Poisonous - die Charmörin

Det är att genomlida en nobelpristagares tacktal eller att ta sitt liv och det är ett svårt val.

Få saker får mig att vilja pilla navelludd så som en dålig talare. Den otroliga öknen som breder ut sig när man inser att denna människan är helt humorbefriad, har noll kontakt med publiken och har knappt stönat sig igenom halva talet. 
Tack. Så simpelt, snabbt och lätt, ingen förstår ju ändå vad gubbarna talar om, det är ju därför de vunnit. Precis samma fenomen gäller franska filmer; de får alltid bra kritik för att ingen orkar försöka sig på att förstå vad de säger.

Radion skänker mig en hel del nöje under dagarna faktiskt då det är den huvudsakliga sysslan på mitt jobb. P3 går varmt dagarna i ända. Femton rapp med niosvansade katten om man ens närman sig Mix Megapols frekvens och Bandit ska vi inte ens tala om, för den har de tydligen inte i Borås...

Guvenören i Illinois har återigen bevisat att USA är en står påse nötter. Denne politiker försökte sälja den senatorplats som Obama nu lämnar efter sig. Han försöker alltså ta betalt för att fylla upp platsen efter den nyblivna presidenten. Då känner jag genast, hur dum får man bli? Hur kommer man på något sådant? Och vad är det för idiot som skulle nappa på något sådant? Mörkrädd, mörkrädd är vad man blir.

Jag själv ligger lite risigt till, sitter här med handen i kakburken, efter att ha ätit tre tallrikar fil. Säger inte att jag är perfekt på något sätt, men jag är ett ess på att klaga så det är något jag kommer att fortsätta med. Blir bara så underbart förbluffad av vilka människor det finns. "Ständigt denna förvåning", hur kan jag med egentligen?

Nu var tanken att jag skulle ta igen lite sömn, det gick sådär bra som bara ett sådant upptåg kan göra.