Shout!
You scream
We all scream
for ice cream.
Ibland är det bara lättare att öppna glasslocket än att ta sig i kragen.
Det är väl inte det är att jag är svår, men jag kan liksom inte vara gratis, då skulle ju alla vilja ha...?
Och varför, varför är jag sugen på Amaretto hela tiden?!
Anna och jag konstaterade det idag; Bad Gastein förändrade allt.
Fantastiska jag.
Varför inser folk inte bara? Att man ska behöva köra upp listor i ansiktet hela tiden.
Anyways,
Never kiss and tell.
Min söndag i stort, vaknade upp med dessa syner. Fröjd för ögat!
På pluskontot finner vi hög mysfaktor och lättförtjänta hundra kronor.
Gick bara back en vante och mitt halsband (ärkesnyft!) denna gång, det tar sig..?
To be continued..
Wave and smile...
Det gör bara så fruktansvärt ont.
Fotjävel.
Det fina med stopp i handfatet är att det tvingar en att undersöka det riktiga felet. Fine, vissa kanske väntar i hundra år på att vattnet ska rinna ner, men även de borde inse att man kanske borde göra något åt saken.
Alltså, det fina med stopp i handfatet är att man faktiskt måste gräva i skiten. Min lösning blev, rent instinktivt att putta ner allt äckel längre ner, men kom på att där kommer det bara att bli värre. Så, jag bestämde mig för att med alla medel möjliga fånga upp allt bös och slänga ut skiten. Det är mitt dagsverke idag. Jag har slängt ut all skit, inget mer finns kvar någonstans. Försöker sig skiten närma sig igen, lita på rosa, Super10 eller varför inte bara ta fram pepparsprayen direkt.
That´s what I´m gonna do.
Litet moment of clarity faktiskt, jag rensade, tittade nedlåtande på det och slängde ut det.
Cheery-O.
Vårdag/Vår dag
Precis som julkorten i november haglar dissarna in, tror jag toppar en fem sex stycken per dag faktiskt. Bara idag kan jag räkna till tre. Dagens bästa får nog ändå gå till Soho - hell hole - som lyckades sätta käppar i hjulet för Annas och min; Let´s-get-drunk-mitt-på-blanka-dagen-plan.
Vi hann så långt att vi fick beställt ett glas rödtjut, smugit fram körkortet för att sedan få en hand uppkörd i fejset.
Kärringjävel.
Hade man inte varit så förblindad av ilska hade man nog stormat ut därifrån, men istället fårade vi oss och tog kaffe/te. Bitterheten sköljde över oss då vi tvingades se våra förebilder Gullan,45, och Kicki,47, sitta och sippa på varsitt glas vindruvssaft. Raserieutbrottet senare reste vi oss och traskade, jag haltade "snyggt", mot Netto. Vulgopacket O´boy, gräddspray, fettomjölk och mörk choklad - good to go. But wait, glömmer vi inte något nu? Spriten.
Heisse Schokolade mit Amaretto!
Cioccolata calda con Amaretto!
Att höfta i sprit brukar vara ett vinnande koncept, det har vi både ett och två bevis på. Drägg.
Anna sure knows hur man njuter, själv däckade jag direkt. Anna är våralkoholist, medan jag kör på den lite mer traditionella semesteralkoholismen.
Hur patetiskt är det inte att det mesta snurrar just nu? Jag skyller nog dock på ett klent hjärta och den indiska tvål jag motvilligt fått från mormor. Tack alla!
Bara jag.
Hon är ju galen den där Ulrika, one "crazy biatch" (Raggalicious). Det tar tid att lära sig, det gör det, jag vet och jag är evigt tacksam alla er som har detta enorma tålamod att faktiskt stå ut ett tag och sedan inse att; Nej, ta mig tusan, är det inte lite charmigt ändå med dessa vredesutbrott, hetsätandet och te-manin. Tid, det tar lite tid.
Så till er nya förmågor där ute, stanna ett tag, tills ni lärt känna mig.
Jag kan, när andan faller på, vara riktigt spexig.
