Poisonous - die Charmörin

Jag vet inte om det är yoghurtgodiset, eller att mitt begär, för de små fiskpinnarna utan vettigt innehåll, stillats, men plötsligt blev dagen så mycket bättre. För övrigt så var fiskpinnarna inte ens i närheten av så "goda" som jag kommer ihåg dem och lär därför bli kvar tills nästa avfrostning av frysen om en sisådär 20 år.

Hela världens lille joker - W Bush, har åter hamnat på löpsedlarna och även han bidrar alltså till mitt uppåttjack.
Killen har ju för tusan blivit attackerad av skobombaren. Har vi riktigt tur finns klippet redan ute i femtioelva olika versioner på youtube. Min röst ligger på klippet med Katie Perrys "hit" I kissed a girl som bakgrundssurr.

Följande har alltså hänt:
Bush åker på avskedsturné i de länder där han har varit och haft lekstuga, håller en presskonferens för att förtydliga ännu en gång att "We come in peace" och att han är en vän. (Klyschan; vem behöver fiender med vänner som honom, comes to mind) I publiken sitter en irakisk journalist med en otrolig framförhållning, för tydligen hade han planerat dettta hemska övergrepp i flera månader. Lönt. Där hade journalisten suttit och gnidit pjucksen varma och svettiga för att sedan med ett riktigt grabbatag hivat iväg ena skon mot Buskmannen.

"Det här är en avskedskyss, din hund"

Lagom anstötligt kan tyckas, men tydligen så är det  det värsta sättet att förolämpa någon inom arabisk kultur.
 Hundar och sulor. Därför ska killen ha en eloge att han knöt ihop säcken så bra...

I min, och min fars, drömvärld hade nu Bush funnit sig och replikerat med något roligt. Vi lade fram följande förslag:
- Bush hade klistrat skon på ett hånfullt sätt och frågat efter en 43:a.
- Bush hade sagt att brun inte var hans färg.
- Bush hade undrat om det fanns ett par mockaloafers.
- Tillkommer skatt?
- Stödstrumpor?
- Presentkartong?

Jag undrar om presidenten har såpass mycket distans till detta att han faktiskt kan skratta åt det. Killen kastar en sko på honom, min spontana reaktion är; now what?

Bush respons blev: "Jag vet inte vad killen sade, men jag såg hans sula."
Den fungerar, inte riktigt lika roligt som mina förslag, men klart godkänd.

Journalisten har även förärats med en libysk utmärkelse för sitt mod. Hjärtliga gratulationer.

***

Lycka kanske bara är något vi kan jaga, men aldrig få. Borde man då uppskatta jakten?