Poisonous - die Charmörin

Helt otroligt. I morse vaknade jag på helt fel sida av sängen. Jag vaknade så sur och jag insåg det dessutom själv, mig veteligen är det ett steg i rätt riktning, men jag var allt för orkeslös för att putsa mitt humör. Nu när jag tänker tillbaka på statusen för cirka 6 timmar sedan så är det aningen skrattretande. Att man kan vakna så sur. Jag mådde ju inte direkt dåligt av det, så ingen skada skedd. Kanske en och en annan suck, ögonhimling (nytt ord, möjligen påhittat, ni vet, fladder med ögonen i alla fall, det ultimata tristess-tecknet) delades ut, men other than that, nothing. Jag är så rolig.

Man bör inte prata med mig under frukosten, det är som en helig akt att sitta där och äta, ingen, ingen stör mig i mitt tempel. Päronen är bevisligen helt ovetande om denna regel, då de gång på gång försöker dra igån något liknande en konversation. Andra dagar kanske happy-face hade kommit på, ni vet det där med att välja sina strider och sådant dravel, men idag var det bara öken. Jag har kommit fram till att antingen är de dumma, eller döva. Vet inte riktigt vilket jag hoppas på. Smask smask på lilla mackan, skäll på pappa för att han matar hunden vid bordet, suck på mamma som är alltmänt överallt.

- Kolla en fasan!! sade Pappa.
- Oooh jaaaa, tiiitta! Vacker vacker vacker! sade Mamma
Ulrika vred sakta på huvudet, hon ansåg att det var säkrast för familjelyckan att låtsas vara engagerad.
- Ja, se på den. Äckliga fjäderfä, mumlade Ulrika.

Följande tar plats sekunderna efter upptäckten:

• Mamma glider ljudlöst (!) av stolen ned på golvet.
• Hon hyschar mig och pappa och förbannar oss utifall att fågeln försvinner
• Hon hukar sig och springer/ålar sig från köksbordet in till datorrummet (en sträcka på 6 meter)
• Varför hon gör detta är fortfarande oklart, då fågeln är helt ovetande om vår existens, samt att datorrummet ligger i motsatt riktigt och mammas hukande är därför helt omotiverat
• Tillbaka kommer hon med kameran. Mamma+kamera= .....
• Kameran kastas på pappa, då han kan såå mycket bättre.
• Äckelfågeln burrar och flaxar, pappa tar bild.
• Pappa skryter om bilden och om hur bra den blev.
• Fågeln svassar iväg, slut på det roliga. In i koman igen.

Jag kände under hela tiden, det här är ju sorgligt. Suck.

 
Pick pick. En av mammas femtioelva frekvensbilder. "Du sa ju att man kunde hålla nere knappen.."



Pappas vinnarbidrag till årets minst bevisande bild. Andra ställer ut sommarmöblerna. Vi ställer ut en fejkfasan.



Kolla på den. Rys.

-----

Har idag varit lite kreativ faktiskt. Ritat, alltid lika fint.
Sytt, eller ja, påbörjat, grunden.

-----

Tydligen ska jag ut och springa nu. Föreslog verkligen jag det?
Kanske borde jag göra det. Satte ju trots allt i mig en kula hallonsorbet. Bal-dieten.
En Magnum mandel (= 52 gröna äpplen) ska ju också springas bort.
För att inte tala om frosseriet igår.
My oh my.
-----

"Tänk och ha en sådan springandes omkring här, i min lägenhet."

-----

Ut och lek barn. Det ni gör bäst.