Nämnde jag att min pappa är rik? Ha det som en liten morot.
Ni ser, jag har det också, ge det några år så är vi hemma.
Don´t mess with my man.
There is no failure here sweetheart, just when you quit.
Gästabud.
Den har varit med förr, men den är universal.
Rakt upp och ned - pang på.
Lite Ulle-bildning för er rookies där ute.
(Helt okej att stänga av vid 4:00, låten är liksom slut då, men fram tills dess är ni piskade att lyssna)
Anna tyckte klarspråk, so here goes nothing;
Lyssna och lär. Spot on.
Nu talar jag.,
Greppade aldrig riktigt hypen kring den där ringen, jag pratade ju mest hela tiden och det fungerade utmärkt.
Talstenen var en annan favorit.
Tänkte faktiskt lämna över till en annan som får föra min talan idag.
Ut med domarn och in med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh - hej!
In med Nalle Puh!
Vilket inte alls var det som jag ville få sagt faktiskt, men det kom bara upp. Rätt komiskt, såg framför mig hur man plockade bort mig från bloggen och satte dit min gäst. Därav domarn ut och Nalle Puh in, tja.,
Hur som,
"Happiness isn´t free.
Hell, if it was, we´d all be smiling."
Beyond Retro
Ett år sedan jag såg på melodifestivalen, eller ja, utan att se melodifestivalen för att ettan råkade vara den enda kanal som inte fanns. Var vi ledsna för det? Nej. Hittade vi annat att göra? Ja.
Ett år sedan jag besökte London. Top Shops butik där är galen, jag tror bestämt vi snackar 4 våningar. Filialen här i hemmaträsk är betydligt blygsammare. Men, de har nu en ny avdelning namne med rubriken. Beyond Retro.
Manna från himlen, brev på posten, minnesbeta - där var dem.
Ser ni någon skillnad barn? Möjligen har sceneriet ändrats en aning (eller Camden Town = Casa Fredborg) och kanske anar vi någon stylish på garnet, men annars är det nog samma flicka. Eller?
(Ja, det är alltså en misslyckad pose-bild på översta kortet, far låg i soffan, kvar fanns bara självutlösare och jag..)
Too cool for school är hon varje fall.
Slacker life (slacker for life)(slacker ´til mama wakes up)
...Tills,
klockan var halv sju, det var timern som gått igång och startat lampan i fönstret, fågelkvittret var mammans trallande och jag var ett vrak. Oh härliga slacker days.
Sov vidare i godan ro, vaknade upp, åt en tre timmar lång frukost, vilket kan tyckas vara snudd på udda, ja rent av sjukligt, men te ska drickas så som te ska drickas.
Väl inne i staden köpte jag onödiga saker för förhållandevis hutlösa priser. Det hade varit en otrolig dag att florera i staden om det inte vore för att min fot helt har tappat verklighetsuppfattningen och samarbetsförmågan, och den lilla petitess att jag, från avstigande från bussen och framåt, kände ett pressat begär down under. (Ah, tönt, säg bara att du var kissenödig)
Nu har jag så ont i magen att vilken födande kvinna i världen hade gottat sig åt förlossningen.
Jag vet inte om det är de 750 g Start som jag förtärt på mindre än ja, låt oss säga, 10 timmar.
Ett paket Start.
Vem gör något sådant?!
Uppenbarligen inte ens jag ostraffat, men det får mig osökt att vilja söka hämnd. Inte bara på de små havrerackarna utan på det mesta som kommer i min väg, du gör alltså helt riktigt att hålla dig undan.
Botten upp!
Rationalisering, projicering, sublimering.
Sluta flina du är inte heller direkt oskyldig..
Grått är för svennar.
Vissa passar bara så bra ihop.
Tredje gången gillt?
Jag tänker söka till Robinson.
Det är för sent tänker ni klentrogna, oh, jag vet vilka ni är. Shut it. Ty jag innehåller allt de söker hos en riktigt smaskig deltagare;
- Matbitch
- Ohyggligt beräknande och konspiratorisk
- Oförskämt snygg i wet hair-looken (saltvatten + ulleburr = bombnedslag....)
