Who´s your daddy now..
Efter nu 13 hektiska, jobbiga timmar har lugnet börjat sänka sig. Igår runt 19.00-tiden råkade jag nämligen klanta till det med mobilen, och ja, skiten gav upp och dog. Total panik och galenhet över att mobilen var sönder, sms försvunna, den jävla Londonresan och nu utan mobil! Den kom igång efter ett ihärdigt blåsande av hårtorken, lite varma omslag och en vip-plats ovanpå elementet. Den jävlades rätt gött innan skulle man kunna säga. Livet var i cirka 5 timmar totalt mörker...
....Men så...!
Från en skänk från ovan bestämde sig min lille vän för att fungera igen och livet blev glatt och trevligt, nu kunde jag till och med se framemot London. Jag trodde aldrig att jag skulle bli one of those som lever genom sin mobil, men tji fick jag.
Idag cirkus halv sju får jag så ett sms. Anna..
"Va fan! Kolla ut! <3"
Javisst, självklart Anna, jag studsar upp i sängen på direkten. (Värsta var att jag gjorde det, för jag kände på mig att jag hade något bra att vänta då hela rummet badade i ett sken, Haallelujah!) Utanför fönstret snöade det! I marsmånad! Det snöade mycket och det yrde och jag blev alldeles varm och glad. Klockan är fortfarande halv sju, eller någonstans där. Jag blev så lycklig, och jag kände att det här var till mig. Det här var en present till mig, för att lindra den katastrof kväll jag hade igår. Och jag fick rätt, himlen ser verkligen ut som en stor, fet död duva. Precis som jag sa igår. Jag kan lukta mig till snö. Den gör något med mig, blir alldeles sprallig och glad, jag kan omöjligt vara nere där det finns snö! Anna ringde sen, strax efter. Hon ville bara understryka det faktum att hon kände att jag var tvungen att se det här. Hon hade rätt. Blev glad av att hon ringde. Men, låt mig klargöra en sak. Det är Anna, och endast Anna, som kommer undan med något sådant. Jag avråder ifrån att göra ett liknande trick någon annan dag. Berättas bör väl att jag egentligen skulle ha gått upp halv nio, men tack. Snö är älskvärt!
Jag virade in mig i mitt täcke, på med tofflorna och ställde mig i fönstret enbart för att titta. Underbart.
Jag ville skratta och gråta på samma gång, skratta för att jag blir så glad. Gråta för att jag skulle åka härifrån, ifrån mitt rätta element. Ett regnigt 3-gradigt London väntar istället. Det var ju det där med tacksamhet.
Mina ädlaste sympatier går till alla krokusar, och eventuella soon-to-be tulpaner där ute. (Om inte rådjursasen äter upp dem innan de ens fått en glimt av solens goda). Jag tycker att snödropparna borde klara av detta, men en liten sympatisk tanke till dem i alla fall.
Någon som däremot får det lite kämpigare är vår senile vän ekorren Jerker. Han har för femtioelfte gången denna säsong glömt av var han la sina ekollon. Icke att för glömma är Jörgen the Talgoxe. Han pickar febrilt efter, de allt för gamla, solroskärnorna som nu ligger begravda under snön. Jörgen Jörgen Jörgen.
Andra reaktioner till detta plötsliga väderomslag stod min bror för varpå hans reaktion var:
"What?!......" och "Vad i helvette..."
----
Nu väntar London i fyra dagar. Torsdag 20.55 landar jag i Sverige igen, förväntar mig anstormning på Göteborg City Airport, även känd som Säve flygplats, let´s be overinternational. Yeah, let´s!
Och känner ni inte igen mig, så är det troligen konsekvensen av det yoghurtunderskott som nu kommer att råda i dagarna fyra.
Vänner, bekanta, loved ones, och resterande pack, ta hand om er. Njut av snön idag för mig med!
Älskvärt.
....Men så...!
Från en skänk från ovan bestämde sig min lille vän för att fungera igen och livet blev glatt och trevligt, nu kunde jag till och med se framemot London. Jag trodde aldrig att jag skulle bli one of those som lever genom sin mobil, men tji fick jag.
Idag cirkus halv sju får jag så ett sms. Anna..
"Va fan! Kolla ut! <3"
Javisst, självklart Anna, jag studsar upp i sängen på direkten. (Värsta var att jag gjorde det, för jag kände på mig att jag hade något bra att vänta då hela rummet badade i ett sken, Haallelujah!) Utanför fönstret snöade det! I marsmånad! Det snöade mycket och det yrde och jag blev alldeles varm och glad. Klockan är fortfarande halv sju, eller någonstans där. Jag blev så lycklig, och jag kände att det här var till mig. Det här var en present till mig, för att lindra den katastrof kväll jag hade igår. Och jag fick rätt, himlen ser verkligen ut som en stor, fet död duva. Precis som jag sa igår. Jag kan lukta mig till snö. Den gör något med mig, blir alldeles sprallig och glad, jag kan omöjligt vara nere där det finns snö! Anna ringde sen, strax efter. Hon ville bara understryka det faktum att hon kände att jag var tvungen att se det här. Hon hade rätt. Blev glad av att hon ringde. Men, låt mig klargöra en sak. Det är Anna, och endast Anna, som kommer undan med något sådant. Jag avråder ifrån att göra ett liknande trick någon annan dag. Berättas bör väl att jag egentligen skulle ha gått upp halv nio, men tack. Snö är älskvärt!
Jag virade in mig i mitt täcke, på med tofflorna och ställde mig i fönstret enbart för att titta. Underbart.
Jag ville skratta och gråta på samma gång, skratta för att jag blir så glad. Gråta för att jag skulle åka härifrån, ifrån mitt rätta element. Ett regnigt 3-gradigt London väntar istället. Det var ju det där med tacksamhet.
Mina ädlaste sympatier går till alla krokusar, och eventuella soon-to-be tulpaner där ute. (Om inte rådjursasen äter upp dem innan de ens fått en glimt av solens goda). Jag tycker att snödropparna borde klara av detta, men en liten sympatisk tanke till dem i alla fall.
Någon som däremot får det lite kämpigare är vår senile vän ekorren Jerker. Han har för femtioelfte gången denna säsong glömt av var han la sina ekollon. Icke att för glömma är Jörgen the Talgoxe. Han pickar febrilt efter, de allt för gamla, solroskärnorna som nu ligger begravda under snön. Jörgen Jörgen Jörgen.
Andra reaktioner till detta plötsliga väderomslag stod min bror för varpå hans reaktion var:
"What?!......" och "Vad i helvette..."
----
Nu väntar London i fyra dagar. Torsdag 20.55 landar jag i Sverige igen, förväntar mig anstormning på Göteborg City Airport, även känd som Säve flygplats, let´s be overinternational. Yeah, let´s!
Och känner ni inte igen mig, så är det troligen konsekvensen av det yoghurtunderskott som nu kommer att råda i dagarna fyra.
Vänner, bekanta, loved ones, och resterande pack, ta hand om er. Njut av snön idag för mig med!
Älskvärt.
Låt budskapen flöda
Postat av: Magg
Ha det så bra, se upp för duvbajset!
Postat av: sani
åka bort såhär mitt under kvalveckan:P ulle då!
Postat av: Caroline
HAAAATA SNÖ! jag är så jävla glad att åka från skiten på fredag...
Trackback
