Know thy enemy.
Loppis. Grande maximale enormous gigantic Loppis. In Majorna *. Majorna som för övrigt är grande maximale perfect for making you feet bleed. Jag köpte en tavla eller mer en spegelslashtavla, snobben sitter i hörnet. Eller inte i hörnet, utan mer som ett blaffigt märke rakt på och så heter han Joe Cool. Sedan när!? Vad hände med Snoopy? Jag har aldrig gillat Snoopy som namn i och för sig, låter ju så likt snopen, men det är så besides the point. Kap hursom haver.
När vi vallfärdat från stånd till stånd, Caroline hade börjat gråta över vikten som tyngde hennes axlar (tre tekannor, femton böcker och två paket partyljus) bestämde vi oss för att förära Haga med ett besök. Vilket besök därtill! Macka, kaka och te, men framför allt solsken! Där satt vi mitt vid Haga Nygata(?) och gottade oss. Vilket dagsverke va! När vi skulle bege oss hem smög vi först in på en liten innergård, vilken lyx, hur tusan kan folk bo såhär, varför bor inte vi är?!
(Självutlösare? Förstår inte alls vad du menar..)
* För att passa in i Majorna krävs:
1. Ett stycke rutig skjorta
2. Någon typ av huvudbonad (gärna ofunktionellt upprullad mössa, kusligt likt en kippa)
Hrm, utan att jag tänkte på det, var det just det jag var iförd idag. Ulle, den lille hycklaren.
Dagens gåva var nog ändå den försäljare, av annan etnisk börd än just min, som sade:
"Ojsch ojsch ojsch, så billigt det var här då. Vi har kylskåp magneter - på engelska och jiddish."
Faktum är ju att jiddish är ett utav våra minoritetsspråk (cirkus 3000 pers. talar det) så why not?
(Ja, särskrivningen är part of the fun.)
Ett liv som rojaliteter.
Bra deal.
Men först så har jag påbörjat ett jätteroligt projekt, ett typisk Ulle-får-nervsammabrott-projekt. Kan bara bli strålande och jag hade gärna avslöjat vad, men det är en typ av gåva så det hade blivit årets spoiler att lägga ut det här.
Men, I´m thrilled!
De är så små, så söta, så många olika kulörer och får man riktigt tråkigt kan det hända att man börjar gnaga på dem.
Är det ett tecken på hunger? När man börjar fundera på att tugga på plast?
Mannagrynsgröt, en nygammal favorit faktiskt. Mjölk.
Caroline och jag såg Brokeback Mountain häromdagen, jag skrattade mig igenom hela filmen, vilket man inte för göra för den är ju såå vacker. Det började faktiskt riktigt bra, och det är egentligen Carolines fel:
Scen 1: Första mötet mellan männen, ingen säger någonting.
Jag skruvar otåligt på mig, lite lätt nervös, vad blir första linen? Jag vågar mig inte ens på en gissning, medan Caroline säger:
- Wanna go for a ride?
Snälla säg att det inte bara är jag...
Fantastiskt, det är det som kommer till mig, verkligen.
Älska livet - sälj Ferrarin.
Really?
Vilken sida sitter levern? Snälla säg inte höger, för då ligger jag risigt till. Kan det vara njursvikt?
Någonstans mellan saltgurke-cravings och nyponsoppahävandet får jag, låt oss kalla det, sammandragningar i inälvsområdet. Makes sense, eh?
Funderingar dagen efter:
1. Varför slängde jag Batman - the dark knight?
2. Kommer jag någonsin kunna äta ost igen?
3. Fan.
4. Helvetes jävla p-botsfan!
5. Har vi en helvetes jävla fan-situation?
6. Ja.
Man kan i milda drag säga att p-boten sammanfattar hela gårdagen och tja, morgonen, då jag fann den. Ni vet, plastigt, mycket silikon florerade, dyrt, stämmer inte riktigt, i varje fall inte för mig, jävligt irriterande - oh ja! och ett slöseri av bra papper samt något man helst vill fly ifrån. Fan fan fan.