- Smygförälskad i små tunna läderband som blir så otroligt coola när man lever tjohej-livet
- Livrädd för alla varelser som går att hitta på den gudsförgätna håla man släpas till (kamerateamet inkluderat)
- Stora överarmar (vi vet alla att de är bra survival-kit)
Nu har jag gett mig själv till programmet, jag viger mitt hjärta, min själ till programmet och om det inte är nog...
Då är jag inte nog.
Vore helt otroligt om de inte valde mig, jag menar jag är ju spexig och dessutom blir jag otroligt labil vid brist på yoghurt. Något säger mig att yoghurttillgångarna är begränsade i ödemarken, alltså, bäddat för succé! Dessutom är det den ultimata bantningskuren, jag menar, man lever på ett riskorn om dagen, blir undernärd, kommer hem och kan inte äta något för att magen has gone mad och man fortsätter leva på ett riskorn om dagen. Var man inte fucked up innan...
På tal om succé, helgen har varit smashing. Verkligen. Som om inte lördagens partystämning vore nog, toppade jag nog humöret någonstans runt tvåtiden på söndagen.
Farmor 80år.
Jag säger bara smörgåstårta och jag kan inte med ord beskriva hur äckligt jag tycker att det är.
När släkten sitter och ruvar och prisar "härligheten", satt jag och knaprade i mig en påse ruccola.
- Ola, jag är lite småsugen på hockey, förstår att du inte pressar läget vet ju hur du blir, men låt oss vara vänner ändå.
Veckan kommer bli all time...
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.
Say no more.
Wopsidaisy.
Jag tänkte mig ett i punktform nu, egentligen totalförbjudet, men det är det mycket som är.
Mycket guldfisk, mycket wops, mycket oj då och mycket tack och hej.
I´m gonna go bridezilla on his ass.
Dagens absolut bästa utan konkurrens var träffen med Anna. Alldeles för mycket glass (ytterligare en halvliter), en påse kinapuffar och tre muffins. (Jag skojar inte) Hur mår jag annars? Swelling, thank you.
Andra platsen knips åt av Caroline, en liten snabbdejt sådär, hipp som happ. Hurtigare fruntimmer får man leta efter.
Bronspengen kammas hem av solarieöarna som förärdes med ett besök, paranoian behöver utrymme.
Har inte gjort något annat alls faktiskt. Produktiviteten är på topp. Vi borde göra detta oftare.
Har ni sett filmen Hur som helst är han jävligt död? Inte, nej, gör er inte besväret.
Se istället Hur som helst så bor hon där. Där snackar vi riktigt smaskigt drama.
I takt med att utelämnad info ploppar upp likt krokusar ur den envetna snön, passar jag på att skaffa mig lite skev inställning. Anna och jag gnuggade geniknölarna rejält och någon gång under sockertoppen drar Anna av:
-Lite nördig?
Nej, vadå leta.
Kan tyckas vara internt, ni skulle varit där, men hur som helst så bor hon där.
För hårt? För hårt.
Befogat? Befogat.
Uller has signed off.
Lust.
Man får höra av en mycket mycket god vän att hon har löst U2-biljetter.
Ta den vetskapen och ingenting blir detsamma.
Madness!
Det är det enda som jag har förmågan att rapportera just nu.
Annars sitter jag mest och väntar.
Pappa frågade om vi skulle titta på matchen ikväll tillsammans.
Tänkte i banor som; ska jag ändå göra något tråkigt så kan jag lika gärna skriva CV och det lär ju inte heller hända så..
-Nej kära far det ska vi inte... Kvitter kvitter.
Flippeti..
Jag är tillbaka, stället går under utan mig, låt oss vara ärliga..
Men,
bara veckan ut, jag menar jag har storslagna planer för nästa vecka!
Vi snackar;
Termos-Tisdag (=en heldag i Kungälv(Göteborgs Kex))
Ah, nej det var väl det.
