Poisonous - die Charmörin

Fredborg - jag har alltid varit aningen speciell, men det är överkomligt.

On top of the morning to you to.

Det var någonstans när jag gick in i dörrkarmen, snubblade i trappan, petade mig i ögat, knäckemackan gick i tusen bitar och den bit som faktiskt klarade sig hamnade med smörsidan nedåt. Eller så var det när cornflakeset ställde sig på högkant och rev upp hela gommen. Fast naturligtvis kunde det var det simpla faktum att jag faktiskt gick upp idag som lade grunden för ytterligare en fantastisk dag. Självfallet tog jag alla missödet med lugnt och samlat mod. Ni känner väl mig?

"Fan, jag orkar inte mer! Varför orkar jag inte mer? Varför får jag ont här?"
"Du är klen."

Brutal ärlighet.

Så, fine, jag är klen.

Jag har nog inte repat mig än.

Märk väl att jag inte ens har fått i mig hälften när jag ser ut sådär... Haha, Ulle min vän, du har andra goda egenskaper!

Jag backar dig där, den smakade verkligen skit. Haha, jag kände mig lite som en deltagare i Fear Factor när jag var tvungen att svälja skiten. Fy bubblan! Men kul hade vi! =)

bättre har man ju smakat. Men ulle du har talang när det gäller att fixa fram fula miner :D

Du är inte ensam, frågan är om någon repat sig helt ännu? Hallon kommer aldrig mer att bli sig likt. Men what the heck, det finns andra bär i skogen (hmm, se på liknelsen), det var värt det <3

Vänta lite Elin, säger du att JAG(?) är expert på fula miner, är jag ensam på bilden eller?! ;)

Vi va alla lika vackra, men Ulle det va du som hade äran att framkalla dem ;)