmer väl våldtäktsrocken i melodifestivalen.. Men nu har jag gett mig själv chansen, och damn är jag lycklig för det!

Vacker dag idag. Sedär, allt löste sig. Go figure.



Peace out.

Det är inte lätt när man är liten.

Önskar att jag satt kvar i sandlådan just nu. Sandkakor flög när de inkräktade på mitt område. Bäst var det när det regnat. Då kunde man göra soppa. Golden days.

 

Dags att växa upp. Kastas ut. Det är såå synd om mig.  

----

"Vi tvingar dig inte, du ska bara göra det."

Fick mig ett ryck och en stark längtan efter sommar dök upp. Kände att jag var tvungen att gå ut, dofta på regnet och känna våren. (Kan låta som att jag går på något nu, men jag hänvisar till Ferdinand)

Friskt och skönt ute. Allt i full harmoni... I alla fall tills dess att jag funnit basketbollen kastat ett, satte, naturligtvis, och såg sedan spindeln som hasade sig ned från korgen. Smash, splatter, tramp tramp. Hej då spindeln. Det hade redan regnat okej?! Skyll inte på mig, spindeln had to go.

Pappa ryter innifrån huset, REVANSCH, och jag är ju inte den som är den, välkommen ut lille vän.
Mja, det svajade lite, det får jag erkänna. Jag vann trots allt bäst av tre matcher. Bockar och bugar.
Mitt i andra matchen, skall pappa göra det hiskeliga rycket. Rycka ifrån, göra vinst för mig omöjlig. Han ställer i sig i frikast position...och når inte ens fram till korgen. Haha! Så mycket för det rycket..

Dagens förnedringsresultat lyder:  21-3
Det är katastrofalt dåligt pappa. Tre poäng. Holy...


....Och än en gång gick svenskarna över landsvägen (ta´t lugnt, jag förstod inte heller...)

------

Tjo flöjt, nu är man tagen. Lagom chockerande! Haha.

Jag måste bara fortsätta på den inslagna banan.

Just nu går vi i väntans tider. Vi ska få nya grannar. Vi har ju ett par desperata hemmafruar på gatan som tydligen fått sig en glimt av herrskapet och den manliga delen skall tydligen var ögongodis. Om man nu vill tycka samma som 40-åriga "damer". Etniskt ursprung är annars ett ämne som sprungit sig varmt mellan ägorna då familjen är väldigt mörkhårig.

-Ja, han kanske är andra generationens invandrare som lyckats i landet." Ögonfladder från pappa under utalandet.
-Ja, men så kanske det är. De är ju rätt mörkhåriga." hummar mamma.
-Men vadå, det bevisar ju ingenting! Tomas är ju mörk och han är ju übersvensk. (jag kände att jag var tvungen att lägga mig i)
-Sant, faktum är ju att det finns många "helsvenskar" som är mörka. Se på Lotta där borta, hon är ju jättesvart i håret. (Guess who, moderskeppet..)
-Men hon ju halvindier typ också! (fader)
- Hahahahaahahahhaha, det var bland det dummaste jag hört. (Ingen är så rå som jag)

Jag vill med detta bevisa att min mor har en förmåga att ta till de lite svagare argumenten i en diskussion...

Mina föräldrar har verkligen blivit fågelbesatta, det är 4 käppar av 5 på pensionärsbarometern.

- Herrejösses vad många fåglar!
- Jaaa, jisses du.
- Guuuud, va många bofinkar!
- Mamma, pappa jag kan inte hantera det här. Ni två sitter och kollar på sju stackars fåglar som febrilt letar mat för överlevnad. Kom över er själva.

-----

Löprundan var riktigt riktigt skön faktiskt. 7 kilometer avverkades i lagom tempo och sol i ansiktet.

-----

Cortégen skall ju snart göra sitt intåg och jag mäkta stolt över att ha någon på insidan. Har ju redan blivit pålurad ett program. Året till ära är det raggningsrepliker som är den röda tråden.
Här kommer några favoriter:

• Jag är känd i Japan. (Det är vi alla.)
• Du är så söt så att mina ögon får diabetes.(Den är inte bara dum utan osmaklig)
• Jag säger inte det här för att imponera, men det är jag som är Batman. (Otroligt. Hur tänker man? Kan dock tänka mig att den kan levereras med klass.)
• Jag är inte snyggast här inne, men jag är den ende som pratar med dig.(Rå och otroligt rolig, faller ju inte som en fura dock)

-----

Milk soap and honey.