Vilket moment of clarity och bara en hiskeligt bra förklaring till att fredagens "utgång" blev, inte helt enligt mina "let´s get wild"-planer. Eller klart, Scandic Crown visade sig vara riktigt spännande, tråkigt nog hann jag inte utnyttja alla bekvämlighetsinrättningar. Okänt hur många paprikor som borde tilldelas.
Men,
detta medför ju också att ett nytt försök kommer att utföras på fredag! För tanken är att jag faktiskt ska sluta denna gång. Fredag alltså, get it down - visit Scandic Crown!
Så mycket att göra så lite tid. Något sånär.
Jag ska ge våldgästandet ett ansikte, stadspacket, beware.
Distans.
Se och lär-typen,min kopp te.
Vad har man på sig i Mellanöstern nu för tiden?
How very; O my god we killed Kenny.
Jag dansar i varje fall bättre än honom. Tror jag.
Klyschigt.
Ibland kan det vara bra, men oftast så är det väl rätt dåligt, tråkigt när man tänkt fel liksom.
Jag tänkte ledighet i en vecka, kanske två, fem tops.
Tillbaka till the layer redan imorgon, och jag om bjöd på tårta, det här blev ju löjligt.
U2 kommer till staden, på fredag släpps biljetterna, vad hände där!? Jag är i Borås då!
Bono, please hold.
Ulles nya approach lyder alltså som följer;
I wish I was a mermaid... (tvungen att googla stavningen.)
Fuck no!
Hatar fiskar, de är slimiga och så se de elaka ut. Nämn en fisk som ser snäll och inget tjafs om Nemo, Doris, eller what´s her face. De är tecknade, no fair. Hell, jag skulle kunna teckna en gullig fisfjärt (läs:bärfis), men vad är det för mening med det?
Vi alla har mål och drömmar. Någon vill, trots att hon redan bestigt Mount Everest, paddlat runt USA och cyklat där någon högt uppsatt aldrig ämnade för någon att cykla, nu ut i rymden och leka med barbies. För det är väl sådant sådana människor gör? Mitt i allt äventyrarande tar de sig en femminutare, drar fram en barbie och kör igång.
Barbie klättrar.
Barbie klär av sig.
Barbie knypplar.
Barbie äter frystorkat kött.
Barbie bli blöt.
A never ending story.
Andra, utan denna udda fetisch för barbies (som faktiskt alla äventyrare har, källa: Uppdrag granskning) har andra lite mer sansade drömmar och mål. Kan till exempel vara att bilda en sekt, eller gå med i en klan. Egentligen inte gå med i en klan, men ansöka om acceptans. Vad svarar vi på den? Ha ha ha, comes to mind.
Personligen tycker jag att hela grejen med att ha mål och drömmar är aningen upphaussat och har därför dragit ned på min ranson till förmån för de fän som fortfarande inte hajat grejen. Jag har gått från att vilja bli veterinär till advokat (hårfin skillnad). Advokat blev till domare ( hade en period där hela världen var på mig och jag ville ge igen på allt och alla), men domargrejen blev gammal och på tok för seriöst så då ville jag bli advokat igen. Advokaten blev till psykolog, som blev till lärare (och där är faktiskten koppling tydlig, cred.). Läraren blev underbetalt så tillbaka till advokat, men efter ett besökt i tingsrätten insåg jag att här jag kan inte sitta och stamma så därför kändes företagsjurist som ett bättre alternativ.
Ulrika "dräktkvinnan" Fredborg.
Företagsjuristen insåg att ekonomisk geografi, krig- och fredskunskap och om hur det påverkar handeln verkade intressant, men istället började hon jobba med Red Bull. One way to go.
Ny vända, målen är satta, drömmarna är som bortblåsta och här är nya yrkesbanan:
-Taxichaufför ( nyuppkommen dröm, lite fräsig ändå, hur många kvinnliga taxichaufförer finns det?)
-Sopgumma ( se ovanstående)
-Kanelgiffelsnittare ( tänker mig långa nätter på Pågen, tänker mig mängder med kanter på bullar, svulla)
Ser ni, mycket tydligare vägval i mitt liv nu.
Vem vill vara viktig?
Full of surprises.
