Trägen vinner - oftast
----
Det var ju du och jag mot världen, bästa vänner för evigt.
Nu är vi ovänner.
Du är sur på mig för att du inte fick para dig....
Kärlek <3
Destination unknown
----
Jag har insett att stänga in sig verkligen inte är en bra idé. Far min, han kan mycket, och nu vet han mycket också.
----
De på stadsbiblioteket kan sina grejer och vilken service. Oj oj oj.
"- Vi har blivit generösare med utlåningstiderna nu.." Släpig stockholmska. Jo, man tackar, får jag verkligen behålla boken på 758 sidor i en hel vecka, nej men jag löser det.
----
Det är dags för mina vänner att komma hem nu. Saknar er så att det gör ont.
----
Vissa dagar är lättare än andra. Låt mig vara där.
Kunde gått.
A song that I can sing in my own company /.../
You gotta stand up straight, carry your own weight
These tears are going nowhere" Bono
Och jag som sa att imorgon skulle bli en annan dag, nej tji fick jag. Si det blev den inte. Lilla hamsterhjulet studsade fram som alltid. Ibland vill jag bara skratta åt allting, vara sådär käck och trevlig som bara jag kan vara, men så får man sig ett bryt. Jag hade tänkt börja gräva uppåt, men det är någon lite djävul som håller mig tillbaka vilket är grymt jobbigt. För alla er skidfantaster där ute, tänk er vasaloppet, eller nej, något ännu jävligare och tänk er ett bakglid utan dess like, lite så känns livet för tillfället. För er vanliga dödliga skulle man kunna säga att det är uppförsbacke..Men jag kommer tillbaka. Kan inte göra det här igen det är inte jag. Ska bara ordna upp lite saker först, rensa. Vårstädning tror jag det finns något som heter, känns rätt passande. Dags att sortera det som tar energi och det som ger energi.
-----
Alltså mitt problem är att jag har borderline. Finns massa roliga, viktiga, mindre roliga och mindre viktiga saker att skriva om, men det är lite för tungt för det, och jag har det ändå inte värst i världen. Sug på den.
-----
Av alla de 6 miljarder människor som vandrar på denna jord, behövs ibland bara en. En.
-----
I´ve become one of those, again..
-----
Jag är bara rädd för att jag sagt saker av fel anledning, swept away..
Kär i kärleken kanske. Min lott.
Peace love.
Brown Eyed Girl
Varför lämnar du mig, när jag saknat dig och vill ha dig nära? Mitt hjärta, min skatt.
----
England is still England. London was fine.
----
Jag tror att jag begär för mycket av mina medmänniskor, eller så är det jag som kanske på något sjukt sätt sätter mig över alla andra och tror att jag är så mycket mer insatt än de. Men ibland önskar jag att folk bara kunde förstå, förstå en känsla, känna av läget. Att hantera människor som inte har den känslan är inte en utav mina större begåvningar and for that I apologize. Jag knäpper direkt, får avsmak, men det är ju för att jag är så jävla mycket bättre, eller hur var det nu igen? Jag tror att det är dags för mig att stiga ner från mina höga hästar, hårt, men det är dags. Borde ge mer, borde försöka hårdare. Räcker oftast inte till.
----
Musik har en kraft som ingenting annat över mig. Bergen möjligtvis, men musiken ger mig något som fyller mig med ett extra liv. Ryser så fort jag hör en bra låt. Ryser när mamma spelar på pianot. Det ger mig lugn. Hopp. trygghet.
----
Så vad är då lycka?
----
Har en vän, en kär vän, som alltid har de mest otroliga svar. Hon ger mig någonting som är bortom denna värld. Att så mycket kan få plats i en sådan liten flicka är ofattbart. Önskar jag fick dela med mig, men hon tillhör inte någon.
----
Jag hoppas ni inser vad ni gett er in på och om ni inte gjort det, vänd. Jag skulle kunna skriva en miljon olika saker. Om hur lite jag vet, om att jag vet vad jag inte vet, om att ovetenskap är en dygd. Men det är något visst att dela det med någon. Ville dela det med er, men inte såhär.
