Poisonous - die Charmörin

Såhär i feberns töcken, man är lite svag, smått illamående och allmänt tjurig så kände jag att en utrensning av min välfyllda inkorg i mobilen behövdes. ("välfylldheten" beror inte på min omåttliga popularitet utan snarare på min förmåga att klänga fast vid saker) Utrensningen går till på följande vis att jag sparar på de fina sms jag fått, sådana som bejakar min egoistiska sida och som kan ge en liten boost when needed. Har sms från hundra år tillbaka ungefär, men som fortfarande fyller funktionen att uppmuntra mig i bistra tider. "tråkiga" sms has to go. Det är vad jag kallar egoboost. Det värmer att läsa vissa sms. För att inte få någon att känna sig förfördelad utelämnar jag the juicy stuff. Very international today yes. Go Ulrika go.


Slog mig precis att jag heter Ulrika. Har inte direkt reflekterat över det innan. Man reflekterar väldigt sällan självmant, oftast, för egen del, så är det ett tvång från skolan. Jag är lagom intresserad hur Shakespeare influerade det engelska samhället etc. Jag är egentligen bara intresserad av en sak -  mig. Kan låta hårt, men i slutändan vem har man om inte sig själv? Bono, självklart, men han är mer som syre. Lungorna är jag. Låter jag konstig?

Engelberg och alperna i sin glans har en inverkan på mig som ytterst få, inga nästan, saker har. Det är som om man får ett extra liv inskjutet i sig. Gothia invigningen är något som snuddar på att mäta sig med alperna, när ett fullsatt Ullevi sjunger i kör till We are the world då ryser man. Man inser att man befinner sig i något större än sig själv. Jag önskar jag kunde ge mer av mig själv än vad jag gör. After-skin i Engelberg är likadan. Folk sjunger unisont med till tonerna av With or without you och Hallelujah. Jag blir varm.

Jag är svag för klatschiga uttryck. Kan inte hjälpa det, jag önskar att jag kunde vara sådär cool, men ja.

Lycka och välgång kära vänner, önskar ni får uppleva samma känsla jag får utav bergen. Oslagbart.