Reality check.
Två par tummar upp och en ta daa! Inte illa för en lördagskväll.
Mission.
Tänkte mig en dag fylld med nyttigheter. Städning, löpning, något snitsigt att äta, ni vet. So far har följande åstadkommits.
- Åt upp tårtan, eller ja, en ruta på 2x2 cm är kvar.
- Ätit frukost två gånger
- Insett att klockan är fyra, var hon inte bara två alldeles nyss?
Men så, mitt projekt, som länge legat och ruvat - städningen.
Resultatet som följer;
Före
Efter
Det ljusa till höger är alltså inte vägen till Nangijala eller Nangilima. Ej heller till Himlen, för där är det fullt.
Alla vet att 43 Jehovas vittnen sitter och klämmer på platserna.
Jag och mitt rum är en och samma.
Mitt rum är ett bombnedslag.
Jag är ett bombnedslag.
Farewell.
Lagerboysen är nu ett avslutat kapitel. Ni vet hur jag är, väldigt lättuttråkad. Väldigt svårfångad. Nej, dags att se sig om efter nytt kanske? Har verkligen alltid hatat jage.
Kvällen med stort K blev kvällen med litet k och knackig stavning samt en och en annan särskrivning. Det som skulle bli baluns of the baluns, blev inte riktigt som planerat. Tilläggas bör med stor vikt att det var riktigt mysputtrigttrevligt i alla fall. Raincheck på baluns of the baluns naturligtvis!
Vi hamnade i folder-heaven - Scandic Crown. Kanske inte ditt vanliga hang out, men rätt spexigt tilltag signerat Fredrik "Malmö".
Pratades en hel del sport.
Det är mycket bollen är på din planhalva nu.
"Sjukt bra att vara full ändå. Det borde vi vara oftare.."
En tsk.
Tror att mycket av mitt labila humör kan ha att göra med det faktum att sist jag skulle ge mig i kast att baka något av lagerboysen slutade det med en misslyckad Shake n´ Bake. Jag är laddad inför morgondagen.
Kanske ska satsa på en fet godispåse istället, det var förra gångens knep, tack gud för ICA Landvetter och deras öppetider. Tror bestämt att det mesta åts upp utav mig dessutom, Win Win.
Trots att..
.. jag väcktes av No stress började dagen inte helt bra.
.. with or without you var första låten på radion fortsatte inte dagen bra.
.. klockan bara är 08.38 känner jag redan kramperna komma smygandes.
.. jag sitter här och gnäller så är jag rätt glad i hågen.
Fick ett liten rage-black out igår, alltid spännande när de dyker upp. Brukar komma när jag väntat en längre tid eller när jag verkligen har mycket att göra. Lustigt nog behöver det inte vara jobbiga grejor, bara det är något som ligger och väntar, och jag som ändå hade planerat. Very well.
När andra stressar upp sig för stundande arbetslöshet, växthuseffekten, jordens undergång och om man kommer ha råd att föda hamstern några dagar till vankar jag av och an för bakverk.
Baksituationen dödar mig!
Vad händer annars i livet?
Jo, har ett kilo hår mindre då jag med våld var tvungen att slita ur denna envisa tova som huserat i mitt garn på tok för länge. Nu har jag vrålont i håret. Inte i hårbotten, utan i håret, ni vet, långa strån, förhållandevis blonda på just mig. Lagom naturligt.
Två dagar kvar, och imorgon funderar jag på att bli så odräglig att jorden kan rasa samman utan att jag märker något, känns på något sätt som det bästa alternativet just nu.
Är så förbannat trött på Marie Aune!
Darn.
(Okej, får erkänna att det inte är riktigt så jag har hört den, men vore ju otroligt pinsamt att skriva fel låttext, min tolkning kan komma någon annan gång.)
Nu missade vi ju detta viktiga delmoment och morgonen blev därför aningen, vad ska man säga, stressig.
Luktar, tror det är jag, eller jag hoppas ju inte det, kan vara byggarbetarna/byggarbetet, men det typ kasslergryta, vad den nu innehåller.