Jag skulle inte ha några som helst problem med att döda den där bananflugan som driver mig till vansinne. Skulle inte känna ett uns ånger och hell, låt det regna då!
Filen var ljummen men det gör ingenting för jag är ensam hemma och det är så skönt så skönt.
Mamma.
Pappa.
Jag älskar er, men det är fantastiskt jätteskönt när ni är borta.
Nu ska jag tycka synd om mig ett tag, dränka mina sorger i nyponsoppa och mandelbiskvier.
Caring is creepy
Sättet han gick på, vi hade inte träffats på ett tag, och den veckan kan ha varit den värsta i mitt liv.
Så, när han kom gåendes nedför backen tänkte jag spela cool, jag menar, man vill ju inte ge bort allt med en gång.
Men jag smälte direkt, jag hade saknat honom så mycket.
Sättet han såg på mig, allt annat försvann.
Hade jag kunnat måla hade det blivit det finaste ni någonsin sett.
Den blicken. Det ögonblicket. Det var det jag hade gått och väntat på.
Jag ler varje gång jag tänker på det.
Och ja, caring is creepy, men jag skulle ge upp allt för att få tillbaka det ögonblicket, den känslan.
Vad säger du?
Be te dubble-U
Prisa meddelandehistorik på MSN och folk gnäller över att biblioteket i Alexandria brann ned...
My world.
Hello.
Welcome to the dark side -
where (bad) taste is not an issue.
Inga hämningar - inga skrupler, vi gör precis som vi önskar.
Kom som du inte är.
Tryggt.
-När försvann vi?
-Jag vet inte, jag undrar mer, när kommer vi tillbaka?
Gullable
Tur att jag gick på ÖIS-Brommapojkarna idag för annars hade ju min dag bara blivit föör tråkig. En sämre tillställning får man leta efter. Positivt med Örgrytematcher är att man inte behöver använda de tyska spetsarna för att få bra sittplatser utan kan i stilla sinne alt. ren desperation slå sig ned lite var som. Naturligtvis var enda platsen med sol också den plats där "hyllan" droppade ned på oss andra dödliga. Bummer. Jag körde en Ponte och gick in på toaletten och värmde mig och de säger att sådana där blåsmaskiner är no good!?
Trots att ÖIS-matchen är tämligen svårslagen får jag nog bringa lite ljus till dagens första wacko jacko-varning.
Nyckelord som; västtrafik, buss, munkebäcksmotet, missat mot, missad hållplats, motorväg, upptäckt av missad hållplats, tvärnit, backning och total förvirring är några som skulle kunna få mig att hålla ett mindre seminarium.
Tur alltså att dessa två händelserna skedde innan det tredje och kanske största
wacko jacko-tillfället uppenbarade sig. Ni vet när något bara retar skrattmusklerna lite, precis så var det. Urbota korkat.
Signed, sealed delivered - mission complete.
Lite synd faktiskt, jag vet ju att jag hade vunnit.
Alltid tråkigt att gå miste om en glass.
Nothing but;
I thrive on this.
Orange(a) kuvert.
Tisdagen, ja för en vecka sedan, bjöd på en dag ledigt från ledigheten och besök på Botaniska Trädgården. (Vi betalade inte inträdesavgiften (den frivilliga, men du hamnar i helvetet om du inte betalar))
Då Rhösska och Konstmuseet välkomnade oss med öppna armar i söndags blev vi så tagna av givmildheten att vi helt enkelt struntade i att ta kort. Gratis parkering på Heden gjorde även sitt.
Jag gissar på att vi såg ut någonting såhär:
Caroline inne i tankarnas värld, från penseldrag till färdigt verk. Själv sög jag mest på mina glasögon. Två kritiker i högform alltså.
Bäst var Mamma Mu-rummet inne på Konstmuseet - en sådan joker.
Upgrade.