----
Hoppas ni har det fint där ute i stugorna. Imorgon lär bli en helt annan typ. Carpe diem.
Who´s your daddy now..
....Men så...!
Från en skänk från ovan bestämde sig min lille vän för att fungera igen och livet blev glatt och trevligt, nu kunde jag till och med se framemot London. Jag trodde aldrig att jag skulle bli one of those som lever genom sin mobil, men tji fick jag.
Idag cirkus halv sju får jag så ett sms. Anna..
"Va fan! Kolla ut! <3"
Javisst, självklart Anna, jag studsar upp i sängen på direkten. (Värsta var att jag gjorde det, för jag kände på mig att jag hade något bra att vänta då hela rummet badade i ett sken, Haallelujah!) Utanför fönstret snöade det! I marsmånad! Det snöade mycket och det yrde och jag blev alldeles varm och glad. Klockan är fortfarande halv sju, eller någonstans där. Jag blev så lycklig, och jag kände att det här var till mig. Det här var en present till mig, för att lindra den katastrof kväll jag hade igår. Och jag fick rätt, himlen ser verkligen ut som en stor, fet död duva. Precis som jag sa igår. Jag kan lukta mig till snö. Den gör något med mig, blir alldeles sprallig och glad, jag kan omöjligt vara nere där det finns snö! Anna ringde sen, strax efter. Hon ville bara understryka det faktum att hon kände att jag var tvungen att se det här. Hon hade rätt. Blev glad av att hon ringde. Men, låt mig klargöra en sak. Det är Anna, och endast Anna, som kommer undan med något sådant. Jag avråder ifrån att göra ett liknande trick någon annan dag. Berättas bör väl att jag egentligen skulle ha gått upp halv nio, men tack. Snö är älskvärt!
Jag virade in mig i mitt täcke, på med tofflorna och ställde mig i fönstret enbart för att titta. Underbart.
Jag ville skratta och gråta på samma gång, skratta för att jag blir så glad. Gråta för att jag skulle åka härifrån, ifrån mitt rätta element. Ett regnigt 3-gradigt London väntar istället. Det var ju det där med tacksamhet.
Mina ädlaste sympatier går till alla krokusar, och eventuella soon-to-be tulpaner där ute. (Om inte rådjursasen äter upp dem innan de ens fått en glimt av solens goda). Jag tycker att snödropparna borde klara av detta, men en liten sympatisk tanke till dem i alla fall.
Någon som däremot får det lite kämpigare är vår senile vän ekorren Jerker. Han har för femtioelfte gången denna säsong glömt av var han la sina ekollon. Icke att för glömma är Jörgen the Talgoxe. Han pickar febrilt efter, de allt för gamla, solroskärnorna som nu ligger begravda under snön. Jörgen Jörgen Jörgen.
Andra reaktioner till detta plötsliga väderomslag stod min bror för varpå hans reaktion var:
"What?!......" och "Vad i helvette..."
----
Nu väntar London i fyra dagar. Torsdag 20.55 landar jag i Sverige igen, förväntar mig anstormning på Göteborg City Airport, även känd som Säve flygplats, let´s be overinternational. Yeah, let´s!
Och känner ni inte igen mig, så är det troligen konsekvensen av det yoghurtunderskott som nu kommer att råda i dagarna fyra.
Vänner, bekanta, loved ones, och resterande pack, ta hand om er. Njut av snön idag för mig med!
Älskvärt.
Fucking disaster..
Och apropå apparater!
Nu har den fördömda japanmixen gott sönder, min älskade/hatade Samsung har bara tackat för sig, släckt och låst. Så för mig är det inte sådär ljus och underbart soligt ute, utan grått och dassigt, som en fet, död duva.
Det här får inte hända! Jag kan inte klara sådana här situationer och imorgon ska jag åka till London. Den resan kommer ju också jävligt passande just nu. Sådär, nu har man svurit tillräckligt för att bli utan det ena och det andra också, vi kan lika gärna ställa in julen. Typiskt.
