Poisonous - die Charmörin

It's true. Jag är här, jag finns, jag är online.
Dessutom för att göra livet ännu ljuvare snyltar jag till mig världsvida webben. It's b-e-a-utiful.

Tågresa på cirkus 26.5 timmar sitter i kroppen och Anna vet inte om det än men hon kommer få bära mina väskor imorgon. Stötte in i ett glatt gäng som tyvärr skulle styra sin kosa mot Chamonix, töntar.
Vi däremot sitter här i Zell am See och gottar oss i vår lägenhet bis Freitag för sedan så bara kräver vi ett läge i Saalbach där vi hoppas spendera, och för att citera Sarah B; fem fucking månader.

Gårdagens middagbestod av 6,7,8 öl, och frukosten idag intogs på Münchens Tågbanestation, allt är förstklassigt.
Dagens middag stod mellan att satsa allt mot den lite lätt suspekta pizzerian eller tortellini i vattenbad. Tortellinin drog, till allas stora förvåning, det längsta strået. Om det fortsätter vi såhär kommer vi sätta fler sjukdomar än skjörbjugg på kartan!

Vi väntar med spänning!
(Anledningen till att inlägget haltar lite i spänning är då vårt internet inte bara haltar utan har en gammal krigsskada i knäet och tenderar att ta ut agget mot oss.)

Stay tuned friends!

 

  

"Det måste hända, det måste bli av!"
"Klart det blir av, vi får se till att det blir av!"
"Det har varit min dröm sedan jag förstod att det var möjligt."



Gick och la mig med ett leende på läpparna i måndags.
Gick och la mig med ett leende på läpparna i tisdags. Ett fånigt leende till och med.
Finns människor som får en att le fånigt.

Det blir av - på måndag.
Om drömmen själv får välja är jag hemma igen i april någongång.
Det är ungefär 4 månader.
Ändå brister mitt hjärta när jag tänker på de människor jag lämnar, om än för 4 månader.
Tusan jag kommer ju tillbaka, men det vet jag ju inte än.

Jag vill bara, oh, jag önskar bara att ni, alla människor jag älskar och tycker, om ni bara kunde förstå en liten del av hur mycket jag tycker om er så skulle jag bli lycklig.
Ni gör mig starkare. Ni gör mig bättre.
Nya som gamla, I owe you all.


Peace love and understanding people, kanske är det det som betyder något ändå.

Okej, pappa, jag kommer tillbaka, för din skull då.

Till förmån för Dicken blev Hallå Eva en riktigt mysig tillställning med skräckfilmstittande och ett oroväckande stort citrusintag.

The Game Plan: Klara av Låt den rätte komma in + obest. antal andra rullar.

The Actual Game: Låt den rätte komma in, The Hills have eyes II (herregud, hur kunde du låta dem göra en andra film, var inte ettan straff nog?) vi stod ut tills bajsmannen dök upp, vilket är typ efter sju minuter. Kvällen avslutades med En vampyrs bekännelse, tydligen skulle Tompa Cruise vara drop dead gorgeous, något som Linn tog tillbaka illa kvickt efter öppningsscenen. Brad Pitt hade inte heller en bra hårdag..

Vi hade inte tänkt äta godis då den enorma ångesten sedan senaste vändan inte riktigt gått över. Jag kom tyckte att vi skulle köpa äckligt godis, för då hade vi i varje fall godis. Linn följde planen måttligt.. Lite godis alltså.,.

Ett krav för att få vara med var att alla inblandade klädde ut sig. Detta mottogs med blandad förtjusning, men man tar ju gärna en för laget eller vad säger du Jax?


(I hate my liiife I hate my liiiife...)


Jax var inte en Spiderman han satsade mer mot Spiderpig.


Ya ya, to hell with my pride - I'll strike a pose.