Softy.
Av en ren händelse går Kungen och fyller år på årets främsta fylleslag - Valborg. Man (jag) undrar ju om det är ett sätt att tighta till budgeten; "Hey Kungen, vi samkör vårens intåg med din födelsedag, cool?" Ett annat alternativ hade ju annars varit att Kungen är så desillusionerad att han tror att festligheterna är allena för honom. Oh, man (jag) skulle varit inne i Kungens huvud just nu. Vilka tankar irrar omkring där, är han nervös? Kommer studenterna sjunga falsk? Varför hurrar folket utan att säga grattis? Varför rullar 47 stinkande lastbilar runt i Göteborg och hindrar all trafik? Och WHAT IS UP med dessa gamla gubbar och deras gula (av ålderdom och annat mys) studentmössor? De fulla ungdomarna verkar trevliga dock..
Mannen är en maskin, tankarna tar aldrig slut, Silvia sliter sitt hår. Poor poor knackigt talande kvinna.
Oh, remember kids(!):
Players only love you when they´re playing.
Happy playing people!
Kvällstips.
Anyways,
det finns ingen rim och reson i en enda nerv i min lilla.,. öhm, ja, i min kropp.
Hon den där, ni känner inte henne.
Knock yourself out.
Ni som inte tror på tandfen, keep at it, hon finns faktiskt inte. Ej eller existerar påskharen, detta sagt med visst mått tillförsikt då man alrig kan vara heelt säker på att det inte finns en äggläggande hare där ute. Bäbisar kommer inte med storken, tranorna gängar vid Hornborgarsjön och tidiningen trycks faktiskt inte i din brevlåda, det kommer en kille och levererar den! Vem hade anat, när den lilla mörkgröna Fiat:en(?) slickade gatan i mitt lilla område att det inte var en tjyv utan i själva verket tidningsbudet. Kvart i två en fredagkväll/lördagmorgon.
Fascinationen har nått nya höjder.
Tänk om jag inte fått för mig att gå ut just vid denna tidpunkt? Då hade jag missat spektaklet och därmed låtit min tidning ligga i brevlådan i cirkus 12 timmar. Tvingat dessa harmlösa sidor av finaste pressat träd till att utså dagens första dagg och fåglarnas eländiga kvitter.
Håna mig allt ni orkar!
Det blir tamigfan aldrig som man tänkt sig.
Tema: När andra gör annat..
Jag är en fantastiskt hemsk människa.
No list.
Just nu sitter jag här med min fars läsglasögon på huvudet, för let´s face it, jag ser inte ett skit om jag har dem på mig såsom man egentligen bör bära ett par läsglasögon; lättnedhasade på nästippen. Jag ser bra ut, men jag ser inte bra ut. Dock känner jag mig på något sätt mycket viktigare med glasögon på, som om de på något sätt ger mig mer tyngd i mitt bloggande.
Apropå tyngd, jag har funderat på hur många liter glass jag satt i mig de senaste två månaderna och jag har nu fått mitt svar, tack IKEA, Rusta eller var tusan nu vågen är ifrån och tack som fan för de där extra sju kilona. De klär mig precis lika mycket som den där fördömda leopardfärgade BH:n jag har liggandes i garderoben. Ja, just den, som hånar mig varje gång jag öppnar min nytapetserade dörr (extremt välgjort) och som tvingar mig att associera till Gun i Kvarteret Skatan. Där ligger metallskrotet förklätt i kenyansk stäppleopard och bara gottar sig. Troligen kommer jag aldrig att använda den, men det gör egentligen ingenting, för jag menar, den är ju käck där den ligger. Tar upp plats som inte finns, gör att mina sockor bli ihoptussade, ja, allt innehåll i hela lådan ligger där som skrämda sardiner.
Gillar fisk, och håller nog på att bli smygvegeterian. (igen) Har inte riktigt kommit underfund med om det betyder att man smyger med sin vegeterianism, eller om man smyger med köttätande. Moment of clarity anytime.
"Du är galen."
"Du gillar att vara galen, du vill uppfattas som galen."
"Sov gott"
Fällde precis ned glasögonen i ett naivt försök att kanske, kanske kan jag se någonting i dem nu. Ah, nej.
Tur att jag kan min qwerty.
Om man markerar ett ord, eller två, och sedan trycker på CAPS LOCK, så händer ingenting. Jag trodde verkligen att något skulle hända, var nästan beredd att sätta min lillfingernagel på det, och den är verkligen min favorit, så säker var jag. Men nej, jag satte aldrig min lillfingernagel och tur var väl det, för ingenting hände. Varför?!
Mitt nya projekt är att få fler människor att inse min storhet. Jag menar, nu är det trots allt 170 cm 65 kg(!)(HAT HAT HAT till IKEA/Rusta) attityd som går omkring i Sävedalskrokarna. Då och då släpar jag mig in till staden för att förgylla tillvaron där. Som igår.
Igår var tanken, jag hade en plan, att åka in, träffa mina flickvänner och dricka te. Sådan var planen, jag tänkte, bra, sysselsättning nu missar jag middagen. Det blev crêpes/crepês deluxe, te och öl. Det var inte mitt fel dock, och jag ber om ursäkt till alla er som fick er en släng av mitt lite rusiga jag. (Ner med glasögonen igen)
Vilket katastrofinlägg verkligen, börjar bra, hoppa ned en rad, tre blanksteg och nu helt plötsligt blankrad för att separera stycken?! För att förstå mig skulle man behöva gräva upp Freud himself och få honom att jobba fulltid på mig, något som känns aningen otroligt. Och inte det otroligt som i wow..! utan lite mer o-troligt. Det används på tok för lite bindestreck.