----
Rusta vilken affär. Holy Moses! Vem, vad, hur, när och framför allt varför kom man på att starta Rusta? En affär full med skit. Jag blir så förbannad.
----
Nej, men hur har din dag varit?
EupsEups
Det är inte du, det är jag.
Har den frasen någonsin fungerat? Kan man möjligen ta den på allvar? Hoppas jag kommer använda den någon gång, hade varit så värt.
----
Imorgon träning kl. 9-10.30, hör väl inte till vanligheterna direkt, men det klart att man måste ju känna på golvet nu när stora matchen närmar sig. Tydligen kommer pressen också, någon stackare från AlingsåsTidning har blivit tvingad att stiga upp i ottan för att ta en, två bilder på våra formidabla Vårgårdabor, jag föreslog ett "hemma-hos"-reportage, men tydligen var innebandyn viktig, märkligt. Gäller att fixa frissen tills imorgon, Mister Kluventopp and I are best friends. Man vet ju aldrig om man skulle kunna slinka in på en bild. Vissa har det bara, så är det. Deal with it.
----
Hey Stranger.
En snabb flört, alltid trevligt, jag menar jag hade ju ändå inget annat för mig. Blink blink.
----
Sådär värst fjäskig är jag faktiskt inte, eller?
Ah, påhängsfrågor, tack för att ni underlättar min vardag. Vill även skänka ett extra tack till liksom.
----
Tuff dag idag för lilla mig, blott 19, nej vad säger jag, 18 år gammal och tvingad till två prov på en och samma dag. Det är inte okej. Geografin var ju dock som väntad, ingen sensation, satt och ordbajsade och undvek frågan precis så som bara jag kan göra, och se på fan när han borstar sin gris om inte det ska gå vägen ändå. En genomläsning i boken kvällen innan vid tiotiden och saken är biff, känns bra att högstadietakterna sitter i. Matten, let´s not, det var ingen god idé att lyssna på musik samtidigt, man får ju så mycket roligare saker att tänka på då.
----
Ni har alla saknat det, och har ni inte saknat det så har ni saknat det trots att ni inte vetat om att ni saknat det.
Trumvirvel...
Läsarfrågan/påståendet!!
Dagens, veckans, månadens lyder som följer:
Ska vi forska om rymden eller om AIDS om vi var tvungna att välja? Eller överhuvudtaget egentligen, borde vi inte satsa våra resurser på något? Halvdant är aldrig bra.
----
Nu väntar en helg, ensam hemma, helt alone, ohne planen (planer auf deutsch, planer på tyska). Ska blir rysligt spännande. Något annat som ska bli rysligt när det faktum att två veckor lov väntar. Först en resa till London, och nej, it´s not all pleasure, då vi blir tvingade/får privilegiet att besöka Mr. Shakespeares enkla boning. Rumour has it att vi även kommer att undersöka hans teater, hans mammas boning, någon släkting till honom vars boning tydligen också är av värde, kanske slänger de in en timmas biologi där vi får dissikera hans strumpor eller den lilla spädgris han lekte med varje dag... Har vi riktigt tur så kanske, men bara kanske, kan detta mäta sig med den där mossen-mannen, ni vet den sköna liraren med illrött hår, som ligger och ruvar i Varbergs fästning... Nej, men London är fint, framför allt är det far away from skolan.
----
Jag är så trött på överflödiga människor, och ja, jag är väl medveten om att jag kanske är överflödig i just dina ögon, men låt mig säga såhär då... Behöver vi verkligen Tone och grabbarna på väderavdelningen? Hörrni, låt mig gissa? Ökad molninghet, tidvis regn, regnet håller i sig framåt kvällen spricker molntäcket upp för att tjocka på sig under natten främst för att lura in oss i en falsk lyckokänsla över att vädret går mot det bättre. Och om vi nu ska envisas med dessa spåmänniskor, kunde vi åtminstone anställa några som faktiskt kommer med något som stämmer för en gångs skull. Det eller så lägger vi ned hela skiten så får det bli som det blir.
