Poisonous - die Charmörin

Ja, det är så illa, ingen idé att förneka det kära vänner. Jag gör ju inte det, solglasögonen var befogade, regnmolnen var bara temporära. Mitt öga är i uppror, eller är det bara talesman för hela kroppen, det är ju så svårt att veta nu förtiden, kromosomer hit och kromosomer dit.


Dagen började med förhoppningar (i brist på bättre ord) på skolgång och tillbaka till ett normalt liv. Försökte förneka mitt Quasimodo-öga så länge jag kunde och intalade mig själv att det faktum att jag inte såg någonting inte hade med mitt öga att göra. Sömnbrist. När jag steg ur duschen på höft sisodär runt halv sju var ingen förbättring att rapportera. Synen var lost och ögat var som en squashboll. Barn är elaka. Jag betackade mig deras små kommentarer idag med och stannade hemma. Jag var ju faktiskt krasslig. Vad gick jag då miste om idag? Ja, just det. Inget. Ah, shit, skulle piskat mig själv att gå. 

Blir så imponerad av mig själv ibland, skönt att jag säger det själv som min mor så gott påpekade igår med en lätt antydan att hon då bevisligen inte skulle säga det. Hur som helst, jag är imponerad över att jag får dåligt samvete för att jag inte lämnat in min bok till Stadsbiblioteket idag. Nu är det over do och de kommer säkerligen, de gnidna människorna, debitera mig på de tre kronorna. Jag är inte snål, nej nej, tycker bara att de kunde lugna sig lite. 
Gulliver´s travels är inte så jättehet har jag hört. Chanserna till omlåning är väl lika med noll nu kan tänkas. Svartlistad.  Gäller det hela livet tror ni? Kommer de skicka ut wanted-lappar till andra bibliotek? Känns det som ett stort problem?

Det stod skaffa dig ett liv tvärs över dagens agenda, röd spritpenna, kan ses från mils avstånd, rys. När jag då tyckt synd om mig själv i en två timmar började jag samla tidningar runt om i huset med ansats mot återvinningscentralen. Jax gillar återvinningscentralen. Check på den, och puts puts på glorian, en god gärning, 1 miljon to go. Därefter började den långa vandringen upp mot Getryggen, kände mig lite som en marinsoldat då jag snörat på mig mors vandrarkängor, en alldeles för stor vindjacka och pilotbrillorna. Jag tror mest att det var pilotbrillorna och kängorna som gjorde det faktiskt. Vilken marinsoldat har en alldeles för stor vindjacka? Väl hemma började jag se över vilken studentmat som skall betänkas till den 29 maj, då ni alla är hjärtligt välkomna, inget stort, herre gud, en silversked kanske, en iitala-vas, you know how it goes! Ingen jättelycka på matfronten för övrigt. Blir väl knyten. Kycklingspetten springer varma på vart och varannat ställe dessutom.

Toppnotering idag 16.9 grader på altanen, vindstilla och tyst.

Pappa anser att jag bör söka in till universitetet. Jag anser att det vore bortkastat. Att slänga in en ansökan för att sedan blåneka, om jag kommer in? Ja, ni är med mig.

----

Imorgon är det operation Cover up 0411. Quasimodo ska fördrivas upp till sitt lilla klocktorn med hjälp av Yves Rochés pärlemorosa ögonskugga samt massa annat, mycket nöje och lycka till med det Ulrika.

----

Skönt att vara tillbaka i rutten, det är ju så ensamt utanför, alla är ju i rutten. Jag vill också.

Love.