Helt otroligt. I morse vaknade jag på helt fel sida av sängen. Jag vaknade så sur och jag insåg det dessutom själv, mig veteligen är det ett steg i rätt riktning, men jag var allt för orkeslös för att putsa mitt humör. Nu när jag tänker tillbaka på statusen för cirka 6 timmar sedan så är det aningen skrattretande. Att man kan vakna så sur. Jag mådde ju inte direkt dåligt av det, så ingen skada skedd. Kanske en och en annan suck, ögonhimling (nytt ord, möjligen påhittat, ni vet, fladder med ögonen i alla fall, det ultimata tristess-tecknet) delades ut, men other than that, nothing. Jag är så rolig.

Man bör inte prata med mig under frukosten, det är som en helig akt att sitta där och äta, ingen, ingen stör mig i mitt tempel. Päronen är bevisligen helt ovetande om denna regel, då de gång på gång försöker dra igån något liknande en konversation. Andra dagar kanske happy-face hade kommit på, ni vet det där med att välja sina strider och sådant dravel, men idag var det bara öken. Jag har kommit fram till att antingen är de dumma, eller döva. Vet inte riktigt vilket jag hoppas på. Smask smask på lilla mackan, skäll på pappa för att han matar hunden vid bordet, suck på mamma som är alltmänt överallt.

- Kolla en fasan!! sade Pappa.
- Oooh jaaaa, tiiitta! Vacker vacker vacker! sade Mamma
Ulrika vred sakta på huvudet, hon ansåg att det var säkrast för familjelyckan att låtsas vara engagerad.
- Ja, se på den. Äckliga fjäderfä, mumlade Ulrika.

Följande tar plats sekunderna efter upptäckten:

• Mamma glider ljudlöst (!) av stolen ned på golvet.
• Hon hyschar mig och pappa och förbannar oss utifall att fågeln försvinner
• Hon hukar sig och springer/ålar sig från köksbordet in till datorrummet (en sträcka på 6 meter)
• Varför hon gör detta är fortfarande oklart, då fågeln är helt ovetande om vår existens, samt att datorrummet ligger i motsatt riktigt och mammas hukande är därför helt omotiverat
• Tillbaka kommer hon med kameran. Mamma+kamera= .....
• Kameran kastas på pappa, då han kan såå mycket bättre.
• Äckelfågeln burrar och flaxar, pappa tar bild.
• Pappa skryter om bilden och om hur bra den blev.
• Fågeln svassar iväg, slut på det roliga. In i koman igen.

Jag kände under hela tiden, det här är ju sorgligt. Suck.

 
Pick pick. En av mammas femtioelva frekvensbilder. "Du sa ju att man kunde hålla nere knappen.."



Pappas vinnarbidrag till årets minst bevisande bild. Andra ställer ut sommarmöblerna. Vi ställer ut en fejkfasan.



Kolla på den. Rys.

-----

Har idag varit lite kreativ faktiskt. Ritat, alltid lika fint.
Sytt, eller ja, påbörjat, grunden.

-----

Tydligen ska jag ut och springa nu. Föreslog verkligen jag det?
Kanske borde jag göra det. Satte ju trots allt i mig en kula hallonsorbet. Bal-dieten.
En Magnum mandel (= 52 gröna äpplen) ska ju också springas bort.
För att inte tala om frosseriet igår.
My oh my.
-----

"Tänk och ha en sådan springandes omkring här, i min lägenhet."

-----

Ut och lek barn. Det ni gör bäst.

Obs! Obs! Obs! (Var tvungen att skriva det tre gånger, magiskt tal, samt något tvångssyndrom) Läs detta efter det förra, eller ja, det föregående. Gah.

----

Fick precis en kallsup, hur stavas spett? Spätt? Spett??
S p e t t. Var tvungen att ringa en vän, pinsamt. (Horace speaking.)

När vi ändå är inne på språkkunskap. Vet ni vad spätt är? Nej. Det visste inte jag heller.
Men, så slog jag upp det, i den ordlista som nu är dränkt i te då jag i min iver och vurm för nya ord (vurm är nytt, aha) råkade smälla till muggen så att jul-teet flög. "Förklaringen" till spätt lyder hur som haver såhär:
2 vard. kvinnlig följeslagare el. motsvarighet till skinnknutte.