Tror bestämt att en 10-12 stycken slank ned. Sedan var den hetsätningen slut, skorparna ett minne blott, den lilla del av Italien de representerade hade alltså förtärts och försvunnit. Istället gick jag över till Granny Smith. Mitt vanlig upplägg gällande de små gröna brukar lyda; båtar (läs; klyftor). Jag bestämmer först vilken halva(H) som är störst, den hamnar naturligtvis till vänster, sedan vilken av klyftorna(K) utav den halvan som blir störst. Likadant med andra halvan. Det blir såhär:
H1 - H2
H1K1+H1K2 - H2K1+H2K2
Vi har nu fyra klyftor, ej ännu fullt sorterade, nu till det kluriga, jag lägger de som en fyrkant enligt nedanstående schema:
H1K1 - H2K1
H1K2 - H2K2
Följdaktligen äter jag, likt Koranen, från höger till vänster, nerifrån och upp. Minst går först.
(Jag har någonstans i virrvarret kärnat ur den lille suckern)
Vad som då är negativt med detta är att du får endast ut fyra bitar vilket ofta genererar till att frukten tar slut skrämmande fort. En klyfta brukar innebära en sisodär två-tre tuggor. Snabbt räknat höftar vi en 12 tuggor, hur kul är det?!
Alltså kom jag på, i strävan efter att förlänga "eventet", att jag delar nu äpplet i ringar! Tunna fina ringar, men då slog det mig igen, halvmånar, ja så får det bli. Vänner, det blev en succé, från att ha ätit ett äpple på 1,2 minuter förlängde jag nu min tid till cirkus 5. Vinst! (Dessutom kan man leka tandskydd med den nya utformningen samt solfjäder - blast!)
För den skäggiges skull; Doppa inte skorpan i teet! Det är äckligt. Skorpor är hårda av en anledning, vill du ha något mjuk, smäll i dig en bulle.
Har tänkt sy mig en klänning, katastrof? Troligen.
Har även börjat på talet jag ska hålla på Annas bröllop (vilket troligen kommer bli ett snuskigt pråligt ett med troligen en skåning som liknar hennes pappa).
Talet i sig kommer att vara hak-droppande!
Grunda talet i denna bild och succén är ett faktum, kan inte kvinnan till vänster skriva poesi till kvinnan till höger, så säg!
Har du kammat dina kameler idag? Har du möjligen fått dem kammade? Jag ska kamma mina senare. *
Inga mål - inga kakor.
Betyder det att det finns en någon som tillhör alla?
Eller betyder det att alla har en någon?
Lär mig aldrig riktigt det där, jag tar det jag får. Det kan låta desperat, men det är quite the contrary. Saker och ting kommer till mig. Låter det aningen självgott? Det är det absolut, men tro mig allt är inte guld som glimmar. Ibland dimper det ned en och en annan skithög också.
Visste redan igår att idag skulle bli skit, och ja, jag har inte sällan rätt. Gårdagskvällen bjöd på klassikern te och skorpor samt ett och ett annat (7) avsnitt av Sex and the City. Caroline är en fantastisk spolare. Det var dock inte bara hon som var "on a roll" under gårdagen, min körning hem ifrån Munkebäck med omnejd kan närmast klassas som exemplarisk. Jag och fransmannen var som ett, och oj vad han kurrande i kurvorna. När vårt lilla kärleksmöte var över kom det över mig att morgondagen (idag) var dömd till skit.
Mamma tror att jag ska hamna i gängbråk. Jag sa att mitt gäng består utav Anna som, väldigt respektingivande, skulle veva/vispa lite med nävarna och mig själv i någon roll som verbal legoknekt. Våra motståndare är okända än så länge. Var lugn mamma, blir det riktigt ugly skickar jag fram Anna först.
Jag är villig att betala för att detta ska fortgå!
No note.
Jag hoppas att blotta åsynen ska framföra mitt budskap.
(fuck)
Skäärgården.
Gott chill på Saltholmen idag grabbar.
