Påpassligt
Egentligen har jag inget vettigt att säga. Nu torde ni genast ha blivit om möjligt ännu mer motiverade att läsa mer. Intressant dag idag faktiskt och än är den ju faktiskt inte slut. Jag ska nog hinna med lite småpyssel ska ni se.
Imorgon stundar balen som dagens happening, vore ju föga troligt att något slår den liksom. Ve och fasa om så vore fallet. Jag är nästan sjukligt laddad, men ni kan inte hålla det emot mig, se det som charm och hängivenhet. Väskan införskaffades idag i sällskap av den goda, vackra underbara Caroline som även hon njöt av balruset? Vi löser detta Caroline.
----
Besök besök besök.
Ha och ha och ha.
Jag tackar och tar emot.
----
Te är ett måste för att kreativiteten ska flöda, har jag nämnt det? I så fall tar jag tillbaka det och hävdar motsatsen. Nejsch, inte jag inte, te är mitt syre. Jag andas te. (Säger sig självt om te=syre medför ju det att jag andas det..) Vad jag vill ha sagt är dock att te kombinerat med akvarellmålning kanske inte är den bästa idén på länge. Intressant effekt dock på lilla arket.
----
Då GP:s Dygnet Runt spalt har svikit mig otaliga gånger sedan gök-incidenten känner jag nu att det är dags att jag skapar mig lite egna nyheter. Dagens, eller jag ska vara ärlig, detta var någon dagens för två tre veckor sedan, men here it goes:
Vilka underbara gansterfasoner som skräpar ner i MIN skog. Det är egentligen inte nyheten i sig, utan kasta ett extra getöga mot bild nummer tre. En uppmaning till ägaren att förflytta bilen.
- Nej om man skulle åka och hämta bilen vi körde ner i diket och eldade upp igår.
Inte nog med att gubbarna nere i Kommunhuset sitter och lallar med uppmaningar hit och dit, självklart helt i onödan då oddsen för att någon människa, än mindre ägaren, skulle flytta bilen är lagom bra. Dessa högutbildade, överbetalda, long over due-gubbarna har nu även beslutat att bygga en pensionärsboende på MIN äng. Bovieran. Har ni hört på maken. Det klart att högsta hönset är väl i runda slängar redo att flytta in (ca 80+) och en inbyggd boulebana är väl det första man ser till att man får. Some people.
----
Apropå people, ny smak på Läkerolen, granatäpple. Inte den höjdaren som man lurades att tro.
----
Slutligen, lilla finishen på dagen, den obligatoriska promenaden med den lille svarte. Bollen fick hänga med ut idag, till mitt förtret, då pälsmössan inte nöjer sig med att bära runt den, utan nej, då ska jag knäböja och kasta och greja och ha mig. Fokus är ju för övrigt mitt paradnummer och när det kommer till proceduren att "- Loss lille Jax." till det att bollen ska lämna min hand, där någonstans slår det slint. Jag glömmer släppa bollen. Min personliga favorit är ändå när man får iväg ett kast, men självklart studsar bolljäkel på ett träd långt inne i skogen, för att sedan studsa på nästa, göra miljoner spindlar hemlösa, kväva en ekorre, rulla och slutligen hamna mitt framför fötterna på en. Tacksamt. Det var då själva helvetet. Slutlekt Jax. Aldrig mer.
----
Älska det begränsade utrymmet i balhandväskorna.
----
Pyssel är det senaste.
Ciao!