Que pasa?

Tänkte bara att ni skulle veta.

----

Har ett problem, eller hade ett problem, innnan min gode vän Caroline, miss Obvious, kom och körde över den ena beståndsdelen. Frågan löd huruvida jag vill åka skidor med min far och en god vän nästa helg. Hemsedal. Att betänka är då att vi har avslutningsfest med innebandyn och ett ypperligt klänningtillfälle. Caroline hävdade bestämt att åka skidor kan du göra i resten av ditt liv, innebandyfesten är då och endast då. Du kommer ångra dig för resten av ditt liv om du inte går på festen. Kanske var lite krydd men ja, jag skulle nog ångra mig.  Samtidigt så är skidor mitt liv. Klappat och klart var det enligt Caroline, skönt att hon tar över ratten ibland. Jag tycker inte man kan kalla det att tappa kontrollen, jag bara låter någon annan styra ett tag, godkänt. Hur känner vi? Någon klarhet?

Peace love

Ja, det är så illa, ingen idé att förneka det kära vänner. Jag gör ju inte det, solglasögonen var befogade, regnmolnen var bara temporära. Mitt öga är i uppror, eller är det bara talesman för hela kroppen, det är ju så svårt att veta nu förtiden, kromosomer hit och kromosomer dit.


Dagen började med förhoppningar (i brist på bättre ord) på skolgång och tillbaka till ett normalt liv. Försökte förneka mitt Quasimodo-öga så länge jag kunde och intalade mig själv att det faktum att jag inte såg någonting inte hade med mitt öga att göra. Sömnbrist. När jag steg ur duschen på höft sisodär runt halv sju var ingen förbättring att rapportera. Synen var lost och ögat var som en squashboll. Barn är elaka. Jag betackade mig deras små kommentarer idag med och stannade hemma. Jag var ju faktiskt krasslig. Vad gick jag då miste om idag? Ja, just det. Inget. Ah, shit, skulle piskat mig själv att gå. 

Blir så imponerad av mig själv ibland, skönt att jag säger det själv som min mor så gott påpekade igår med en lätt antydan att hon då bevisligen inte skulle säga det. Hur som helst, jag är imponerad över att jag får dåligt samvete för att jag inte lämnat in min bok till Stadsbiblioteket idag. Nu är det over do och de kommer säkerligen, de gnidna människorna, debitera mig på de tre kronorna. Jag är inte snål, nej nej, tycker bara att de kunde lugna sig lite. 
Gulliver´s travels är inte så jättehet har jag hört. Chanserna till omlåning är väl lika med noll nu kan tänkas. Svartlistad.  Gäller det hela livet tror ni? Kommer de skicka ut wanted-lappar till andra bibliotek? Känns det som ett stort problem?

Det stod skaffa dig ett liv tvärs över dagens agenda, röd spritpenna, kan ses från mils avstånd, rys. När jag då tyckt synd om mig själv i en två timmar började jag samla tidningar runt om i huset med ansats mot återvinningscentralen. Jax gillar återvinningscentralen. Check på den, och puts puts på glorian, en god gärning, 1 miljon to go. Därefter började den långa vandringen upp mot Getryggen, kände mig lite som en marinsoldat då jag snörat på mig mors vandrarkängor, en alldeles för stor vindjacka och pilotbrillorna. Jag tror mest att det var pilotbrillorna och kängorna som gjorde det faktiskt. Vilken marinsoldat har en alldeles för stor vindjacka? Väl hemma började jag se över vilken studentmat som skall betänkas till den 29 maj, då ni alla är hjärtligt välkomna, inget stort, herre gud, en silversked kanske, en iitala-vas, you know how it goes! Ingen jättelycka på matfronten för övrigt. Blir väl knyten. Kycklingspetten springer varma på vart och varannat ställe dessutom.

Toppnotering idag 16.9 grader på altanen, vindstilla och tyst.

Pappa anser att jag bör söka in till universitetet. Jag anser att det vore bortkastat. Att slänga in en ansökan för att sedan blåneka, om jag kommer in? Ja, ni är med mig.

