Ordnat kaos
"Tidig" morgon, 09.15, ringer eller spelar, rättare sagt, min mobil Edvard Griegs Morgonstund eller något sådant, Grumme tvättsåpalåten, så nu vet alla vilken jag talar om. Sköna sköna morgonstund i alla fall. Hade dock fått ett mindre välkommet sms vid åttasnåret som väckte mig och då min mobil inte ger upp utan att den blivit uppmärksammad fanns det inte ens på kartan att ignorera den. Leider nein. Snark igen så fort mina trötta fingrar knappat in ett svar. Det är vårlmysigt att somna om igen och veta att man har rätt till det. Fy så kyligt det var utanför täcken, så kyligt att jag fick krypa ihop som en boll inne i mitt tält.
Upp och hoppa klockan nio och femton för en god härlig frukost. Väl nere i köket möts jag av total öken och kylskåpet har börjat skria sin klagosång. Jag får fram lite utav min favoritfil, svartvinbärsfil. En framtida klassiker, underbart, utan den är morgonen förstörd! Avnjöt frukosten ,utan stress för en gångs skull.
Men, på något djävulskt vänster lyckas jag ändå bli försenad, en löptur till bussen hör inte till favoritmotionsformerna. För att göra denna morgon ännu mer njutbar har ett tjugotal ungar knötts på bussen och sitter och trallar längst bak, vidrigt. Min plats är självklart upptagen och nu måste jag sitta bland pensionärerna och skruva på mig otåligt, blicka omkring mig för att undvika alla sura tanter vars plats jag troligtvis förpestar. Fort måste av, måste verkligen av nu, någon unge har blivit åksjuk, palla. Av vid Östra och ja, förpestning numero två sitter på spårvagnen äckligt lyckliga och bara läskiga, sitter ett par och bläddrar igenom 300 bilder på deras nya foster. Rys. Sedan har vi ju den sedvanliga alkisen längst bak och den allmänna galningen som traskar fram och tillbaka.
Skolan var en ren njutning idag! Femton minuter lektion och sedan tack och hej.
---
Då jag var väldigt produktiv i skolan kände jag att jag borde ta tag i mitt liv som student och göra det ända rätta - ett bibliotekskort på stadsbiblioteket! Bra idé kände jag och var omåttligt nöjd med mig själv att jag skulle göra något vettigt av min eftermiddag. Jag kryssar fram mellan tanterna och deras trolleys och möts av ett sorl av cirka 60-70 människor, alla med ID-kort från migrationsverket, som står och stampar framför receptionen. Great, just fucking great. Nr 32. Jag hade nr. 104. En tant med 111 försöker knö sig. Väldigt sofistikerat frågar jag halvhögt min medhavda moraliska supportervän vilket nummer vi hade nu igen och ojar mig för att det är 104. Ingen reaktion av Agda, 72. Goddammit! "Faslig kö......" och " ojoj snart är det nog vår tur.." fungerade inte heller ingen går på mina Jedi-tricks längre...Senare visar det sig att hon knött totaly in vain då hon faktiskt bara skulle låna någon sliten Hilary Clintonbok. Skadeglädje. För övrigt så lyckades jag få henne att inse att jag var före. Dagens vinst.
Upp ett antal våningar med siktet inställt mot engelska/amerikanska författare, sir Francis Bacon, Jonathan Swift, Edgar Allan Poe samt något dam vid namn Iris Murdoch. Fantastiskt system för övrigt på stadsbiblioteket. Jag väntar nog ett tag tills jag kommer tillbaka. Suck.
Löprunda två låter vänta på sig tills efter biblioteksbesöket då jag inser att klockan är 14.16 och bussen avgår 14.25. Lugn hade någon sagt kanske, men inte jag. Jag börjar springa nedför Avenyn och känner mig rätt cool, nu såhär i efterhand skulle jag släppt ut håret så att det fått flyga sådär snyggt men istället hade jag en stram hästsvans som piskade mig i ansiktet och luggen petade mig i ögonen eller fastnade i munnen, var nära kvävning ett tag. Jag tycker ju att det är väldigt coolt att springa i stan, vara på väg någonstans, att ha något viktigt för sig. Kanske är inte Göteborg den bästa staden att utöva coolhet i, men hade det varit New York så hade reaktionerna inte varit samma gloende fastfrusna människor som iakttog mig nu. Satans väder också.
----
För övrigt var det en "bomb" utanför min skola idag, polisbilar och allmänt pack, bland annat tekniska roteln var där, ett riktigt pådrag alltså. Tydligen var det ingen bomb. Go figure. Men man måste väl ta det på allvar antar jag.
----
Jag är kär. Sebastian Stark, underbara människa. Eller borde jag vända mig mot manusförfattarna kanske?