----
Nu börjar jag bli skelögd, oj oj oj.
Gammal.
Never follow the red rabbit
Jag = Shiva = ej stötande
Om ni slumrat till av förklarliga skäl under religionslektionerna så föreslår jag en snabb koll på google så ska ni se att det löser sig, senare vad ni drar för slutsatser, ja, enjoy!
----
Ett jävla pulver till apa, den ni, smaka på den och kom tillbaka sen. Jag känner mig lite som ett jävla pulver just nu. Spännande faktiskt. Put on your face love. Vad säger ni? Är den värd två stolspiller?
----
Dagens idag på bilden, jag reserverar mig för att den kan komma att berättas lite knepigt, men oj så kul det var, gläds med mig!
Meja, vår ytländske bildlerare, från le francois, kan inte säga frukt, ytan frykt, men det är inte det roliga. ( Nog för att det är tillräckligt roligt för att hålla ett skämt, men låt oss koncentrera oss på det jätteroliga)
(Bakgrunden lyder: Vi målar, förlåt ritar, mucho importante tydligen, små jävla klädnypor. Det är synd att säga att folk blir nöjda med dem och ett och annat glåpord och andra utbrott hört till vardagligheterna. Så, designa din egna klädnypa, dagens nya pigga utmaning. Bredda dina vyer, tänk på målgrupperna!)
Meja (lärare):
- Köm igeen ny, tänk på de ölika mölgrypperna och designa er klätnypat. Vad vill en sjöman helst ha?
Viktor (hårt arbetande, men mindre nöjd elev, då klädnypan inte blir riktigt som planerat)
- Fitt.....
Allmänt asgarv, i alla fall de tre bakre raderna, bryter ut. Tilläggas bör ju att Viktor var sjukligt insatt i sin bild och hade inte en suck om Mejas fråga. Ett rent lyckokast alltså.
Meja blir dock lite konfunderad och undrar vad det var som var sådär galet roligt. Självklart försöker man rädda situationen och ropar:
- Han sa ankare....
Ja, just det. Det var ju nära i alla fall.
----
För mycket av det goda är nog inte bra, känner att mitt ego fått i sig lite för mycket.
----
Min skatt. Mitt hjärta. Du & Jag.
----
Never follow the red rabbit, especially when it´s out of order. Låt mig säga såhär, Ale Gymnasium, släpp ut mig.
----
"tjipp"
Ohne Competition
----
En double och en turkey tack. (Kom till McDonald´s vi ger meeer)
Vi snackar bowling vänner. Googla det och hys respekt ty ni läser skrift av en mästare, och nej, jag är ödmjuk och en god vinnare. Wiihooo!
----
Luis Figo värmer vid sidan av plan, lite väl tidigt för oroliga tittare, borde inte han slutat för länge sedan?
Mamma kläcker den dräpande kommentaren (bakgrunden är att hon inte har en aning om vem detta är):
- Vilken liten tjockis, ska han verkligen spela? Han är ju lika tjock som domaren.
Ah jo, mamma, vi var ju överens i alla fall.
----
With our without you, I can´t live with or without you.
Snacka om att ha det jobbigt.
Kanske kan jag hjälpa just dig.
----
Kärlek och värme vänner!
Ont det gör ont...
Lena, du är fan inte förlåten, så kom inte tillbaka, men just nu gör det så ont, så jag är tvungen!
Ni förstår inte min smärta, men AC Milan är utslagna ur Champions League. Det gör ont. Vi kommer inte få se lille Pippo springa omkring i dessa sammanhang längre. Pirlo vill vi inte se igen för allt han gör är de där jävla INDIANARNA! Holy Christ, han har tappat det. Maldini får stanna han är het. Men grabbar, jag lider. Vad finns det kvar nu? Sevilla? Haha! Nej, tänkte väl det. Jävla engelsmän.
