Poisonous - die Charmörin

Kom tillbaka Jill Johnson, allt är förlåtet. Oh vilken härlig dag. Underbar rent av. Jag har kommit till den insikt att jag är rätt bra, eller nej, jag är oförskämt tursam. Tidig morgon idag, redan 08.45 strömmade Grieg ur lilla mobilhögtalaren. Ska jag verkligen gå upp såhär tidigt? Ut med stortån, in med stortån, burr. Burr burr. Ni vet det var så kallt att hela kroppen drar ihop sig och bara blir som ett russin. Man, jag, vill bara få ryck och sparka inuti tecken och fördöma min far för att han vägrar sätta på värmen, nej då, vi eldar ju i den öppna spisen, det ger värme.. Vi eldar en gång i veckan. Jag har ett hårt liv. När jag väl rullat ihop mig till en lite tunnbrödsrulle, slickat mig längs kanten på sängen, ner på golvet och förbi dammtuss 1 och 2 vidare mot fåtöljen, snabbt som sjutton ryckt åt mig den, long over do, morgonrocken, de knarrande tofflorna ( ennerverande är bara förnamnet, jävla shepherd!) så är jag tillräckligt klädd för att besöka toaletten och inse varför man är deprimerad på kvällarna. Ner mot det dingnande frukostbordet. Ah nej. Men ingenting kunde stoppa mig denna morgon, jag hade på mig min ninjadräkt, och solen sken, de äckliga små fåglarna kvittrade, egentligen tror jag att de skriker på mat, men det är ju bara mitt krassa jag. I alla fall. Ned mot frukosten. En liten banan där, russin, en och en annan mandel, a-fil och kanel på det. Satte i mig ett ägg också, njöt av det sista glaset juice som jag myglat till mig och njöt av lugnet och av det faktum att min bror skulle bli utan en av livets stora njutningar, färskpressad apelsinjuice. Nöjd nöjd nöjd. Skall väl erkänna att min tidsplan inte höll riktigt utan att frukosten överskred sin ranson, men lika glad var jag för det. Ut med hunden, underbara vädret i ansiktet, en sådan kyss. Vackert, stillsamt och underbart. Hem lite solning på altanen., glömt något? Ja, skola ja,. Nej jag jobbar ju inte så längre.. Jo, men jag flexar och börjar man halv tolv kan man lika gärna komma kvart i, så känner jag. Lite mer sol tack, ah där blir bra. Tog tag i mitt liv kände att man kunde ju visa upp sig i skolan om inte annat. Väl när jag hoppat av bussen, så ringer lilla Edit (från lilla Edet, alltid lika kul) och säger att alla lektioner är inställda! Underbaring! (I vanliga fall hade jag förbannat de högre makterna och budbäraren, men idag var det enbart lycka). Nu slapp jag vara skolkaren och jag var så nöjd med mig själv att tagit en senare buss. Perfekt.

Första dråpslaget kommer då det inte finns någon rehabtid förrän vecka 13, men jag känner what´s the hurry på den! Ingenting kan plocka ned mig idag.

Andra dråpslaget, kan det finnas ett andra dråpslag?, hur som haver, så väl på bussen igen efter en halvtimme i skolan, helt euforisk över de inställda lektionerna, satt och klappade händerna hela halvtimmen för övrigt. Jo, det underbara vädret utanför bussrutan, bussen fräsch idag faktiskt, då hamnar vi bakom en traktor. Jag började le för mig själv, alla andra började skruva otåligt på sig, men jag satt och skrattade. Otroligt komiskt faktiskt. Personligen så tycker jag att traktorer är de maskiner som för vårt samhälle framåt, och jag Atlas är ett väldigt bra märke.

På detta slår vi till med en två timmars promenad! Lycka. Underbart. Vackert. Geggigt. Men ack.

----

För övrigt så är både Anna och jag lite fundersamma på hur utdelningen av tröjnummer kommer gå till, det gäller ju att hugga nu när Fäbojäntorna ska bildas. Vi anmäler vårt intresse i alla fall. Vi snackar 22 och 8 vänner, beware.

----

Precis som man tror att man hört allt av guden Bono så överraskar han en. Han är ju för go den där Bono, en låt till mig. Alltså jag vill ju inte skryta men ja, vad säger man. One step closer heter den i alla fall. Min Gud. Det Bono inte kan lösa, det ska inte lösas, då får man vända sig till Amy Diamond eller Darin som ger dig nothing for money. Eller något sådant.

----

Jämförde mig själv med Hitler häromdagen, kändes insiktsfullt. More to come.

----

Lycka och välgång idag mina vänner, ni är så vackra!