Jag saknar min balklänning, jag älskar min eltandborste, skrattar högt åt Pondus, gillar månskenspromenader, äventyr, fika med vänner, läsa böcker, är hel och ren samt har en vid kollektion av Min Häst. Tre årgångar mina vänner, tre årgångar. Jag är dessutom extremt svag för bijouterier (något som jag faktiskt stavade rätt med en gång) och fyller 20 år den andre juli tvåtusennio alltså i år. Då önskar jag mig en svartvinbärsbuske och en magnolia. En praktmagnolia helst. På senare tid har jag även funnit mycket behag i att sitta ute i solen och det är alltså därför brun utan sol ska in på vågrätt 17. Mitt ansikte är en krigszon, lite som Normandie, mycket soldater, mycket gegga och en hel del dödande.
När det kommer till att komma ihåg saker så är jag verkligen fantastisk, det faktum att jag glömde av vad jag skulle skriva härnäst var medvetet. Jo, att höra av sig, så inte min grej.
Min säng befinner sig i ett/vid ett/på ett Currykryss, detta måste åtgärdas snarast, jättefort typ nu.
Har ni också träffat på människor, försökt föra en konversation med vederbörande och känt att en bit av din själ dör för varje minut du måste uthärda? Oh ja.
Summasumarum:
+ 
Twentysomething.
Att jag genomgår någon typ utav kris kan väl knappast ha undgått någon vid detta laget, men att det var såhär illa, tja vem hade anat? Hur förklarar man annars det här?
Eller det här?
Juridisk Grundkurs, Mänskliga Rättigheter, Språkvetenskap, Ekonomisk Geografi och något femte som jag glömt...
Senare kan man ju diskutera vad som flög i mig när jag gick med på att åka till den danska hufvudstaden med min mor. Ett motgift emot allt vad som kan komma utav den trippen blir stoppet i Malmoe, kan bara bli bra. Hade inte min kontorsklädsel varit så utmanande hade jag lagt ut ett exemplar på, tja - bloggen.
Fantasin tills dess vänner.
Naturally large thorax
Sysselsättning, syssel med sättning och sättning med syssel. Det var dags, innan dammet hopar sig och gör uppror måste jag få upp tapeten. Några tussar rår jag på, men när de förökar sig så som gnagare gör, ja, då är man körd. Alltså, tog jag tag i min far, min skalpell och mina kusar. Högg tag i tapetklisterpenseln och körde och som det rök!
Lite röd sammet, tunga möbler och en Hugh Hefner och jag tror att vi kan öppna. Kan ni tänka er att man mår om möjligt ännu sämre av att titta på tapeten in real life.
Jag har typ hästar på väggen!
That girl.
För er som trodde att en obligatoriska du-har-tagit-studenten-frågan "Vad ska du göra nu?" var värre än döden, bered er på något mycket mycket värre:
"Vad gör du nu förtiden?"
"Oh, nothing really. Chillin´."
"Jaha.."
Det här är vad jag gör på dagarna:
och 
blir till 
samt,
blir till 
Nya projekt? Någon?
Familjetennis = Relationsdrama
Det var laddat redan i bilen och man hade kunnat skära stämningen med kniv om så önskades. Riktigt jämna fina skivor, med en sådan där japansk uppfinning som aldrig behöver slipas. Tills den behöver slipas då.
Dagens uppladdning var oklanderlig; för mycket fil (what´s new?), vattnig aubergine (dagen surprise) och te, lots and lots of tea. Fick slipat på bollkänslan genom lite eftermiddagsbasket med min homie Freddan, 6 år. Nära att få spö faktiskt, 21-13, vilket borde oroa andra motståndare. Strax innan avfärd mot det ödesdigra GLTK knackar det på dörren.
Greenpeace. Söt Greenpeace. Söt Greenpeace som råkar ha en "thing" på fredag och lördag. Söt Greenpeace som absolut tyckte att hans "thing" var värt ett besök. Söt Greenpeace som man kanske stöter på om man beger sig på denna "thing".
Konstigt det där, var längesedan jag pratade med en levande själ, något som jag faktiskt uppskattar. Främlingar.
Vill du vara min främling? Du kan prata om ditt, jag om mitt och vi lever lyckliga i alla våra dar?
Done deal.
Tennisen ja, eller hm, kriget. Henrik och jag mot mor och far, behöver jag ens säga hur det gick?
Låt mig hinta:
En bit kaka!
Inte ens vänner längre.
Det är inte du, det är.,.hon.
Och,
what´s up med dessa allväderskängor! Gives me the creeps.
Men egentligen borde man ju bara tycka synd om kidsen. Jag menar de har ju uppenbarligen ingen verklighetsuppfattning. Jag 40 år?! Gissa igen ungjävel. Visserligen var sminkningen blygsam, håret stod på ända och påsarna under ögonen var som man säger; välfyllda, ändå!
Jag har sedan jag började ta tag i livet förra veckan - alltså ringde frisören, eller ja, ringde mamma som var hos frisören och bokade en tid åt mig, förbannat mitt nya garn. Nu när det är helt utan Mr Kluventopp ger det mig noll volym och noll burr. Ulle likes her burr. Ulle is her burr.
Jag är väl medveten om att färgen är lite sisådär och att kvalitén uppenbarligen är diskutabel, men när någon liten jänta snackar om att jag är lik hennes mormor, "håret o sådär", funderar man på att köra upp notan på 1500 spänn i ansiktet på henne. Jag är inte någon dyrt fejkad mormor.
Annars fick jag rätt bra betalt för innebandykrig i åtta timmar.
Drömde om en bortamatch i helgen, drömde om att vi hade skidutrustning med oss - ett knippe skidor. Faktum är att det var ett väl val resesällskap. I helgen får jag antingen åka skidor, eller ta en bortamatch, vad blir billigast?