----

Imorgon är det operation Cover up 0411. Quasimodo ska fördrivas upp till sitt lilla klocktorn med hjälp av Yves Rochés pärlemorosa ögonskugga samt massa annat, mycket nöje och lycka till med det Ulrika.

----

Skönt att vara tillbaka i rutten, det är ju så ensamt utanför, alla är ju i rutten. Jag vill också.

Love.

Jag vet att ni är säkert lika trötta på mig som tjatar om hur dåligt bogg.se är, men se det såhär, vi alla blir lidande! Jag lider för att jag precis skrivit ett muntert, hyfsat roligt inlägg och blir utkastad och allt är raderat, ni lider för att ni inte får läsa mitt muntra och hyfsat roliga inlägg. Tröstlöst.

----

Dagen i siffror:

21-13, 21-11, 21- 7, 21-5, 21-16, 21-19, 21-...., 21-....., 21-....

4-0, 4-0, 4-0....

----

Ni vet när något bara stämmer, man känner det så fort man släppt taget, och man vet att det kommer bli bra. Riktigt bra. Den känslan, när man ser det. Wow.

----

Jag blir lycklig, eller snarare sjukligt nöjd och road över dumma saker. Helt otroligt att jag finner nöje i sådant. Som den spelfantast jag är så har man avverkat en del av vad internet har att erbjuda på den fronten. En återkommande favorit är spela.se där finns allt. Mycket är dåligt, men så blixtrar det till med ett och annat simultationsspel alternativ pussel. PUSSEL. Vackert. Idag snubblade jag, i min iver att klänga fast vid snön, över ett spel vid namn Snowflake puzzle.  Perfekt tänkte jag. Bäst med spela.se är de små förklaringarna under spelen så att man vet vad man ger sig in på innan man ens börjat. Spelets förklaring löd:
"Lägg pusslet för att se vad bilden föreställer."  Är det bara jag, eller är det sanslöst korkat?
Go figure vad pusslet blev liksom.

----

Min vän Carro är rå, hänsynslös och otroligt ärlig. Det mesta hon säger är faktiskt sant och hon levererar den på ett sådant slående sätt att man blir tagen på sängen. Du är underbar!

----

Ett framgångsrikt recept på livskvalité:
4 morötter
1 filt
1 kopp te
1 bok (bra/dålig, spelar ingen större roll egentligen..fördelaktigt med en bra dock, annars kan tristess infinna sig)
1 sol
1 skön bänk

alternativt.

1 stycke hund
1 stycke berg
1 stycke sol
1 stycke lugn
1 stycke brus från bäcken

Där har ni mina vänner. Livskvalité!

----

Life is good!

Ligga kvar i sängen, softa i morgonsoffan eller ta en morgonpromenad, visst är det en härlig söndag?
Jovars, man stiger upp halv åtta, fem timmars sömn lite drygt, regnet/snöblasket vräker ner, man sätter sig i bilen mot Lerum. Jo, tack, det är en härlig söndag och morgonpromenaden väntar på mig. Den lär få vänta ett tag till.

-----

Bye love, tack för denna tid, alltid intressant att se hur snörpligt det kan sluta..

-----

Mamma kom för övrigt instudsandes för någon stund sedan med de senaste fynden från Gekås. Härlig affär det där, får slaganfall efter en tio minuter. Hur som haver, så hade hon varit så shoppatagen att hon roffat åt sig lite studentprylar. Vi snackar ballonger, banderoller, servetter och diverse vimplar allt i genomgående blågult. Moderskeppet drar även upp inte ett, utan två förkläden som tydligen bör användas ovanpå den fina studentklänning som kommer att ha införskaffats. Allt för att skydda den mot diverse vätskor och utsöndringar. Snälla, rara, söta och kära mamma, låt mig säga det här så tydligt som möjligt;
Det finns inte en chans i helvetet, att jag tar på mig ett förkläde ovanpå min studentklänning för att skydda den. Nej, det hjälper inte om förklädet är genomskinligt och nej, det hjälper inte om femton andra personer har haft det och lovordat det. Nej. Men tack, blink blink. I samma kategori (katastrof) ingår även hjärtballonger. Ibland blir man fundersam.

-----

And the world is still a fucked up place, glad to be a part of it.

-----

People will always talk, might as well give them something nice to talk about.