Det är inte jag som luktar. Flyttade på frukostmackan som jag blivit påtvingad och vips så var det rosor och nypon som florerade istället. Uttryckte mig tydligen inte klart nog när jag sa; Nej tack, jag åt frukost hemma. Det är bra för min del.
Vi FÅR mackor idag, vet du?
Nej tack.
***
Börja aldrig dagen med ett IQ-test, framför allt inte ett som du med all sannolikhet inte kommer att klara av. Inte ens första nivån. Compatibility tests är heller inget för den klenhjärtade. Helt obegripligt varför jag gav mig i kast med det.
***
Dags att gnugga geniknölarna, jag behöver inspiration till mitt avslutningsbakverk. Känner mig helt blank, är helt blank. Vad gillar lagerboys?!
Dance dance dance. 3 dagar.
The Earth.
Därför,
slog jag slag i saken och ålade mig uppför trappen till min vän/bekant; motionscykeln. Vi har en liten bitterljuv relation, jag hatar den 21,5 min av de 22 cyklade, men eftergiften och goset efteråt är to die for. Första tagen är en ökenvandring utan dess like och trots att jag hade på mig mina förbluffande lössittande underställsbyxor (kände mig för övrigt väldigt aerobicsig) och min sporttop, naturligtvis så omatchat som möjligt, rött och rosa kommer aldrig bli en bra kombo, så kände jag ändå att nu hoppar jag av skiten, går ner och tar mig en skopa glass, eller kanske en morot då.
Hur överlevde jag då?
Jo, hon börjar på K och slutar på arin, denna själ som skickat lite småvarma låtar till mig, visade sig var det ledande ljuset. Där satt jag som ett annat mongo och sittdansade medan jag trampade, kom på en ny träningsform, men jag är ingen do:er. Eller?
I duschen sedan fick jag ett stackars-barnen-i- Afrika-moment. Alltid lika överraskande när de hälsar på, konstigt nog försvinner de lika fort som de kom. Någonstans när jag gottade mig i varmvattnet kom jag att tänka på de små liven, men så fort jag möttes av kylan på andra sidan draperiet var det back to poor-little-rich-girl. Ni kan döma mig, men ni är likadana, tänk på det först. I know you.
Mitt uppdrag tar sig, men hur jävla svårt kan det vara att få tag på en vit t-shirt!? Bara undrar varför det inte finns någonstans? Hur kan Nordstan inte ha en endaste vit t-shirt, outrageous!
Saknad är bitterljuvt.
Första på sista.
Försenad idag, gäsp tänker ni, what´s new? Har du kommit i tid en endaste gång under de tre månader du jobbat i Borås? Tja, det var den gången som., ah nej.
Om en vecka, ja faktiskt precis om en vecka ligger jag och sussar gott i min taniga nittiosäng. Blev utsatt för ett attentat idag som misslyckades rätt fatalt då herr Terrorist ämnade att väcka mig. Synd att jag då varit upp i två timmar redan. Kom tillbaka nästa vecka så ska jag bröla* i telefonen.
*Rådjurens parningsläte benämns ofta som bröl. (Varför skulle jag vilja låta som ett hormonstinnt rådjur? Bites me.)
Nedräkning denna vecka alltså, något som ska toppas med ett hejdundrande holabadola (?) på fredag kl. en höft sisådär runt halv fem. Då skrider jag för sista gången ut ur death row. In i slacker-livet men först och främst en riktigt elak After Work under vilken Ragnerius har lovat dyrt och heligt att leverera. Good stuff.
Har tidigare gnällt lite på att den där Beyoncé måste sluta vara så sjukligt snygg. Hon är på tok för snygg för att resten utav världen ska må bra och så kan hon kvittra till rätt okej ibland. If I were a boy är förvisso skit, men Halo har ändå sina ljusa stunder, kanske inte efter att man fått höra den tre gånger på raken, på samma radiokanal.. Reeepeeaat?
Jag är ju grammatikfascist, föga förvånande, och undrar snabbt heter det inte I was? Bara frågade.
