Poisonous - die Charmörin

Jag har alltid trott att de skulle vara roligare än såhär:







I guess not, men å andra sidan så är just denna rätt rolig. Mja. Nej, jag är rätt besviken, tänkte mig luddigare, nu får jag byta kuldjur, fan också.

-----

Tandläkaren idag igen, jag var ju där för en två veckor sedan, hur är organisationen på det stället egentligen? Kände dock att det var lika bra att gå dit den minuten som det tar, annars lär de väl ringa varje dag i två veckor som de gjorde sist jag avbokade. Knepiga människor.

-----

Det finns vissa regler som bör följas för att ett samtal ska gå i så god ton som möjligt. En av reglerna gäller mängden information som man delger andra parten med. Man skulle kunna säga att jag under dagen fått erfara en dos av den högre skalan, alltså sådant som jag absolut inte hade behövt veta.

----

Ni vet den där känslan där man inser att man inte kan hjälpa. Inte alls, inte på något sätt. Man kommer på sig själv med att tycka synd om sig själv, våndas för att man inte kan hjälpa, när den energi borde gå till den som behöver det... Men hur omvandlar man den? Hur förmedlar man den utan att det blir pitty me?

----

Ah, ni vet, det är körigt nu. En heldag på altanen med sol och två bloggar som skall hållas igång. Vojne.

Peace