-----
Ett annat av smärtoämnena idag är dessa apelsiner som är så förbannat söliga. Man får ju nervsammanbrott för mindre. Jag skulle bara vilja krama livskraften ur dem om det inte vore för att man blev ännu söligare då. En halv hushållspappsrulle är inte okej för mig. Hela nöjet avtar om det blir kladdigt, hann knappt känna vad den smakar,. Och ja, barnen i Afrika. Men jag är ledsen. Jävla söliga apelsiner!
----
Fin morgon idag, en underbar dag med mitt favoritväder, snö! Underbar. Sedan raseras allt. Jag som till och med fått ordning på mitt liv och var redo för nya tag. Borta. Puts väck.
Trögt, men oh så lyckligt
Kom tillbaka Jill Johnson, allt är förlåtet. Oh vilken härlig dag. Underbar rent av. Jag har kommit till den insikt att jag är rätt bra, eller nej, jag är oförskämt tursam. Tidig morgon idag, redan 08.45 strömmade Grieg ur lilla mobilhögtalaren. Ska jag verkligen gå upp såhär tidigt? Ut med stortån, in med stortån, burr. Burr burr. Ni vet det var så kallt att hela kroppen drar ihop sig och bara blir som ett russin. Man, jag, vill bara få ryck och sparka inuti tecken och fördöma min far för att han vägrar sätta på värmen, nej då, vi eldar ju i den öppna spisen, det ger värme.. Vi eldar en gång i veckan. Jag har ett hårt liv. När jag väl rullat ihop mig till en lite tunnbrödsrulle, slickat mig längs kanten på sängen, ner på golvet och förbi dammtuss 1 och 2 vidare mot fåtöljen, snabbt som sjutton ryckt åt mig den, long over do, morgonrocken, de knarrande tofflorna ( ennerverande är bara förnamnet, jävla shepherd!) så är jag tillräckligt klädd för att besöka toaletten och inse varför man är deprimerad på kvällarna. Ner mot det dingnande frukostbordet. Ah nej. Men ingenting kunde stoppa mig denna morgon, jag hade på mig min ninjadräkt, och solen sken, de äckliga små fåglarna kvittrade, egentligen tror jag att de skriker på mat, men det är ju bara mitt krassa jag. I alla fall. Ned mot frukosten. En liten banan där, russin, en och en annan mandel, a-fil och kanel på det. Satte i mig ett ägg också, njöt av det sista glaset juice som jag myglat till mig och njöt av lugnet och av det faktum att min bror skulle bli utan en av livets stora njutningar, färskpressad apelsinjuice. Nöjd nöjd nöjd. Skall väl erkänna att min tidsplan inte höll riktigt utan att frukosten överskred sin ranson, men lika glad var jag för det. Ut med hunden, underbara vädret i ansiktet, en sådan kyss. Vackert, stillsamt och underbart. Hem lite solning på altanen., glömt något? Ja, skola ja,. Nej jag jobbar ju inte så längre.. Jo, men jag flexar och börjar man halv tolv kan man lika gärna komma kvart i, så känner jag. Lite mer sol tack, ah där blir bra. Tog tag i mitt liv kände att man kunde ju visa upp sig i skolan om inte annat. Väl när jag hoppat av bussen, så ringer lilla Edit (från lilla Edet, alltid lika kul) och säger att alla lektioner är inställda! Underbaring! (I vanliga fall hade jag förbannat de högre makterna och budbäraren, men idag var det enbart lycka). Nu slapp jag vara skolkaren och jag var så nöjd med mig själv att tagit en senare buss. Perfekt.
Första dråpslaget kommer då det inte finns någon rehabtid förrän vecka 13, men jag känner what´s the hurry på den! Ingenting kan plocka ned mig idag.
