Rubrik...
Jag har hamnat i något konstigt rutt.
Allt går bara runt runt och är precis som vanligt.
Jag står bredvid och bara vinkar.
Ungefär så känns det nu. Jag lever inte mitt liv. Detta är inte mitt liv.
Är bara så jävla trött på allting faktiskt. Det finns inget just nu som "makes me tick".
Skolan suger, innebandy får jag inte ens spela, hemma är det krigszon.,
Underbart. Jag gråter bara jag tänker på det faktiskt. Men samtidigt så slår det mig att jag bryr mig faktiskt inte, men jag bryr mig ju, visst låter det konstigt? Vad jag menar är att jag blir totalt likgiltig mot allt och alla. En annan hade kanske börjat slänga bort sitt liv på allt för mycket festande eller diverse nöjen, men jag blir bara lam. Så jävla trött blir jag. Jag måste här ifrån, snarast. Orkar inte med Sävedalen, Göteborg, Sverige! Jag orkar verkligen inte mer. Det är nyckelordet, orka - inte. Jag är ledsen. Får väl ta tag i det, till vilken nytta. Antar att detta bryter mot de förpliktelserna jag åtog mig i början, bryr jag mig? Nej, inte ens det gör jag.
----
Har börjat sakna saker som inte ens försvunnit, men som förbereder sig för att kasta in handduken.
Känns så overkligt, men det är också någon säkerhetsåtgärd jag dragit på mig.
----
Dumma Dumma mig.
Allt går bara runt runt och är precis som vanligt.
Jag står bredvid och bara vinkar.
Ungefär så känns det nu. Jag lever inte mitt liv. Detta är inte mitt liv.
Är bara så jävla trött på allting faktiskt. Det finns inget just nu som "makes me tick".
Skolan suger, innebandy får jag inte ens spela, hemma är det krigszon.,
Underbart. Jag gråter bara jag tänker på det faktiskt. Men samtidigt så slår det mig att jag bryr mig faktiskt inte, men jag bryr mig ju, visst låter det konstigt? Vad jag menar är att jag blir totalt likgiltig mot allt och alla. En annan hade kanske börjat slänga bort sitt liv på allt för mycket festande eller diverse nöjen, men jag blir bara lam. Så jävla trött blir jag. Jag måste här ifrån, snarast. Orkar inte med Sävedalen, Göteborg, Sverige! Jag orkar verkligen inte mer. Det är nyckelordet, orka - inte. Jag är ledsen. Får väl ta tag i det, till vilken nytta. Antar att detta bryter mot de förpliktelserna jag åtog mig i början, bryr jag mig? Nej, inte ens det gör jag.
----
Har börjat sakna saker som inte ens försvunnit, men som förbereder sig för att kasta in handduken.
Känns så overkligt, men det är också någon säkerhetsåtgärd jag dragit på mig.
----
Dumma Dumma mig.
Låt budskapen flöda
Postat av: Anna
Jag älskar dig.
Trackback