-----

"Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good." W.H Auden.

Mässbygge imorgon, ska bli riktigt roligt faktiskt, en ny pysselsida har upptäckts. Gillar att ordna saker, fixa och dona, om jag får bestämma då. Imorgon blir det alltså en heldag på Svenska Mässan, med tapetsering, lite spik och hammar-göra, en och annat skratt förhoppningsvis och mycket spring. Jag är laddad. På fredag smäller det, då vill jag ha er där. Monter 245 om jag inte missminner mig, även känt som avgrunden och dit ingen orkar ta sig.

Damn det är mycket nu.

I min enfaldhet tycker jag nog att jag löser det ganska bra, vilken klippa. (Haha, nervvrak)

Förvirringen är total nu, ingen vet någonting, hur kommer det sig att jag ska veta det?

-----

Mycket bra, allt är fint, allt går i ett. Det är fina grejor det. Sjunker ner efter mässan. Leka leka.

Nu när plugget är på återtåg och droppar en och annan uppgift i mitt knä, samtidigt som motivationen går mot stadig reträtt och utan minsta tillstymmelse till återkomst, börjar nätterna bli aningen kortare. Att sova mer än tre timmar är inte produktivt har jag hört (Oprah tror jag). På schemat idag står en härlig sammanfattning av 5-6 powerpointpresentationer ( aka ppp) var och en på cirkus 15 sidor. Räkna ut den! Internationell ekonomi när den är som allra vackrast, järnbrukens historia. Ah, det är en sådan komposition av smaker och upplevelser att en och annan vänder sig i graven och de små grå där upp i kontoret dansar samba av blotta tanken. Ska snart börja. Tio, då. Då händer det. Ska bara först.

Hur överlever vi då? Jo, mitt knep, nibble! Get something to nibble on.
Ta en vältrillad hasselnöt, två nypor russin och sprätt över några mandlar.
Där har ni mitt kit. Snabbt, lätt och snabbt. Och lätt. Och framför allt, gott, och nibbligt!

Upp och hoppa nu!

Galet. Crazy. Verrückt. Ja, alltså det är rätt intressant. Jag har varit nära att skada någon, ja rent av sänka någon då jag gång på gång nekats inträde till mig egen blogg. Nu när jag fått helt utan problem tillgång till detta lystmäte känns det aningen tomt. Nej, nytt motto. Vackert är vad det är, tänk om man nu kunde få lite kontinuitet på detta så att man inte glömmer bort hälften av vad man ska skriva! Bloggande är en färskvara, det är inte lika hett från en dag till en annan. Och med det sagt, oh yes, blogg.se, det var riktat mot er.
Vänner, följ mig.

----

Ah what a crappy week. Påsklovet, haha, what a disaster.

----

Lördag, Anna är hemma och livet kan återgå till det normala. Otroligt skönt.
Kvällen fördrevs med den ärade kinestrenden, vilket inkluderar obscena massor av kinapuffar och ett stycke film.
Flying Daggers. Översättningen blir något i stil med Flygande knivarna, vilket är otroligt missvisande då man genast associerar (damn, tio minuter senare hittar jag rätt stavning), hur som haver,  jag hävdar att att man snabbt får en flygande matbestick-kniv. Jag tror mina hartofflor gick och gömde sig. Mer passande är de Flygande dolkarna, där snackar vi wowkänsla.
Slutscenen i filmen är en riktigt rip off av Lejonkungen. Ni vet Simba möter Scar och det är eld och grejor, men byt ut elden mot enorma mängder snö och ja, inga lejon. Millisekunden efter att jag dragit denna solklara parallell väser Anna:
"Muuustafa..."
Världen globaliseras allt mer. Muuuustafa.



Denna otroligt smakfulla ljusknapp återfinns hos det i övrigt så stilsäkra residenset Ragnerius. Spännande är bara förnamnet.

----

Vissa saker är bättre orörda. Som snön. What if.

----

Sedan finns det ju saker som bara skriker på bekräftelse och tillhörighet.



Är det bara jag eller talar bilden för sig själv?

----

Det är lite jobb med mässan just nu. För att inte nämna de andra sjuttioelva sakerna som skall göras.
Men nya mottot.
Don´t look away, don´t run away it´s only life.

----

Skönt att vara tillbaka, fingers crossed nu!