Livin' the dream på någon annans bekostnad.
It's true. Jag är här, jag finns, jag är online.
Dessutom för att göra livet ännu ljuvare snyltar jag till mig världsvida webben. It's b-e-a-utiful.
Tågresa på cirkus 26.5 timmar sitter i kroppen och Anna vet inte om det än men hon kommer få bära mina väskor imorgon. Stötte in i ett glatt gäng som tyvärr skulle styra sin kosa mot Chamonix, töntar.
Vi däremot sitter här i Zell am See och gottar oss i vår lägenhet bis Freitag för sedan så bara kräver vi ett läge i Saalbach där vi hoppas spendera, och för att citera Sarah B; fem fucking månader.
Gårdagens middagbestod av 6,7,8 öl, och frukosten idag intogs på Münchens Tågbanestation, allt är förstklassigt.
Dagens middag stod mellan att satsa allt mot den lite lätt suspekta pizzerian eller tortellini i vattenbad. Tortellinin drog, till allas stora förvåning, det längsta strået. Om det fortsätter vi såhär kommer vi sätta fler sjukdomar än skjörbjugg på kartan!
Vi väntar med spänning!
(Anledningen till att inlägget haltar lite i spänning är då vårt internet inte bara haltar utan har en gammal krigsskada i knäet och tenderar att ta ut agget mot oss.)
Stay tuned friends!
<3 Jag tänker på er hela tiden. Skönt att ni kom fram välbehållna i alla fall! Dock tomt utan er på träningen..
ni har det bra med andra ord:)
