Rubrik...
Allt går bara runt runt och är precis som vanligt.
Jag står bredvid och bara vinkar.
Ungefär så känns det nu. Jag lever inte mitt liv. Detta är inte mitt liv.
Är bara så jävla trött på allting faktiskt. Det finns inget just nu som "makes me tick".
Skolan suger, innebandy får jag inte ens spela, hemma är det krigszon.,
Underbart. Jag gråter bara jag tänker på det faktiskt. Men samtidigt så slår det mig att jag bryr mig faktiskt inte, men jag bryr mig ju, visst låter det konstigt? Vad jag menar är att jag blir totalt likgiltig mot allt och alla. En annan hade kanske börjat slänga bort sitt liv på allt för mycket festande eller diverse nöjen, men jag blir bara lam. Så jävla trött blir jag. Jag måste här ifrån, snarast. Orkar inte med Sävedalen, Göteborg, Sverige! Jag orkar verkligen inte mer. Det är nyckelordet, orka - inte. Jag är ledsen. Får väl ta tag i det, till vilken nytta. Antar att detta bryter mot de förpliktelserna jag åtog mig i början, bryr jag mig? Nej, inte ens det gör jag.
----
Har börjat sakna saker som inte ens försvunnit, men som förbereder sig för att kasta in handduken.
Känns så overkligt, men det är också någon säkerhetsåtgärd jag dragit på mig.
----
Dumma Dumma mig.
Typiskt.
Hoppas ni såg dagens Winston Churchill tolkning om inte annat läs första raden en gång till. Hjälper inte det föreslår jag en historiekurs.
---
Min strechande padda lyser med sin frånvaro. Synd
---
Minnet sviker.
Försöka duger - inte.
Aldrig har så många haft så höga förväntningar på så få människor som under denna passerade vecka. Jag talar om mina tajtaste Carro, Kajsa, Linus, Holman, Musse och Ekorren. Ja, Carro bör man väl inte klaga på hon gjorde allt som hör till, och stackars ekorren som var så när så när. Alla har gjort en grym insats, tror jag. Alltså, jo. Congrats och cred till er. You should get points for trying, fin filosofi va?
Den största skrällen är ändå Martin och Cecilia, Let´s dance vinnarna som skulle trippa iväg och dra av några moves i någon rip off av Eurovision Song Contest. Byt ut song mot, suprise, dance och ni har spektaklet. Efter en imponerande disco och någon annan knepig dans kom Martin och Cecilia trea, - från slutet. Förlåt men jag måste, hahahahahha! Sorry, men liksom, kom igeeeeen. De möter liksom proffs så what do they expect? Grymt underhållande i alla fall, önskar så att jag hade varit på plats.
----
Att skolorna har börjat har väl knappast undgått någon. Kitas Gymnasium, som redan har svårt att få ihop timmarna, kör en fuling. De kickar ut alla treor första veckan, andra veckan (den som pågår nu) blir flertalet utkickade då inga individuella val har sats igång än. Alltså jag vill ju inte klaga egentligen och jag trodde aldrig att jag skulle säga något sådant här, men damn, här har man gått och laddat och så skiter det sig. Vad handlar den om liksom?! Jaja, får väl förkovra mig med annat.
---
Köphysterin fortsätter. Nästa offer, ett pennfack. Fast och andra sidan så känner jag, vwhy? Ett år kvar. Så ovärt.
---
Annars då? Ja det är väl det. Ingenting. Mutter.
Åhe
Jag blir så upprörd. Det är andra dåliga köpet denna veckan typ. Blir galen på mig själv. Egentligen är det inte en så stor grej men det är så onödigt liksom. Mamma lär väl bli galen, men viktigare är väl att jag blir nöjd och ser var jag har mina grejer. Så typiskt mig att det bästa för stunden istället för att vänta och kolla på fler ställen. Jaja, får väl spana imorgon, den är ju inte helt katastrofalt dålig, men inte en höjdare heller. Hade nog andra tankar faktiskt.
...
Håll tummarna för att väskan är kvar, där snackar vi katastrof annars!
...
Måste börja ladda inför skolan nu, lite shopping kanske är på sin plats.
Jag är såå sugen på nya block! :)
Därför att
Idag slog det mig. Jag borde aldrig jobbat i somras. (anm. jag sa i somras, sommaren är över.) Varför inte då undrar ni? Jo, därför att det leder till beskymmer. Under tiden man jobbar blir man nedstämd för att man måste jobba. Det fina vädret ute och ja etc etc. Nu så här efteråt får jag huvudbry av alla saker jag vill köpa tack vare att jag har tjänat pengar. Förstår ni!? Det är sååå jobbigt. Prioritering är skitjobbigt. Samtidigt som jag vill köpa massa grejer så vill jag inte göra mig av med mina pengar. Ni inser själva problematiken.
Kontentan av kontexten är alltså att man ska gifta sig rikt.
Peace out.