Nå Beyoncé, hur ska du ta dig ur det här?!
Anna och jag har glömt att göra förutsägelser för denna vecka, men då förra klassades som skit och ändå blev rätt okej, kan man väl förutsätta att denna kommer haka sig upp ett hack eller två. Den började riktigt bra.
Produktivitet idag mina vänner.
(Betackar mig all arabisk/jugoslavisk musik på morgonen...)
Pre-måndag.
Dagens största dos kammas hem av Caroline, Anna och Cake. Mamma kan få sig en skopa för den extrema bonding vi körde idag, shopping - jag handlar, hon betalar. Vi har något bra på gång där, tror på oss.
Dagen började fantastiskt, väckt av Ripassa, för er som inte är bevandrade, försök hålla er borta. Som så många gånger förr satt man som en halvkokt spaghetti på väggen, undrade var man var, hur länge man varit borta, men framför allt, var är mobilen, varför ligger inte mobilen bredvid mig, och är det värt att utsätta kroppen för den extrema kylan utanför täcket endast för att svara? Jag svarade som den goda vän jag är, tydligen ett utomordentligt resesällskap.
You´re a nörd, but you´re my nörd. (Original:
Knaprade på frukosten i dryga timmen, för att bli attackerad the very minute jag satte mig vid datorn, loggade in på msn; dagens house! Cake is my bitch där, hon bistår med all the goodies. Dagens spot on blev Make a move on me, fungerar bra om man vill få någon att nappa. Förstår inte motparten så bör man se över relationen eller vederbörandes mentala status, either way, bra slutsats idag Cake. Lots of love till henne för det ihärdiga, ibland hopplösa, arbetet hon ändå tar sig för. Singer/songwriter i själen, svårt att jobba med, men det tar sig.
Mamma får sig en dos för det ypperliga förslag att åka och shoppa varpå jag svarade i belevad ton: vill egentligen inte ha något så troligen kommer jag komma hem med just ingenting, gnälla över att jag inte fick tag på något, eller så kommer jag komma hem med något dyrt och onödigt, troligen något jag kommer inse att jag inte ens kan använda.
Det senare alternativet naturligtvis, men, med den detaljen att jag blivit kär, yet again. Oh boy.
Detta urartade till ett enormt craving för att starta modeblogg(?) och följande sekvenser är därför tagna:
goes
Försök se charmen med den taskiga bakgrunden och min lätt uppumpade pose.
SPANA IN PJUCKSEN!
Caroline ska alltid ha kärlek, men ikväll en extra dos för att jag fick föräta mig på hennes digestive, hennes goda scones och bara hela sällskapet. Inte för att jag föråt mig på det, för det kan man inte tröttna på, men ni hajar. Vi kan väl sammanfatta kvällen sisåhär:
Angående mitt känsliga tesinne:
"Vad vill du ha för te? Jag har nyponte, ett jättegott te och Earl Grey."
Tricky.
Caroline ska beskriva en rolig utfrågning:
"Ah, men det där talesättet, en särla gör ingen vår, känner du igen det?"
En svala gör ingen sommar känns däremot skrämmande bekant..
Det var något mer jätteroligt, minnet är bra men på tok för kort. Hursom, du är underbar.
Speaking of underbar, den där Anna (Original:
Apropå min fotosession:
"Jag har tagit så sjukt fula bilder på mig själv! HAHA!"
"Huh? Varför har du tagit så sjukt fula bilder på dig själv?"
" Nej, alltså det var naturligtvis inte meningen, de bara kom ut som fula.."
"aha"
Blev inte fullt så roligt som jag tänkt mig, men märk väl engagemanget. Värt en skopa kärlek.
(Funderar ni fortfarande över den märkliga posen? Tro mig, det var en utav de bättre bilderna. Faktum är att det är en kombination av "åh, visa upp tattoon, och täck det äckliga brännsår du har på det andra benet." Vissa kombinationer är bara inte bra. Det är var ju uppenbarligen ett utav dem. Ulle+Replay = inte heller sådär jättesant. Kom över det Ulle. Replay är inte vår vän)
Yours truly.