Andra dråpslaget, kan det finnas ett andra dråpslag?, hur som haver, så väl på bussen igen efter en halvtimme i skolan, helt euforisk över de inställda lektionerna, satt och klappade händerna hela halvtimmen för övrigt. Jo, det underbara vädret utanför bussrutan, bussen fräsch idag faktiskt, då hamnar vi bakom en traktor. Jag började le för mig själv, alla andra började skruva otåligt på sig, men jag satt och skrattade. Otroligt komiskt faktiskt. Personligen så tycker jag att traktorer är de maskiner som för vårt samhälle framåt, och jag Atlas är ett väldigt bra märke.
På detta slår vi till med en två timmars promenad! Lycka. Underbart. Vackert. Geggigt. Men ack.
----
För övrigt så är både Anna och jag lite fundersamma på hur utdelningen av tröjnummer kommer gå till, det gäller ju att hugga nu när Fäbojäntorna ska bildas. Vi anmäler vårt intresse i alla fall. Vi snackar 22 och 8 vänner, beware.
----
Precis som man tror att man hört allt av guden Bono så överraskar han en. Han är ju för go den där Bono, en låt till mig. Alltså jag vill ju inte skryta men ja, vad säger man. One step closer heter den i alla fall. Min Gud. Det Bono inte kan lösa, det ska inte lösas, då får man vända sig till Amy Diamond eller Darin som ger dig nothing for money. Eller något sådant.
----
Jämförde mig själv med Hitler häromdagen, kändes insiktsfullt. More to come.
----
Lycka och välgång idag mina vänner, ni är så vackra!
Mittbena
Jag är så evinnerligt trött på alla jävla regler, speciellt de som är fel! Har nu förlorat 3 gånger på det där fördömda spelet Alfapet, som jag vanligtvis tycker om, men denna hemska sida Betapet.se har så fruktansvärt usla regler att jag åker på stryk varje gång. Det är ju inte bara det att reglerna är dåliga, de är ju felkonstruerade också! Det håller inte. Det är inte okej att bli nekad att lägga LÄS när CD och annat löst får vara med och leka. Jag vet inte hur ni känner inför detta förtryck, men jag vill slå ett slag för den lille mannen, kvinnan, jag. Tyvärr är det ju så, som med mycket annat, att jag spottar galla mest för att låta och göra roliga ljud, ingen direkt åtgärd är att märka.
Apropå regler, så finns det ju en och annan som blivit naggad i kanten, samt en och annan som kanske borde skrivas till. Suck, Lindome, kära kamrater, ta er i kragen.
Har egentligen aldrig uppfattat mig själv som mittbenetypen, men har på senare tid insett att det inte är helt fel. Jag är ju i grund och botten en snedlugg, men jag anar att en viss enkelspårighet kan återfinnas även hos mig. Jag är nedgrävd i mittbenan. Det kan gå hur som helst egentligen, eller åt båda hållen. Man kunde tänka sig en liten travbana uppe på hjässan eller den personliga favoriten helikopterplattan. Dock vill jag höja glaset, ta av hatten, truga mig ehm buga mig, för alla mittbenor där ute. Respekt. Aretha (L)
-----
För övrigt tycker jag att skoproduktionen har ökat nämvärt och säkerheten på dessa doningar har ökat betydligt. Jag tycker inte det är okej, ingen snubblar ju längre.
-----
Jag har länge letat efter ett tillfälle för min allra bästa punchline, som i regel, kan användas när som egentligen. Jag känner att den sitter fint nu.
"I am not your problem to solve"
Tack Meg.
-----
Alltså jag kan känna att det står inte rätt till med alla våra ordspråk här i La Suede. Till exempel så kan jag känna att det där med att det är bättre att ångra någonting man har gjort än något man inte gjort inte riktigt tillfaller alla...
Samma statement gäller för alla förtjänar en andra chans, nej, se på E-type och grabbarna, det är inte okej.
-----
Jag känner inte riktigt att mina namn till den kommande klubben har fått den uppmärksamhet som förtjänas för ett sådant ihärdigt arbete, kan vara den totala avsaknaden av respons. Vem vet. Kanske borde man go public. Haha. Just det. Fear.