Tror dock att ingen gör Sebastian bättre än just James Woods. I gårdagens avsnitt träffade han på Special agent Hayes från byrån och frågade "´What´s special about you?" Haha humor. Han är så cool. Kärlek.
I´m perfect but yet humble, peace out vänner.
Upp och hoppa klockan nio och femton för en god härlig frukost. Väl nere i köket möts jag av total öken och kylskåpet har börjat skria sin klagosång. Jag får fram lite utav min favoritfil, svartvinbärsfil. En framtida klassiker, underbart, utan den är morgonen förstörd! Avnjöt frukosten ,utan stress för en gångs skull.
Men, på något djävulskt vänster lyckas jag ändå bli försenad, en löptur till bussen hör inte till favoritmotionsformerna. För att göra denna morgon ännu mer njutbar har ett tjugotal ungar knötts på bussen och sitter och trallar längst bak, vidrigt. Min plats är självklart upptagen och nu måste jag sitta bland pensionärerna och skruva på mig otåligt, blicka omkring mig för att undvika alla sura tanter vars plats jag troligtvis förpestar. Fort måste av, måste verkligen av nu, någon unge har blivit åksjuk, palla. Av vid Östra och ja, förpestning numero två sitter på spårvagnen äckligt lyckliga och bara läskiga, sitter ett par och bläddrar igenom 300 bilder på deras nya foster. Rys. Sedan har vi ju den sedvanliga alkisen längst bak och den allmänna galningen som traskar fram och tillbaka.
Skolan var en ren njutning idag! Femton minuter lektion och sedan tack och hej.
---
Då jag var väldigt produktiv i skolan kände jag att jag borde ta tag i mitt liv som student och göra det ända rätta - ett bibliotekskort på stadsbiblioteket! Bra idé kände jag och var omåttligt nöjd med mig själv att jag skulle göra något vettigt av min eftermiddag. Jag kryssar fram mellan tanterna och deras trolleys och möts av ett sorl av cirka 60-70 människor, alla med ID-kort från migrationsverket, som står och stampar framför receptionen. Great, just fucking great. Nr 32. Jag hade nr. 104. En tant med 111 försöker knö sig. Väldigt sofistikerat frågar jag halvhögt min medhavda moraliska supportervän vilket nummer vi hade nu igen och ojar mig för att det är 104. Ingen reaktion av Agda, 72. Goddammit! "Faslig kö......" och " ojoj snart är det nog vår tur.." fungerade inte heller ingen går på mina Jedi-tricks längre...Senare visar det sig att hon knött totaly in vain då hon faktiskt bara skulle låna någon sliten Hilary Clintonbok. Skadeglädje. För övrigt så lyckades jag få henne att inse att jag var före. Dagens vinst.
Upp ett antal våningar med siktet inställt mot engelska/amerikanska författare, sir Francis Bacon, Jonathan Swift, Edgar Allan Poe samt något dam vid namn Iris Murdoch. Fantastiskt system för övrigt på stadsbiblioteket. Jag väntar nog ett tag tills jag kommer tillbaka. Suck.
Löprunda två låter vänta på sig tills efter biblioteksbesöket då jag inser att klockan är 14.16 och bussen avgår 14.25. Lugn hade någon sagt kanske, men inte jag. Jag börjar springa nedför Avenyn och känner mig rätt cool, nu såhär i efterhand skulle jag släppt ut håret så att det fått flyga sådär snyggt men istället hade jag en stram hästsvans som piskade mig i ansiktet och luggen petade mig i ögonen eller fastnade i munnen, var nära kvävning ett tag. Jag tycker ju att det är väldigt coolt att springa i stan, vara på väg någonstans, att ha något viktigt för sig. Kanske är inte Göteborg den bästa staden att utöva coolhet i, men hade det varit New York så hade reaktionerna inte varit samma gloende fastfrusna människor som iakttog mig nu. Satans väder också.
----
För övrigt var det en "bomb" utanför min skola idag, polisbilar och allmänt pack, bland annat tekniska roteln var där, ett riktigt pådrag alltså. Tydligen var det ingen bomb. Go figure. Men man måste väl ta det på allvar antar jag.
----
Jag är kär. Sebastian Stark, underbara människa. Eller borde jag vända mig mot manusförfattarna kanske?
Tror dock att ingen gör Sebastian bättre än just James Woods. I gårdagens avsnitt träffade han på Special agent Hayes från byrån och frågade "´What´s special about you?" Haha humor. Han är så cool. Kärlek.
I´m perfect but yet humble, peace out vänner.
Låt budskapen flöda
Postat av: Maggie
Thank you...helt plötsligt så var inte min dag lika tung som den kändes för en liten stund sen...jag har åtminstonde inte behövt springa gatlopp nerför avenyn! ;-) PeaceCastle - go girl!
Trackback
